Från solsken till lerfest

Om det var solsken och hård fin packad ler/grusväg igår så var det moln, regn och lerfest idag. Konstigt nog var det varmare idag när det var molnigt än vad det var igår när det var soligt, detta gjorde såklart att grusvägarna blev till en lerfest.

Planerna på att cykla norrut upp mot Järvafältet gick om intet i och med vädret så det blev en liten kortare runda på stammisön, Lovön!
Kan inte påstå att det var världens bästa runda, men det kändes ändock skönt att komma ut idag igen och även om det gick segt i leran så var det skönt. Benen var lite trötta från igår så det var tungtrampat men det får man väl tänka att det är bra träning.

Ska se om jag kanske tar mig ut någon kväll i veckan och kör med pannlampa eller om det bara blir inomhusträning på gymmet. Måndag kör jag i alla fall fys på kvällen och torsdagar spinning, men utöver det finns det tid för kvällsturer med cykeln.

Vi får se!

Vanan håller i sig

Cykla två helger i rad, det var verkligen inte igår. Vet inte hur många helger som krävs för att det ska kunna kallas en vanan men jag tycker två är farligt nära redan nu!

Idag blev det en runda på ~45 km i Hellas med omnejd. Jag tänker att jag måste försöka variera mig för att inte tröttna. Harva på Lovön på de enda två grusvägarna som finns har jag ju redan gjort så många gånger så det behövs något annat. Idag lös solen också på mig så det kändes som pricken över i:et för att rundan skulle bli perfekt. Imorgon vet jag inte riktigt vart jag hamnar, eller det finns tankar på en runda norröver upp mot Järva så jag förmodar att det är det som det blir. Jag tycker det är skönt att harva lite ensam så det går att bestämma starttid lite utefter när det passar och runda utefter eget huvud. Ibland är det skönt att bara rulla solo och njuta av lugnet!

Känns oavsett skönt att komma igång lite och cykla igen, har blivit alldeles för lite av det senaste året så det ska bli ändring på det nu!

Fosterställning i badkaret

Herregud, vad har jag gjort? Var är formen? Var är mina ben? Var är orken?

Det är bara inse att det är något fel när 45 km på grus/lerstigar leder till totalkoma vid hemkomst och fosterställning i badkaret samtidigt som jag försöker sondmata mig själv för att försöka återfå medvetandet. Ska det vara så? SKA de det? Jag brukar ofta säga att jag förstår varför otränade människor slutar träna om det är såhär det känns jämt. Når du aldrig någon känsla av att du är lite tränad och träningen känns lättare så skulle jag också sluta träna efter några gånger. Nu vet jag ju hur fort det släpper så det är bara härda ut några pass som leder till fosterställning i badkaret och sen är allt som vanligt!

Det var hur som helst otroligt vackert ute i Nackareservatet idag, krispigt och 1-2 minusgrader och stilla i luften. Solen sken inte så mycket tyvärr men det går ju inte att få allt. Jag är väldigt glad att jag rullade iväg för jag var lite skeptisk i morse.

Hoppas på en lite bättre känsla nästa helg så det finns lite mer krut i benen och ork i kroppen. Måste ändå medge att det är lite tråkigt att halvdö redan efter en timme och sen bara genomlida passet för att du borde. Det är mycket roligare med lite flyt!

Nej, det kan bara bli bättre nu! Skärpning 2.0 inledd!

Morgonrunda på Lovön

Jag skulle ljuga om jag sa att det blivit många cykelmil i år, jag tror majoriteten av mina drygt 300 mil för året kommer från mina 2 veckor på Mallorca i påskas.

Efter Haute Route Triple Crown i fjol och över 10.000 mil så kändes det som om det var välbehövligt med en paus och kanske dags att inte lägga så mycket tid, energi och pengar på cykling. Kanske blev det lite väl lite cykling istället, men vad gör det å andra sidan? Jag ska ju inte vinna OS-guld som några av mina vänner som cyklar typ 15.000 mil om året verkar träna för så jag är ganska nöjd med att bara cykla. Mil hit och dit, vem räknar? Strava förvisso men det behöver man ju inte bry sig om och jag loggar inte ens pendling för den bara är några km. MEN, nog om det!

Eftersom jag verkar ha blivit morgonmänniska (fråga mig inte varför, för jag älskar att sova länge och väl och hatar att kliva upp tidigt) så klev jag upp innan 6 i morse för att cykla drygt 2h innan jobbet. Sagt och gjort så blev det faktiskt en jättefin morgon ute på Lovön på CX:en, lite asfalt och lite grusvägar och typ 5 klungor med Rådjur längst vägen! Eftersom jag har flex på jobbet och bor så nära kontoret så hann jag hem, duscha och äta frukost och promenera till jobbet för att vara där strax efter 9. Perfekt!

Största nackdelen med att det är mörkt och skymning är att det blir svårare att ta fotografier med fokus när man sitter på cykeln. Tycker jag ändå lyckades hyfsat.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men jag ÄLSKAR verkligen min CX (Haibike Noon), den är såååå snygg och jag blir så glad av alla färger! SÅ BRA!!

Tankar energi med en CX-runda i dagsljus

Det är verkligen svårt att inte få vår- och “snart-börjar-cykelsäsongen-på-riktigt”-känslor när det är så vackert väder ute. Även fast det är någon enstaka minusgrader så känns det ju inte som vinter när det är strålande solsken och bar mark ute.

Idag hann jag ut på en kort återhämtningsrunda innan solen gick ner, helt fantastiskt att få komma ut i dagsljus. Totalt underskattat och extremt välbehövligt såhär års.

Ute på Lovön så fanns det både snöig vinterväg men även nysopad och ren asfalt. Kändes härligt att få njuta av både lite vintercykling men även lite bar mark på samma runda. Antagligen kommer det bli något litet bakslag till med vädret men det är inte hela världen, det är ju ändå slutsnöat inom max 1.5 månad. Det är ju ingenting!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Om bara 18 dagar åker jag iväg till Mallorca i 14 dagar, det kommer bli grymt. Inför fjolårets Mallorcaresa slutade jag träna någon gång i januari och började väl någon gång i slutet på mars. Mest för att min far gick bort några månader tidigare och jag helt enkelt inte hade någon som helst lust med något den perioden. Lyckligtvis hittade jag tillbaka igen precis innan Mallorca, men vilan gjorde ju inte under med formen direkt.

Den här gången har jag tränat hela vägen in i kaklet och förhoppningsvis kommer Mallorcavistelsen bli än bättre på grund av det. Formen kommer vara god i alla fall! Det kommer bli hur roligt som helst, jag längtar redan!