Dag 3 på Mallorca då? Närmare bestämt söndag förra vecka (herregud vad tiden går fort, känns som om vi var där igår).

Efter den mastiga bergsturen dagen innan så var vi alla rörande överens om att en lite plattare och lugnare tur vore skönt. Därför styrde vi siktet mot Coll de Soller och sen direkt ned på platten. Därefter var siktet inställt på Sineu för att dra några varv i Velodromen och sedan Petra för att ta en traditionsenlig fika på torget. Därefter snabbaste och plattaste vägen hem och sen över Coll de Soller igen för att nå Port Soller! Låter väl inte så farligt egentligen?

Redan uppför Coll de Soller blev alla varse om att dom var lite slitna, dessutom började solen titta fram och det visade sig återigen bli en väldigt varm dag. När vi slog oss ned halvt utmattade på fiket i Sineu så visade termometern återigen +30 grader och alla kände sig mer eller mindre lätt mossig i huvudet. Vi mäktade ändå med att rulla runt några varv i Velodromen, kanske mest för syns skull. Eller det är rätt kul kan jag erkänna men man vill ju orka maxa också när man väl är där. Det får bli nästa gång!

Därefter blev det rull i några mil till Petra och en välförtjänt lunch i solen på torget (eller jag kan erkänna att vi gömde oss i skuggan för att överleva). Lasse brände alla sina krafter i spurten in i Petra (som *host* jag vann ändå LASSEEEEE!! *host*) så han hoppade in i Christers hyrbil och åkte bil resten av vägen. Snacka om onödig kraftansträngning men gubben är gammal så det kanske var lika bra att han tog nödlösningen därifrån. Vi andra fick glatt harva vidare mot Coll de Soller.

Gunnar valde att nödpunktera snabbt efter Petra, vi misstänkte starkt att han var trött!

Vi insåg ju alla 4 efter några mil att det skulle bli ganska dåliga marginaler att hinna över Coll de Soller innan solen gick ned idag också. När det var ungefär 40 minuter till solnedgång så anlände vi till foten av klättringen och kunde andas ut och slappna av. Det är bara 5 km upp och ingen lutning att tala om så det var gott om tid att hinna upp, ned och bort till hotellet. När vi rullade in på hotellet så hade det precis börjat skymma rejält och 10 minuter senare så var det helt mörkt ute. Den lugna dagen blev ändå nästan 15 mil och två klättringar över Coll de Soller så det kan man ju vara mer än nöjd med!

Nu återstår bara en dag och sen är Mallis-avrapporteringen färdig för den här gången! Femte gången på ön och fler gånger lär det bli, det är svårt att tröttna på Mallorca, extremt svårt!