Igår var det dags för SMACK-serien igen, 16.8 km tempo med start från Odensala Kyrka stod på schemat. Tyvärr blev det för egen del ingen lyckad historia direkt.

Vi hann till starten i god den här gången i alla fall, istället för startnummer 86 som sist så fick jag startnummer 20! Lite skillnad. Det var dessutom bara 50 deltagare den här gången, mot 90 sist, så funktionärerna hann med lite bättre idag. Jag vet inte om det faktum att det hade regnat hela dagen skrämde bort många, men väl på plats ute i Odensala var det både torrt och soligt. Dock svinkallt och ganska blåsigt, men det var det ju sist också. Men hellre kallt och blåsigt än regnigt.
Jag hade väldigt svårt att få upp både värme och puls under uppvärmningen, men försökte mitt bästa. Men när det är två grader ute så tar det emot lite att cykla just tempo. Lagom till min egen start så hade den lilla värme jag fått upp i kroppen försvunnit. Inte så bra planerat från min sida med andra ord.

Inte ens med tungan ute lyckades jag speciellt bra…

Jag kände redan vid starten att det inte var någon bra dag för mina ben, jag tänkte att det kanske släpper om jag får upp värmen. Men nej, det gjorde det inte. Min naprapat har sagt att om benen känns dåliga, sluta cykla. Jag brukar aldrig lyssna på honom, men tänkte att i år kanske ska vara året då jag faktiskt gör det, jag tror det är medicinen för att eventuellt bli av med problemen på riktigt. Så, efter 5 km när det inte blivit bättre utan benen sa emot vad jag än gjorde så kastade jag in handuken. Det är inte värt att pressa sig till fördärv på ett tempolopp i SMACK-serien, tyvärr.

Ganska tråkigt att DNF:a redan i april och med enbart 2 dagar till årets första utlandscykelresa. Men men, jag är hoppfull att det bara var ett tillfälligt bakslag och att benen skärper sig illa kvickt. Det är inte så mycket att göra än att hålla tummarna! Jag vann titeln “snabbast på cykel + i bil” igår i alla fall, så det är ju alltid något!