Imorse när jag vaknade så kände jag tyvärr en liten tagg i halsen, inte så farligt men den var ändå där. Som alltid så tänker man ju att det kommer gå över och att det inte är någonting. Jag hade redan planerat en stenplatt runda på 50 km och den rullade jag i väg på efter frukost. Robban var upptagen med ett Giant-promoevent så därför rullade jag solo. Tänkte att det kunde vara bra förberedelser för loppet och cykla helt platt och bara trampa ur benen, försökte hålla mig på lilla klingan hela turen och det kändes ok.
Framåt kvällen nu har tyvärr taggen i halsen känts lite mer, eller mycket mer. Jag håller tummarna för att det går över under natten så att jag kan starta imorgon. Jag har verkligen sett jättemycket fram emot Mallorca312, det kan vara årets höjdpunkt till och med så det skulle kännas hemskt bittert att inte kunna starta. Håll tummarna för att lite sömn hjälper och att det blir bra imorgon!!