Jag fick världens vårkänslor på dagens långdistanspass, Stockholm bjuder för närvarande på helt rena vägar (varken snö eller grus) och dessutom på 4-5 grader idag och inget regn. Blir det mer vår än så i mitten på februari? Jag skulle inte tro det! Det blev en fantastisk dag ute i ljuset och strax över 5 timmar cyklat!

Planen var att göra så mycket av Mälaröarna som möjligt och gärna i så långsamt tempo som möjligt. Jag hade tänkt att allt runt 100 km var bra och gärna en bit över beroende på ork och humör!

Cykeln var helt magiskt bra. Tror faktiskt att det är första gången jag sitter på en helt ny cykel och första känslan bara är helt hundra procent genuint “f´n vad bra det känns“. Normalt är det alltid något som inte känns hundra, något som ska justeras eller ändras, men här var allt bara klockrent. Inte ens Exan kändes så bra! Jag är mer än nöjd!

Crescent Zepto, (och JA, jag har beställt mer figurnära skärmar)

Notera den stiliga styrlindan, pluspoäng Crescent!

Det blev ett väldigt lugnt och ledigt pass, Batman var bakis och surrade någonting om “för mycket whiskey” och jag hade inga ambitioner på att bli speciellt flåsig. Snarare ju fler timmar, desto bättre. Jag har verkligen gått på LSD-trenden och tror nog att lugn träning är väsentlig för att lyckas senare. Det känns i alla fall som om det ger effekt för mig och det räcker väl kanske så? Däremot kan man ju inte bara köra lugnt och ledigt, då kommer man inte bli speciellt mycket bättre.

Trots att jag var ute i strax över 5 timmar och inte fick i mig något annat än 750 ml vatten så gick det hur bra som helst med orken. Det kan ju ha att göra med att det gick så lugnt till, men jag tror även kroppen börjar fatta det här med att använda andra energikällor när kolhydratdepåerna är tomma.

Tyvärr blev det inga 100 km, solen började gå ner precis när vi passerade Svartsjö Slott på hemvägen och jag hade inga riktiga lampor för mörkerkörning. Svartsjö Slott som för övrigt visade sig från sin absolut bästa sida just när vi passerade.

Trots att Batman ditchade mig när jag desperat försökte skarva på med lite extrasvängar för att nå över 100 km så landade mätare på 97.5 km när jag nådde dörren hemma. Jag vet inte om det spelar någon roll egentligen? Nej, det gör det inte. Det är nog lika mycket 10 mil vilket som av distanserna. Det var ett skönt och lugnt distanspass och skönt med lite sällskap när man är ute så länge! Nästa gång kanske vi hinner med en fika innan solen går ner också, vem vet!

Men-nu-är-det-snart–vår-och-sommar-och-sol-och-ännu-mera-cykling-och-utlandsresor-till-ännu-mera-sol-och-värme-och-klapp-klapp-klapp!

Det känns mycket inspirerande att säsongen närmar sig med stormsteg. Såna här dagar gör att man börjar komma ihåg alla fantastiska landsvägar som Stockholm har att bjuda på! Det är stor längtan efter att ta fram sin racer!! Om bara ganska exakt 8 veckor sitter jag på ett plan till Mallorca för 9 härliga cykeldagar i värmen med alla underbara cykelvänner! ÄNTLIGEN!