Det här var ju inte så roligt i tappning två! Världens tråkigaste sida kan jag nog stoltsera med för närvarande. En titel som kanske inte är så rolig att inneha, men ändå.

Jag är fortfarande förkyld, jag börjar äntligen(!) se ljuset i tunneln på den fronten. Bara sisådär två och en halv storpack näsdukar, två Alvedonkartonger, en ask bafucin och en halv tub nässpray senare.

Vet inte vad som varit värst, att ha en konstant rinnande näsa så till den grad att jag sovit med bomullstussar i näsan för att inte vakna upp med 2 dl vätska på kudden. Eller varför inte vakna med en hals som gör så ont så jag har varit tvungen att viska för att få ur mig något över huvud taget? Kan ju lätt erkänna att “jobba hemma” ganska snabbt förbyttes till sjukskriven. Men, till helgen eller så, så kanske det är bra. Jag snuvar knappt och halsen känns lite men inte så farligt och jag börjar bli piggare så det finns hopp! Jag hoppas på det! Nog är nog! Funkar bättre på engelska kanske?

Sen som om inte det vore nog så somnade min far in tidig måndag morgon efter en kort tids sjukdom. Lyckligtvis hann det mesta av familjen dit redan kvällen innan så det var ingen som behövde vara ensam och det gick lugnt och stillsamt till och han hann nog inte lida så mycket. Med det sagt så kommer det här nog fortsätta vara världens tråkigaste cykelblogg ett tag till. Jag ber om ursäkt för det, men jag tar säsongsvila nu och kommer åter om ett slag när allt känns bättre och mer meningsfullt. Tills dess så, läs lite om HR om ni har tråkigt så kommer ni säkert sakna mig and I´ll be back when I´ll be back! Det tar nog inte så långt tid! Vi får se.

Och avslutningsvis för att citera en låt som jag faktiskt spenderade mycket tid att nynna och sjunga på under etapp 4 av Haute Route när jag knappt höll på att ta mig uppför Tourmalet: “It huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuurts” lyder sammanfattningen!

På återseende!