Nu byter jag klubb!

2018 tackar jag Stockholm CK för de åren som varit och tackar för mig. Jag vet inte om jag gjort så mycket väsen av mig förvisso men jag har ändå varit med hela vägen från 2013 när det började med en ihopslagning av Lidingö SUB8:30 och Farsta SUB8:30 på Vätternrundan. Året därefter blev det Swedbank, sedan Team Rejlers och därefter Stockholm CK. En resa har det varit men nu blir det andra saker framöver (inte för att det är något fel på klubben, utan mest för att medlemsavgiften på 3500 kr inte är för mig). Jag cyklar ju knappt med klubben så det känns onödigt att fortsätta vara medlem!

Dessutom, kanske desto bättre nyheter, så har jag anslutit mig till cykelklubben Team Utan Gränser som mitt största (och enda) fan Mr Hübner är fader till.

Om jag ändå ska vara med i en klubb så varför inte vara med i en som kostar rimligt med pengar och faktiskt gör lite nytta samtidigt? Klubben samlar in pengar till Läkare utan gränser vilket känns som ett behjärtansvärt ändamål.

Jag tänkte dessutom att jag skulle härma klubbkamrat Magnus genom att donera 1 kr per cyklade km under 2018! Jag är rätt dement av mig men jag hoppas att jag ska kunna komma ihåg mitt löfte under 2018 så jag inte sitter här och ljuger. Att göra en månadssammanställning som Magnus gjort verkar som en rätt bra sak för att hålla reda på vad jag lovat! Oavsett så ska det bli roligt att vara medlem i en lite avslappnad cykelklubb framöver, kanske kan jag till och med cykla mer än årets 300 mil!

Mallorca312 – REVANSCH!?!

2016 körde jag och Robert Mallorca312 tillsammans med ett gäng från Stockholms CK. Vi höll ihop hela loppet medans de andra körde i eget tempo så att säga. Tyvärr blev loppet för vår del ett mindre debacle. Det var regn och kallt vid start, eftersom det blir så himla halt på Mallorca när det regnar och vi skulle upp i bergen direkt från Pollenca så var det ju redan där dömt att misslyckas. Jag vågade inte stå på utför och var långsam som vanligt uppför. Såg massa krascher och bitvis var det såphalt. På väg ner från Puig Major mot Soller så kommer jag runt hörnet i en serpentin och ser hur en man tittar upp ur diket med blodigt ansikte, han hade väl precis kört ner i diket antar jag.

Sen struntade vi i första matdepån, det skulle vi inte ha gjort, några mil senare var hungersnöden total och vi började hallucinera om pommes och friterad kyckling. Jag behöver väl inte säga att vi bara kom runt 200 km någonting och inte hann ge oss ut på sista rundan för att slutföra det vi hade tänkt oss, nämligen cykla hela sträckan på 312 km! Sedan dess så har vi båda tänkt att någon gång ska vi ha revansch, det här var ju inte något värdigt sätt att genomföra loppet och vi måste komma hela vägen runt!

Så, vad passar väl bättre än att ge sig själv en egen härlig julklapp såhär i juletider?

För några veckor sedan kom jag på att jag skulle ha långhelg över Valborg (vi har klämdag på mitt jobb så jag är ledig i 4 dagar). Min sambo är samtidigt på konferens i Sydafrika (ja, fint ska det vara, själv fick jag åka på konferens till Djurö med mitt jobb) så varför ska jag häcka ensam hemma när jag kan vara på Mallorca? Ställde fråga för någon vecka sedan, ingen ville följa med så jag gav upp och la ner det. MEN, sen nappade helt plötsligt Roberto och nu har vi en långweekend, 5 dagar, på Mallorca att se fram emot sista helgen i April. Vi ska ju redan ner 10 dagar över påsken, början på April, så det blir årets andra Mallorcaresa inom loppet av bara en månad, men vad gör väl det? Mallorca kan man väl aldrig få nog av? Inte jag i alla fall, jag älskar ön!

Här är de 312 km som vi ska ta oss ann, start och mål i Alcudia där vi även kommer bo. Vi har faktiskt boka hotellet precis vid starten/målet så det ska vara extra nära.

Himla roligt ska det bli, ännu en till anledning att hålla igång vinterträningen! Längtar!

Rutinen börjar sätta sig

Äntligen börjar jag komma in i lunken och rutinerna börjar sätta sig när det gäller att komma ut och cykla. Jag vet inte varför, men senaste vintersäsongen så tror jag att jag cyklade en gång. Det har jag redan slagit med råge med årets 7-8 turer. Eftersom jag inte har några planer på att vinna os-guld så blir det ibland så himla lätt att tappa lunken. Medans jag har många vänner som tränar slaviskt 6-7 gånger i veckan och följer träningsscheman och har privata coacher så lallar jag ju själv mest omkring och cyklar bara för ATT. För att det är roligt, rogivande, skönt, bra träning och himla härligt.

Jag vet inte när cykling blev så himla prestationsbaserat, kanske är det människorna jag råkar omge mig med, men att träna 40h/veckan samtidigt som man försöker sköta ett heltidsjobb är inte riktigt min grej. Nej, då får det bli små insatser här och var när tiden finns istället. Jag tycker det fungerar ganska bra det med!

Igår firade jag första dagen på julledigheten med 40 km runt omkring i Nackareservatet och det var väl förvisso skönt och härligt men isch vilket underlag. Isigt och spårigt och bitvis riktigt obehagligt. Tror jag skippar Hellas tills det antingen fallit massa snö eller hunnit smälta undan massa för det är sådär att cykla på blankis även om jag har dubb.
Jag har officiellt slutat med selfies, jag vet inte varför men jag har börjat tycka att det är så himla töntigt. Ändå står jag där själv mitt i skogen och tänker, “men kanske borde jag ha EN bild på mig själv ibland för det är ju ändå min blogg och bla bla bla“. Det blir liksom inte bra, jag försöker le men ser ut som ett miffo och snorspåren bröstkorgen är ju mer framträdande än resten av mig. Trots att jag tog säkert 20 foton så blev det här det bästa, det säger väl allt om den saken! Nej, jag får skaffa mig cykelsällskap som får hjälpa till med personfotograferandet i framtiden så slipper jag fylla internet med fler onödiga selfies för det känns som om vi nått bristningsgränsen redan!


Härligt med en solrunda, även om jag inte gillade det bitvis isiga vägarna så värst!

Skam den som ger sig!

Trodde ni att jag hade gett upp redan? Det kan man ju tänka sig, över en vecka sedan senaste cykelturen men jag skyller på att min mor var här på besök halva förra veckan och att det därför var svårt att hinna ut på tur. Snart är det ju julledigt i nästan 2 veckor så då kan jag kompensera genom att cykla var och varannan dag som tur är!

Idag unnade jag mig en lunchtur och det var verkligen jätteskönt att komma ut. Ibland kan jag känna visst motstånd mot att gå ut och cykla, jag vet inte riktigt varför, känslan är “jag vill inte” fast jag vet att jag ju tycker om det och alltid mår bra av det. Det hjälper hur som helst att påminna sig själv om att det är härligt, jag mår bra av det och jag tycker om det när jag väl sitter på cykeln. Så, bara jag tar mig ut så rullar det på sen!
Lite tråkigt dock att det var så mycket is här och var i skogen, jag tog MTB:n för att vara på den säkra sidan och det gick utan problem men det kändes lite osäkert här och var. Jag hoppas det kommer lite mer snö snart för det är himla tråkigt att snart ha julafton och det fortfarande är grått och tråkigt ut. Bara det lägger sig lite snö så blir det så himla mycket mysigare och ljusare och allt känns vackrare och bättre!

Dagens tur gick ut på Ekerö och ett varv på Knalleborgs 10km:are, rundan blev totalt 45km och det kändes både lagom och så himla skönt att komma ut mitt i arbetsdagen!

Nu är det bara 1 dag kvar innan jag går på julledigt och det ska bli så himla skönt!

Kvällstur på MTB!

Häromdagen var jag ute på en kvällsrunda på MTB:n, förutom att det tar en halvtimme att klä på sig och rigga med alla lampor så är det riktigt härligt med mörkercykling. Det kändes lyxigt att cykla förbi köerna ut mot Ekerö, om jag mot förmodan skulle bosätta mig på Ekerö skulle jag aldrig någonsin ta bilen in till stan för att arbeta. Det är helt hopplöst med köer varje dag, nu var det dessutom en krock ute vid Tappström och det underlättar ju inte direkt för den redan långsamma trafiken.

Rundan då? Jag tog ett varv ute i Knalleborg Ekebyhov på deras 10 km slinga. Jag åkte skidor där för något år sedan när det var så mycket snö här i Stockholm och nu när jag satt på MTB:n kan jag inte för mitt liv förstår hur jag överlevde på skidor där. Det är brant uppför, brant nedför, det är gärna brant samtidigt som det svänger +90 grader. Allt för att det ska vara så utmanande som möjligt. På cykel har man ju rätt bra kontroll så då är det bara roligt, men på skidor är det desto värre med denna typ av bana. 
Om vi bortser från att det är omöjligt att ta bra foton i totalt mörker så var det en riktigt härlig runda. Jag tycker om spåret där ute för det är så mycket upp och ner och svängar, det är aldrig speciellt tekniskt eftersom det är packad bädd men det är väldigt härligt ändå. Det går fort och det händer hela tiden något även om det inte är rötter och stenar. När jag var ute så var underlaget dessutom fryst så det går att cykla på utan att sjunka ner för mycket. Nu snöar det ute och är halvvarmt så det finns risk för att det är lite kladdigare nästa gång jag tar mig ut men det är ju å andra sidan bättre träning.