SÅ lite tid, SÅ mycket stigar.
Hur ska man hinna med?

Idag var det “inför CykelVasan”-träning med alla som jag ska dela boende med, trots att vi väl är 6-7 personer som ska dela boende så var det bara 3 stycken som tog sig ut på cykeln. Fast vila sig i form fungerar ju det med.

Kalle erbjöd sig att guide:a oss blåbär (jag och Batman alltså) söder om stan, tyvärr vet jag inte vad man ska kalla området men vi startade vid Hammarbybacken i alla fall. Är det Älta? Hästhagen? Nacka? Pree-Hellas? FörortsHellas?  VemFanBryrSigOmVadSkogenHeterDetÄrVälCyklingenSomRäknas?

Det blev en väldigt fin kväll på blandade stigar, jag lyckades bara fotografera när det var snällt (annars har man ju fullt upp med att hålla i styret). Det bjöds på nära-döden-upplevelser för oss alla men ingen gjorde någon vurpa åtminstone. Andra halvan fick jag verkligen en riktig “aha-upplevelse” när jag lyckades köra genom ganska knixiga och steniga partier med hög fart. Herregud vad mycket lättare det går än när man mesar runt i långsamt takt. Helt annat flyt. Sen att jag var nära att köra totalt åt h*levete i samma sekvens är ju en annan sak. Jag förstår att folk slår sig illa på MTB, när det går fort så är det svårt att väja för oväntade svårigheter. Idag lyckades jag ta mig nedför passager jag normalt nog skulle klickat ur för, jag är mycket nöjd. Tyvärr kommer det här ju inte komma till användning på lördag, men vad gör väl det?

Sen avslutade vi med att klättra upp för Hammarbybacken och jag matchade ganska snabbt tröjan och ansiktet. Brutalt jobbigt och över 190 i puls i nästan 4(!) minuter, man kan ju få en hjärtattack för mindre! Jag var ju inte först uppför backen, men nedför backen var jag först med hästlängder. Vet inte vad dom andra gjorde?

Sen tog vi båten “hem till stan” igen! Man måste ändå älska Stockholm såna här kvällar. Skog och natur mitt i stan och sen en kort färjetur på vägen hem. 5 Karro av 5 möjliga!