Jag körde ett 2x20minuterspass tidigare idag, första gången faktiskt så det blev lite av en överraskning vad som väntade. Jag hade faktiskt inte tänkt mig att det skulle vara så illa egentligen, men det var fruktansvärt. Den första intervallen gick riktigt bra ändå, tittar man på grafen nedan så ligger den ju rakt och fint. Eller ok, pulsen stiger väl lite medans hastigheten och watten går lite nedåt men det är ju marginellt egentligen och ganska kontrollerat. Tycker det ser helt vettigt ut ändå.
Tittar man på den andra intervallen istället så ligger ju pulsen förhållandevis rakt men resten av graferna åker vilt upp och ned. Det röda är pulsen, grönt är watt, blått är hastighet och lila är kadens. Det var väldigt jobbigt att hålla igång 20 minuter till så det blev en kamp mellan “nej, men det här går inte, jag orkar inte 17 minuter till, nu lägger jag av, jag är trött idag, jag har inte ätit riktigt, jag testar en annan gång istället” och diverse andra ursäkter till “jag orkar, det går ju bra det här, nu är en fjärdedel avklarad, bara 17 minuter kvar, jag har ju redan gjort 20 det här är ju ingenting“. Känslan under ett sånt pass är lätt schizofren och man slåss mot sina demoner hela tiden. Då ska man påminna sig om känslan efteråt, hur kommer man må om man ger upp och hur kommer man må om man istället pressar sig igenom det? Det blir lätt att ta rätt beslut då!

Någon frågade mig var mina bilder på passen kommer ifrån, jag kör Tacx så mjukvaran är deras. Passet har jag gjort själv, staplarna i passet kommer av att jag ökar lutningen på mina intervaller. Så lutningen är 0% i början och 1% på intervallerna. Det negativa med det är ju att jag behöver pressa mer watt för en viss hastighet. Jag tycker dock inte att det spelar någon roll för jag jagar inte ett högt snitt när jag kör intervaller. Att jag så tydligt visuellt kan se mina intervaller på skärmen är det som räknas för mig så jag tycker det här upplägget är jätteanvändbart.

Nu har jag inte stenkoll på min maxpuls längre, den har varit över 200 slag för några år sedan när jag var mycket mindre tränad men på senare år så har jag ‘bara’ nått runt 195. Det gör att passet hamnade runt någonstans 87-88% av max och det är väl ungefär det jag klarar av i 70 minuter, lätt döendes på kuppen.

Vintersäsong betyder för många cyklister inomhusträning i olika slag!

För några år sedan gick jag väldigt mycket på spinning och jag älskade det, naturligtvis gillar jag fortfarande spinning men inte riktigt på samma nivå. Dels så är det så svårt med ledare och musik, jag har så svårt för att tycka om ett spinningpass med ‘dålig’ musik (då är det ju min smak som är avgörande för vad som är bra/dåligt). Det slutar med att man zoomar in sig på 2-3 ‘bra’ ledare och så förföljer man dom desperat var dom än leder. Lite stalker-varning med andra ord.

Låter det flexibelt och enkelt? Njaooo, snarare jobbigt och omständigt. Ungefär som när jag gick på Fredrikshofs spinning förr om åren. När Regeringsgatan i centrala Stockholm senare blev Farsta simhall, inte alls så mycket i närheten av där jag bor/jobbar/existerar, så följde jag såklart efter. Var det smidigt? Nej, inte det minsta.

Vad gör man istället då? Jo, man köper en begagnad trainer på Blocket (typ ny och för nästan inga pengar alls) och så kör man hemma i vardagsrummet. Den största fördelen med det är såklart att man kan köra vad man själv vill/behöver OCH välja musik.

Det är EB, CUS, CMS, HLK, HK, HL, TT, SC, TS, fyror, pyramider och gud vet vad…
I veckan som varit har jag kört EB1, TT, BU, SC1 och HLK, visst säger det mycket? Vi kan sammanfatta det med att det var väldigt väldigt jobbigt, det är den korta versionen.

Mina favoritintervaller är utan tvekan BU = belastningsuthållighet. Tyngsta växel och kadens runt 65-70, då mår mina ben som bäst. Jag vet inte varför jag tycker om den typ av cykel bäst, men det verkar som mina benmuskler är gjorda för att trampa tungt och med låg kadens. Givetvis ingenting som fungerar i längden, men som intervaller är det fantastiskt. Jag inbillar mig att man blir väldigt stark av det i alla fall.

Mina hatintervaller är ju allting som har med hög kadens och hög puls att göra och som är längre än en minut. Till exempel fyror, kräks, kräks och mer kräks. Men ack så effektivt, man blir ju starkare så varför klaga egentligen?

Till veckan blir det 4 långa BU-intervaller och pyramidpass i kräkszon. Risken finns med andra ord att jag dör innan veckan är över men det är en risk man får ta som cyklist.

Kan knappt bärga mig till måndag….

Är det någon som hänger med eller (för att anspela på inläggstiteln)?

Det var vad som stod på mitt träningsschema i afton, man kan ju undra vad allt det ovan ska vara bra till. Jag väljer att inte grotta ner mig i det utan nöjer mig med att konstatera att det är trainersäsong på allvar. Det betyder i sin tur att det är INTERVALLER på allvar (eller allvar och allvar, mest väldigt himla äckligt onödigt tungt och svinigt jobbigt skulle jag kanske säga istället). Det enda som får mig att överleva är musik! A och O!

Idag var det i alla fall en kortare tröskelintervall på 10 minuter, sen 3 intervaller som jag inte minns vad SC1 står för längre (men målet var pulszon 5 i alla fall) och därefter min specialitet, belastningsuthållighet. Kunde man cykla längre sträckor med kadens 60 utan att köra slut på benen fullständigt så skulle jag garanterat göra det. Det är verkligen det som kommer naturligt när jag cyklar, tunga växlar så går det fort framåt. Låga växlar och jag trampar luft och kommer ingenstans.

Dagens pass i alla fall:

För att inte gå in på detaljer så kan vi sammanfatta det med att det var väldigt jobbigt, SC1-intervallerna var såklart värst, pulszon 5 är aldrig trevlig. Aldrig någonsin! Watten låg väl någonstans runt 250-280 i medel under de fem intervallerna. Om det är “bra” eller “dåligt” har jag ingen aning om (bryr mig nog inte om det heller). Det som är viktigt är att det finns lite motivation till att cykla igen och att det är roligt (även om det är jobbigt). Sen att jämföra watt finns det så många andra som gör så det behöver inte jag göra också.

Kvällens höjdpunkt var annars den nyfunna “jazz-inspirerade” favoriten som höjde watten varje gången den rullade ut ur högtalarna, klockren cykelmusik!

Men nu laddar vi för helg och ännu ett distanspass i misärväder, är det bara jag som saknar Mallorca lite extra såhär års?