Torsdag och det var dags att ta med gruppen på en liten försmak till vad det här med berg är. Målet var Felanitx och klättringen upp till San Salvador! 4.8 km och 6.4% snittlutning så det var ju inget gigantisk berg men många i gruppen hade aldrig klättrat förut så det kändes väldigt lagom.

Först gled vi ut samma väg som igår och sen vidare mot Randa, där mötte vi lite andra grupper som höll på att ta sig upp och ner för även den klättringen men jag tänkte att en klättring får nog räcka för min grupp.

Väl på plats vid foten av klättringen så var det ju bara köra, ett enkelt “fri fart och vi ses på toppen”. Jag tänkte ta svansen för att det är lite tråkigt att behöva åka ner och hämta någon som fastnat halvvägs så då är det bättre att hålla sig längst bak. Det blev dessvärre ingen riktig svans så jag cyklade mest för mig själv, men vad gör det?

Väldigt vackert och fantastisk utsikt när man når toppen, helt magiskt. Det var förhållandevis klart så man såg ganska långt. Jag vet inte hur lång tid själva klättringen tog, men det var nog inte så överdrivet länge. Kändes som en rätt skön början, alla i gruppen var supernöjda, speciellt dom som aldrig klättrat i berg innan.

Efter ett långt lunchstopp i solen nere på torget i Felanitx så väntade 54 km hem till hotellet. Vi drog oss ner mot kusten och tog kustvägen tillbaka. Det blåste rätt bra motvind bitvis men gruppen harvade på bra. Det blev lite jobbigt för en del som inte var riktigt vana vid distansen, för många var det både första gången dom klättrade och den längsta rundan dom någonsin cyklat (122 km körde vi totalt). Många nya PB alltså.

Vi kunde i alla fall defilera in på strandpromenaden med gruppen intakt och alla var supernöjda. Idag väntar plattåkning för imorgon ska vi upp i bergskedjan på riktigt, jag vet inte om jag ska dra med dom till Sa Calobra eller “bara” Coll de Soller-Deia-Valdemossa. Det får vi lite se hur snacket går idag, kanske hinner man med båda två? Fast kanske inte samtidigt då…