Idag har jag faktiskt hunnit med att cykla en kort sväng, det var alldeles för länge sedan sist. Jag vet inte varför det var så länge sen sist, eller jo, det vet jag men ändå.
Jag har lite problem med handen efter Vänern Runt, för det var nämligen så att en vecka innan Vänern så drattade jag omkull i skogen på MTB:n och slog handflatan ganska hårt. Det gjorde ganska ont, men jag tänkte att det går väl över, under Vänern så blev det sista dagen ganska illa och sen dess har det inte gått så bra att hålla i styret med högerhanden (mycket annat som inte funkar med den handen nu heller för övrigt…. ). Men jag gjorde ett undantag idag (det var tyvärr inte så skönt nu heller så imorgon ska jag kolla upp den så inget är brutet eller sprucket i alla fall). Benet som fäster på insida handflata sticker ut lite mer på den trasiga handen än den andra så man kan ju misstänka att allt inte står rätt till…
Idag var det lite solocykling på de uppländska slätterna som stod på schemat, det var varken speciellt långt eller speciellt fort men vad gör väl det. Ibland är det skönt att bara rulla lite lugnt och inte bry sig om vad det står på mätaren. Inte blev det så många fina bilder heller, att ta snygga bilder och fika är väl typ det bästa med att cykla förutom själva cyklandet. Jag borde verkligen ha fixat ett jobb på Tour de France, det skulle passa mig! Kan ni tänka er att sitta med i karavanan i en fotografbil? Dunka stenhög musik och hänga ut genom rutan och fotografera cyklister, jag säger LET´S FFS!
Verkar farligt att se lite glad ut…
Efteråt blev det en rejäl tvättning av cykeln som fortfarande var lite smutsig efter regncyklingen på Vänern! Men nu är den skinande ren igen, mycket viktigt för den egna känslan att cykeln är kliniskt rent, det går fortare, jag lovar!
Jag kan bara be om ursäkt om någon läser den här bloggen på riktigt för det är varken speciellt motiverat eller inspirerat för cykling/cykelblogg just nu. Det är lite för mycket stolpe ut för att det ska vara roligt, typ som inget Vättern och trasig hand och så vidare. Men det blir säkert ändring på det någon gång framöver, om 3 veckor åker jag ju ner till Frankrike för att cykla La Marmotte bland annat och innan dess så hoppas vi att motivationen och inspirationen återfunnit sig igen!
Väl på plats i Frankrike så ska jag utöver Marmotte delta i den egna tävlingen “cykla upp och ned för Alpe d´Huez så många gånger som möjligt på en vecka” samt ta mig uppför den legendariska och mytomspunna klättringen upp till toppen av Mont Ventoux. Blir man inte inspirerad av det borde man sluta cykla på riktigt… på riktigt på riktigt alltså…