Eftersom jag har fått för mig att jag ska cykla Vätternrundan igen så brukar våren bestå av deltagande i diverse olika motionslopp. Jag vet inte varför jag dras tillbaka till det här loppet år ut och år in, men det ligger onekligen bra i tiden och är en bra morot att träna mot. Nu var det dessutom så många av mina vänner som skulle köra igen så grupptrycket blev för stort. Let´s-mentaliteten har ännu en gång vunnit över allt sans och vett!
Roslagsvåren, Fredrikshofs egna lopp, och Siljan Runt har varit obligatoriska senaste åren. Roslagsvåren är ju nedlagt så det går ju bort. Siljan Runt krockar i år med både Dybeckstempot och TjejVättern (jag brukar inte köra Tjejlopp av princip men ett litet Team Crescent-samarbete kanske får mig att ändra mig i år). Men det är ändå dags att variera sig lite och värma upp inför Vätternrundan med lite nya lopp även om det svider att missa Siljan Runt som kanske faktiskt har Sveriges vackraste bansträckning!
Först ut på listan över nyheter för mig är det förvånansvärt gamla och ganska okända Skandisloppet i Uppsala i mitten på maj. Skandisloppet ligger tidsmässigt ungefär som Roslagsvåren gjorde och passar därmed väldigt bra in i planeringen. Tror man kommer plocka upp en hel del Roslagsvårsdeltagare “gratis”! 167 km är en lagom distans och loppet går i Uppsala vilket egentligen inte är längre bort än en pendeltågstur till Märsta + en cykeltur på några få mil till starten som uppvärmning. Mitt VR-gäng gör mig sällskap vilket gör det helt ännu mer perfekt! Skandisloppet erbjuder dessutom rabatt till Cykelklubbar (istället för tvärtom som en del andra lopp) så det känns väldigt välkommet att anmäla sig och köra! Positiva vibbar!
Näst ut på listan är Vänern Runt (23-25/5) som kanske är både något mindre känt än sin “lillebror” Vätternrundan och kanske även har lite färre deltagare än lillebror. Egentligen tänkte jag köra det nya loppet GFS på hemmaplan, men det kommer inte gå att köra gemensamt med min VR-grupp och blir nog för egen del för intensivt att köra linjeupplägg på den där banan. Det kostar dessutom lite mer än det smakar! Vänern är dessutom ett 3-dagars etapplopp på 580 km och passar in som träning inför Haute Route! Mycket lägligt med andra ord. Så när det stod klart att min VR-grupp kommer finnas på både GFS och Vänern så blev valet till slut ganska lätt. Jag har bara hört mycket gott om loppet så jag tror det blir en bra erfarenhet och definitivt en bra genomkörare inför framtida äventyr! Sen får man en hel helg med bara cykel och cykelkompisar och det skadar ju inte direkt heller!
Sist men inte minst ska jag runda av juni med att köra Stockholm Ride för första gången! Stockholm Ride går ju 2 veckor efter Vättern så det blir inte mycket till VR-förberedelser utan mer en chans att köra på lite nya vägar söder om stan och se lite nytt. Dessutom bjöd dom på halva anmälningsavgiften om man blev upphittad av en person som kört förut så när frågan kom, dessutom till halva priset, så var återigen let´s-nerven för påträngande för att stå emot!
Utöver detta så kanske det blir TjejVättern och HalvVättern och en och annan tempo-tävling fram till juni! Tyvärr är det extremt mycket som krockar i år och extremt få tempo-tävlingar i DamElit så det finns inte så många chanser att få tävla på riktigt. Jag tror jag kommer få 2 eller 3 “riktiga” tävlingar i år, det känns supertråkigt faktiskt.
Men NU: Bäst av allt! MOT CYKELN!! För att inte förvärra risigheten tar vi ett teknikpass och övar bunny hop istället! Antagligen kommer ben att brytas och det har bland annat förekommit lyftkranar, flodhästar på hinderhoppning och “tur att det är mörkt” i förhandssnacket! Men skam den som ger sig!