Tankar energi med en CX-runda i dagsljus

Posted on 2016/02/29 by Karolina

Det är verkligen svårt att inte få vår- och “snart-börjar-cykelsäsongen-på-riktigt”-känslor när det är så vackert väder ute. Även fast det är någon enstaka minusgrader så känns det ju inte som vinter när det är strålande solsken och bar mark ute.

Idag hann jag ut på en kort återhämtningsrunda innan solen gick ner, helt fantastiskt att få komma ut i dagsljus. Totalt underskattat och extremt välbehövligt såhär års.

Ute på Lovön så fanns det både snöig vinterväg men även nysopad och ren asfalt. Kändes härligt att få njuta av både lite vintercykling men även lite bar mark på samma runda. Antagligen kommer det bli något litet bakslag till med vädret men det är inte hela världen, det är ju ändå slutsnöat inom max 1.5 månad. Det är ju ingenting!

Om bara 18 dagar åker jag iväg till Mallorca i 14 dagar, det kommer bli grymt. Inför fjolårets Mallorcaresa slutade jag träna någon gång i januari och började väl någon gång i slutet på mars. Mest för att min far gick bort några månader tidigare och jag helt enkelt inte hade någon som helst lust med något den perioden. Lyckligtvis hittade jag tillbaka igen precis innan Mallorca, men vilan gjorde ju inte under med formen direkt.

Den här gången har jag tränat hela vägen in i kaklet och förhoppningsvis kommer Mallorcavistelsen bli än bättre på grund av det. Formen kommer vara god i alla fall! Det kommer bli hur roligt som helst, jag längtar redan!

Träningshelg med SCKs damer

Posted on 2016/02/28 by Karolina

I helgen så var det träningshelg med SCKs damlag och planen var att cykla ner till Trosa på lördagen, övernatta och sen cykla hem igen idag. Jag blev tyvärr bortbjuden på födelsedagsfestligheter och hann tacka ja innan jag insåg att det krockade.

Det är så tråkigt att alltid vara den som inte dyker upp för att man ska cykla så jag prioriterade faktiskt bort cyklingen just den här gången. Eller snarare blev det en kompromiss, cykla ner till Trosa, äta lunch med tjejerna och sen bli hämtade av sambon och åka hem igen. Då hann jag åtminstone med både att cykla och gå ut, alltid något.

Vi startade vid 8 från Älvsjö och när jag cyklade hemifrån 7.30 så var det faktiskt 6 minusgrader, lite kyligare än vad jag räknat med men jag visste ju att solen skulle börja värma upp oss om någon timme så det var bara härda ut.

Vägarna var fantastiska, vi hade bart nästan hela vägen. Det var en kortare sträcka ner mot Hölö som var lite isig och snöig men utöver det så var det fantastiskt underlag för att vara i februari. Hade varit något annat att köra 100 km i snöstorm och spårigt underlag.

Väl framme i Trosa blev det lunch på hamncafét, fantastisk läge och vilken dag. DSC_0804-1
Jag har inte varit i Trosa innan, eller kanske när jag var mindre (mina föräldrar hade en kärlek för bilsemestrar så vi har varit på många ställen som man knappt minns idag) men det var hur som helst väldigt vackert. Litet och lugnt och perfekt placerat vid vattnet. Avståndet hemifrån mig på Kungsholmen blev strax under 100 km så det känns inte som om det var så fasligt långt att cykla dit heller.

Det blev en väldigt fin dag och vi fick till fin cykling tillsammans, det var fokus på lugnt och lära känna varandra och det var precis vad det blev också. Helt perfekt!

Idag när vädret såg lika magiskt ut så ångrade jag lite att jag inte var kvar och fick cykla hem igen. Men jag fick en rolig, cykelfri, kväll igår istället så jag ska absolut inte klaga. Det känns som om det är viktigt att prioritera annat än bara cykel ibland också!

Ibland får man skylla sig själv

Posted on 2016/02/26 by Karolina

Onsdags-MTB och sedvanlig mörkercykling ute på Järvafältet, men den här gången tänkte jag inte skriva så mycket om själva passet utan om min klantighet precis innan passet. Jag tog cykeln ut för ovanlighetens skull och bestämde mig för en ny väg och eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta så cyklade jag med god marginal.

Det ledde i sin tur till att jag dök upp 15 minuter för tidigt, när det är minusgrader vill man inte stå still i 15 minuter. Så jag cyklade runt lite i närheten, gjorde ett toabesök i skogen, tog tvåhundra selfies (varav de flesta aldrig kommer se dagsljus) och så vidare.
Minst dåliga bilden…

Sen så, kommer jag fram till den här lilla isbacken!

Det är både brantare och isigare än vad det ser ut, blankis hela vägen upp…

Tvekar en kort stund men tänker att det här är ju ingen fara, jag cyklar lätt upp för brantare backar än såhär. Att det är blankis och väldigt brant funderar jag inte så mycket på, av någon anledningen så tar jag knappt någon sats heller. Utan lite halvhjärtat så kör jag in i backen och jag når inte ens förbi första branten innan det tar stopp. Tror jag hinner veva runt pedalerna tre varv stillastående innan jag till slut börjar välta. På något magiskt sätt så hinner jag ändå få ur foten innan det är försent, men det spelar ju ingen roll i en brant backe med blankis. Sen så önskar man såhär i efterhand att någon hade fångat kommande sekvens på film. Jag välter trots att jag fått ner foten i marken, det är för halt för att göra någon skillnad. Knät och armbågen tar värsta smällen. Sen så glider jag på rygg med cykeln över mig ner för branten och ner i diket på vänster sida där färden till slut tar stopp. Resultatet blev förutom ungefär 30 blåmärken en trasig ryggficka på jackan, lite revor på både byxor och jacka och lite skrap här och var på kroppen. Cykeln klarade sig utan en skråma, den låg ju på mig. Eller jag spräckte mitt Garminfäste, men utöver det så gick det bra. Värsta smällen fick vänsterknät som är lite svullet och blått men det reder sig nog ändå. Självförtroendet kanske fick sig en törn också.

Nej, herregud vad onödigt. Vilken start på kvällsträningen också, herregud så dumt.

Lyckligtvis blev det kvällens enda vurpa och jag fick ett bra träningspass därefter, men man blir alltid lite avvaktande efter en vurpa så det var lite tråkigt att cykla vidare.

Fotograf (3 bilderna ovan): Pawel J

Premiärtur på Drevviken

Posted on 2016/02/21 by Karolina

Söndag och dags för prova-på-tur med SSSK! Eftersom det har snöat, töat, regnat och frusit om vart annat senaste tiden så fanns det inga åkbara isar i Stockholmsområdet utöver plogade banor. Så den SSSK-tur vi skulle åka med idag blev på just en plogad bana, nämligen Drevvikens 20kms banan. Det kanske hade varit roligare med en fin obehandlad is men man ska väl inte klaga egentligen. Fördelen med en plogad bana är ju att risken för att plumsa i är väl betydligt mindre än om man åker fritt på oplogad bana. 20km kändes dessutom lagom då vi aldrig åkt längre än typ 11km innan (det var i fredags dessutom, innan det var årsrekordet ensiffrigt).

Jag lyckades hitta en cykelvän bland ledarna så vi valde hans grupp. Gruppen var annonserad som en snabbare variant men vi blev lovade att den skulle vara samma fart som övriga grupper så vi vågade åka med trots att vi inte är några skridkorävar. Även om man tror att man är tränad så är det skillnad på sport och sport, mina ben är inte alls vana att stå på skridskor i timmar till exempel.

Det blev tydligt i slutet av rundan när benen blev sladdrigare och sladdrigare, muskler som normalt inte används fick komma till användning och då känns det.
Vi lyckades med några papphammar-shownummer, jag drog en vurpa när jag skulle stanna. Jag bromsade för tvärt och skridskon skar fast i en skåra så jag vurpade och gled iväg på isen istället, tyvärr var det rätt blött så byxorna blev rätt blöta. Men det torkade snabbt och jag slog mig inte så ingen fara där.

Sambon lyckades piruettvurpa på isen, sen benplurrade han när vi skulle fika. Alla hade klivit i land och då brast isen. Eller jag stod precis på kanten när den började brista och hann precis hoppa i trygghet innan det var försent, tyvärr lämnade jag kvar sambon som fick bada underbenen. Ingen fara på taket dock. Sen vurpade han på en stor sten när vi skulle iväg från fikat. Då tänkte jag på en kille som var med på en introduktionsrunda på cykel med Fredrikshof som jag höll i för någon säsong sedan, han drog en SPD-vurpa varje gång vi stannade. Efter typ fem gånger så vågade jag knappt stanna gruppen med rädsla för att han skulle vurpa igen.

Men man lär sig, förhoppningsvis blir det färre vurpor nästa gång!

Nu får vi dessutom bli fullvärdiga SSSK-medlemmar om vi vågar, bara en sån sak!

Äntligen lördagsMTB igen!

Posted on 2016/02/20 by Karolina

Förra veckan så körde jag ju med SCKs damer så då missade jag lördagsMTB:n ute på Järva som jag brukar köra. Kändes skönt att återigen vara tillbaka på bekant mark och sitta på MTB:n istället för CX:n. Dagen till ära med nyservat bakhjul, sambon hjälpte mig att byta två havererade lager i hjulet i veckan och cykeln kändes som ny efter det. Det har varit lite sladdrigt på sistone så det kändes skönt att få det ordnat.

Den här gången lämnade jag bilen hemma och satte mig på cykeln för att cykla ut. Senast jag cyklade ut, i början på januari när jag inte hade tränat på ett tag, så bonkade jag någonstans ute på fältet så efter det har jag inte vågat cykla ut. Men nu är den perioden förbi och jag känner mig inte oroad för att bonka på en sån här runda. Skönt och tryggt med andra ord, man ska inte bonka efter typ 30 km, då är något fel.

Det var jättefint och stillsamt på vägen ut och det kändes som en skön start på helgen att värma upp ensam i dryga timmen. Väl på plats så var vi väl över 12 cyklister som gav oss iväg ut i skogen. Det blir en väldigt lång orm när man kör stig och är så många men det fungerar förvånansvärt bra, alla hittar sin plats i gruppen så tempot blir bra för alla. Den enda nackdelen är väl att man inte vill stå still för länge så dom längst bak, som kanske är dom som är tröttast, får alltid vila minst men det brukar funka rätt bra.

Jag hade en bra dag och kände mig pigg och fräsch och hann till och med klaga lite på att det gick för långsamt men sånt ska man passa sig för. Rätt var det är så blir man avhängd istället och tycker att det går för fort. Det blev i alla fall närmare 60 km för mig med transporten dit och hem och det kändes precis lagom. Hade jag tagit bilen så hade det bara blivit 20 km vilket känns lite som i minsta laget en helgförmiddag.