Herregud, vad har jag gjort? Var är formen? Var är mina ben? Var är orken?

Det är bara inse att det är något fel när 45 km på grus/lerstigar leder till totalkoma vid hemkomst och fosterställning i badkaret samtidigt som jag försöker sondmata mig själv för att försöka återfå medvetandet. Ska det vara så? SKA de det? Jag brukar ofta säga att jag förstår varför otränade människor slutar träna om det är såhär det känns jämt. Når du aldrig någon känsla av att du är lite tränad och träningen känns lättare så skulle jag också sluta träna efter några gånger. Nu vet jag ju hur fort det släpper så det är bara härda ut några pass som leder till fosterställning i badkaret och sen är allt som vanligt!

Det var hur som helst otroligt vackert ute i Nackareservatet idag, krispigt och 1-2 minusgrader och stilla i luften. Solen sken inte så mycket tyvärr men det går ju inte att få allt. Jag är väldigt glad att jag rullade iväg för jag var lite skeptisk i morse.

Hoppas på en lite bättre känsla nästa helg så det finns lite mer krut i benen och ork i kroppen. Måste ändå medge att det är lite tråkigt att halvdö redan efter en timme och sen bara genomlida passet för att du borde. Det är mycket roligare med lite flyt!

Nej, det kan bara bli bättre nu! Skärpning 2.0 inledd!