Jo, onsdag betyder sedvanlig mörkerMTB på Järvafältet. Jag känner mig lat som alltid tar bilen dit men det tar nästan 75 minuter att cykla ut och det är svårt att hinna utan att gå från jobbet strax efter lunch så det får gå. Snart är det säsong och då kommer jag ändå inte ha tid med detta varje onsdag så det gäller att passa på så länge det går.

Det är onekligen något visst med att glida fram i skogen i mörkret, men jag får erkänna att man börjar längta efter ljusa kvällar som inte kräver pannlampa. Igår var det återigen lite mildare väder men kyligare än förra veckan så inte riktigt lika geggigt och lerigt som då. En fördel med snö i spåren är ju att det gör mindre ont att ramla och man ser inte alla dödshinder (vassa stenar, rötter och med mera).

Vad vore en MTB-tur utan att man behöver bära cyklarna åtminstone en gång?
Den kraftiga, tillfälliga och lokala dimman är bara jag som ångar framför linsen.

Foto: Robert H

Det blir tyvärr lite sämre bilder i mörkret och mest ryggar eller stillastående för det är betydligt knepigare att cykla och fotografera samtidigt när man kör MTB. 

Rundan avslutades sedan med en kräksframkallande backspurt tillbaka till parkeringen och titta vad insatsen genererade?

En ynnest att ‘sno’ ett QOM från självaste Lisa Norden! Sen att hon hade typ 50 slag lägre puls och antagligen bara cyklade omkring och käkade bullar och småsnackade och jag höll på dö behöver vi ju inte prata om. Men man måste ändå älska Strava…