29” … vilken bluff!

Jag satt igår och beklagade mig för en vän som jag bestämt cykelträff med om några dagar att jag måste panikskaffa nya dubbdäck till min MTB (29”:are) eftersom jag inte har någon CX för tillfället. Jag har ju ett par dubbdäck som passar till snart-anländande-CX:en,  d.v.s… 28”´s hjul!

MEN…. då kommer det fram mitt i samtalet att 29”-MTB:ar kan ha samma däck som 28”´s CX:ar/racers m.m….. men hallå? Hur går det till? Ett större hjul borde ju inte kunna ha ett mindre hjuls däck, det fattar jag ju till och med jag. Jag går verkligen inte igång på däckdimensioner, jag tycker att jag har relativt bra koll på cykelprylar men när det kommer till att t.ex. inhandla nya däck/slangar så är jag “rätt blond” och måste gå och smygtitta vad jag har, skriva ner alla siffror och ta med till affären. Det är det enda sättet det kan bli rätt på…. annars kan jag komma hem med precis vad som helst… slang till en barncykel typ, fast jag behövde till racern. Ungefär.. kanske inte så illa men inte långt ifrån… men hur som, vill man grotta ner sig i däckdimensioner så finns det gott om ställen att göra det. Typ här

Största bluffen är ju att 29”:are tydligen är 28” …. är 26”:are 25” då eller? 27.5” = 26.5”? Allt verkar vara “fel” …. ska man veta det eller? Är det jag som är efter? Vet alla andra om att fälgarna kan ha olika dimension och att det är fälg PLUS däck som anger storleken? Men men.. bra för mig hur som, då behöver jag inte köpa ytterligare ett dubbdäckspar utan kan slänga på mina gamla och cykla utan att behöva vara rädd för att vurpa! Nog för att det är vår ute men isfläckar är det gott om…

Same same but different alltså? Nog för att det bevisligen är samma dimension på hjulen, men det ser verkligen inte så ut!! Är såklart dom överdimensionerade och blaffiga däcken på MTB:n som gör att den ser så fläskig ut…
DSC_2748

Well well… sista bloggposten för i år och passar därför på att önska alla ett Gott Nytt År! Må 2014 bli the best year ever!

Vardagsrumsträning 2.0!

Nu har jag tagit det här med att träna i vardagsrummet till nästa nivå, utöver att jag kör ett pass på trainern så försöker jag alltid få in lite bålstyrka när jag ändå håller på. Jag tror att som cyklist så kan man aldrig träna för mycket bål och att kombinera det med ett cykelpass är någonting som i alla fall passar mig väldigt bra. Igår körde jag en bana på cirka 2.5 mil och sedan nedvarvning för att komma upp i en timme. trainer_screenshot_small

I cykelsammanhang är en timme extremt kort men det är så jag valt att använda mig av trainern. Ska jag harva i timmar så går jag hellre ut…. tyvärr så är jag “mellan CX:ar” just nu så om jag inte spontanköper dubbisar till min MTB så får jag vänta ett litet litet litet tag till och sen bjuda både mig själv och bloggen på lite mer utecykling. Det är ju DET som är det härliga med cykling! Frisk luft och härlig natur!

Jag har i alla fall fått för mig att jag “behöver” (eller behöver och behöver, men det underlättar träningen) en så kallad pilatesboll för min bålträning. Dumsnikig som man är ibland så blev jag överlycklig när XXL reade ut en rackare för endast 49 kr. De lite finare bollarna, med en fint varumärke på, kostar typ 6 ggr så mycket! Men … Ehrm…. ganska snabbt insåg jag ju att man i det här fallet verkligen fick vad man betalade för… en nära döden upplevelse av rang och den lilla bollen ser mer ut som en pannkaka när min rumpa hoppar på. Visa av erfarenhet så vet jag att det är kvalitéen på bollen som sucks och det är inte så att min rumpa är för tung…. såååå mycket julmat har jag ju faktiskt inte ätit så jag börjar punktera pilatesbollar hit och dit!
ball_small

Jag börjar inse varför det här “anti-burst”-skyddet som de dyrare bollarna hade kanske är någonting värt att betala för. Om inte annat så kanske reflektionen blir än tydligare när jag ligger platt på vardagsrumsgolvet med en punkterad plasttrasa under mig…

Om inte annat så blir situps:en tusen gånger mer krävande med en totalt instabil boll så dumsnikigheten kanske var någonting positivt ändå? Jag väljer att tycka det… åtminstone så länge bollen är intakt!

Verklighetskoll!

Jag vet inte riktigt om jag själv fattar hur stort det egentligen är att ha blivit en av dom lyckliga utvalda till att få vara med i Team Crescent. Och vilket sällskap sen liksom… Renata Chlumska, Fredrik Sträng och så en snubbe som satsar på VM i multisport, också jag.. “lilla” jag. Hur hamnade jag här liksom? 40 kg tyngre för bara några år sedan och sen hittade jag cyklingens fantastiska värld och nu är jag HÄR. Det kanske är lite obegripligt egentligen! Men jag tror gårdagens besöksrekord på min sida skvallrar lite om hur stort det är egentligen… en liten post på Facebook och besökarantalet steg från mellan 10-30 om dagen till 211(!!!) faxing views! Tidigare rekordet låg på 63 så det är slaget med ganska stor marginal!

Stats20131228

Det är hur som helst ett hedersamt uppdrag att få vara en del av det här lilla projektet och jag hoppas att jag kan göra det rättvist precis som ovan nämnda tre personer gör med råge. Jag ser väldigt mycket fram emot mitt äventyr i september och tror att det kommer motivera mig väldigt mycket dessa 9 månader som är kvar! Shit… på onsdag är det EXAKT 9 månader kvar. Det är ju bara en graviditet, och det vet vi ju alla hur fort det går… eller jag vet inte, jag har inte fött några barn men känner alldeles för många nyblivna mammor som inte säger någonting annat än “guuuuuud så fort tiden gick”. Det tror jag också att jag kommer säga den 1/9 när jag står på startlinjen och har 20.000 höjdmeter framför mig… MEN, jag har varit med tillräckligt länge för att veta att det kommer gå minst lika fort till den 7/9 och då kommer jag nog mer sorgset konstatera att “shit vad fort här gick då”, fast det kommer nog antagligen vara ett mycket mer smärtsamt konstaterande. Med andra ord så, det gäller att inte stressa mot dagen-D utan njuta av varje sekund fram tills dess!

Äntligen live: Jag joinar #teamcrescent

Så, nu är det äntligen dags att gå live sådär lite otippat mitt i natten vältajmat med mina tjugoåttonde födelsedag dessutom!

Jag säger alltså grattis till mig själv och samtidigt: Nu joinar jag Team Crescent! Det är vad hemlighetsmakeriet det senaste veckorna handlat om! Det kommer gå att följa mitt äventyr på två ställen, antingen via Team Crescent eller via min egen sida (samma inlägg postas på båda sidorna). Jag kommer att blogga under Crescents flagga fram till september då jag ska utföra mitt uppdrag, Haute Route Pyrenées, (HRP)! HRP är ett 7-dagars etapplopp som sträcker sig från Barcelona till Anglet (Frankrike). Totalt 790 km och 19 500 höjdmeter. Inga svenska kvinnor har ännu hunnit ställa upp i loppet, varpå jag förhoppningsvis kan bli den första att rulla i mål om jag överlever (och det gör jag väl? Vad kan gå fel?).

Jag är såklart jättestolt och ärad att ha blivit utvald till dessa galenskaper och är redan livrädd för det äventyr jag har framför mig. Det kommer bli ett minne för livet och verkligen någonting att se fram emot och träna mot de nästkommande nio månaderna! Samtidigt så vet jag ju att det kommer vara brutalt med alla klättringar och jag tror det är svårt att föreställas sig den smärta man kommer få uthärda. Men men, spinn to win.. eller hur säger man? No pain no gain är ju annars ett väl valt uttryck som passar in på temat! Tror detta precis är den motivations-boosten som behövs för att sträva mot nya höjder på cykeln! På tal om cykel, den nya Pärlan jag fått till förfogande för att använda under min resa är en Crescent Exa Di2!

DSC_2665-1_small

Jag tror att vi kommer ha det riktigt mysigt och smärtsamt under 2014…

Unboxing the surprise..

Det var ganska givet på julaftonsmorgonen vilket paket som skulle attackeras först. Såklart sponsorpaketet fyllt med cykelgodsaker. Det är tyvärr så att även fast personliga och genomtänkta gåvor EGENTLIGEN väger tyngst så går det inte att komma ifrån att cykelnördar går igång på cykelprylar. Katastrofalt mycket. Så är det bara! Sen om det är bra eller dåligt, det kan man ju diskutera!
PC240036-_2628-2_small

Det är egentligen tradition i vår familj att öppna paketen på kvällen efter maten, men ibland får man fuska. Speciellt när det är ett paket av det här slaget. Tror ingen bryr sig så mycket när man är vuxen och faktiskt har slagit in paketet själv dessutom… ehrm… “Cykeltomten” lär ju knappast ta åt sig heller … …. … … ..
DSC_2622-1_small

Det kryllade hur som av godsaker.. massa fina kläder och prylar. Mest glad blev jag nog över ett par “riktiga” pedaler till landsvägscykeln. Jag har stenhårt kört på CC´s billigaste Shimanopedaler under mina tre år som cyklist. Varför inte liksom? Jag kommer knappast cykla fortare för att pedalerna är lättare och är den roterande massan ett problem så tror jag att jag tjänar mer på att gå ner några kg i vikt. Såklart så har jag blivit lätt “mobbad” av mina cykelkompisar för att ett par sådana pedaler passar ju inte på en Wilier Cento1 SR som jag cyklat på senaste året. Lite not good enough… ungefär så! Men jag har stått på mig, mest för att jag är lite snål och tror att det inte gör så stor skillnad..

MEN, nu skall nya pärlan inklädas ett par Tec R73H, Carbon Road Pedal, jag är mycket nöjd. Bara 30 gram mer än ett par Dura Ace som dessutom kostar ungefär dubbelt så mycket. Det tycker jag är prisvärt enough! Inte för att jag egentligen tror att några gram hit och dit gör så stort skillnad för den typ av cykling som jag utövar, men kan man sätta åt cykelkompisarna tillbaka så why not? ;)
DSC_2624-2625

Det finns massa fler godsaker att utforska i paketet… men det får bli en annan dag. Det gäller att hinna njuta lite av julledigheten också!