Fredag och jobba-hemma-dag, vad betyder det? Jo, att man förlägger sin arbetstid tidigt på morgonen/förmiddagen och sen senare på eftermiddagen/kvällen och där i mellan hinner man ut på en nästan 5 timmar lång glidartur i fantastiskt sommarväder!

Det blev verkligen en underbar dag, även om det blåste lite väl tråkig mot/sidvind bitvis. Men när det är över 23 grader hela dagen så finns det väl egentligen inget att klaga på?
Jag och Thomas rullade en runda ner över Tyresta naturreservat och sen mot Årsta havsbad, Tullinge och hemöver. Väldigt mycket nya vägar för min del och roligt att få se något annat än bara Lovön/Färingsö och Ekerö. Nog för att det är extremt skönt att ha så nära till Mälaröarna, men jag har tröttnat rejält på samma vägar hela tiden. Det här blev perfekt med fina små vägar och inte allt för mycket trafik.
Kändes perfekt för kropp och knopp att bara få rulla lugnt och njuta! Även om det är roligt att cykla fort så behöver man inte ta i så man spricker varje gång man cyklar! 

Då var vi här igen, sjukdom, återkomst, dålig form och så vidare. Det är bara acceptera läget och se framåt mot bättre tider. Idag var jag äntligen ute och cyklade igen efter förkylningen jag drog på mig nere på Mallis. Jag väntade ut förkylningen, jag väntade några dagar extra och nu tror jag att jag är redo för att köra igång igen.

Istället för att åka med SCKs damelitlag till Östgötaslätten för att köra Östgötaloppet så blev det träning i lugn takt på hemmaplan. Vill jag bli sjuk igen så är en elittävling väl det bästa receptet så jag valde att vara klok den här gången. Kändes som ett extremt bra beslut faktiskt så jag är inte bitter alls. För några år sedan hade det varit världens undergång, men ju äldre man blir desto mindre tycks man bry sig om såna här världsliga saker. Loppen kommer ju igen och igen och igen, så varför stressa upp sig?

Jag körde istället en runda på Lovön med min sambo som har anmält sig till HVR!
Sambon är ju totalt otränad så knappt 30 km var mer än tillräckligt för honom. Jag ville inte köra så långt heller så det kändes ok även fast 30 km är väldigt kort i min värld för att vara ett landsvägspass. Men är man ny på cykel så är ju 30 km ändå 30 km, man tappar lite perspektiv på distanser när man cyklat i några år. 

Efter passet drog vi en fika på Brostugan, det är väl därför man cyklar, för att få fika?
Jag måste ju visa sambon alla bra saker med att cykla så han kanske blir cykelintresserad på riktigt, lite mutor alltså. Att han ska cykla HVR är inte mitt fel, även om det är lätt att tro det, utan han ska cykla med en kollega + lite bihang. Jag kanske cyklar bakom och ser till att han överlever, puttar uppför Omberg, vi får se.

Hur som helst, en fin dag, skönt att vara frisk även om formen är usel såklart, men nu kan det väl bara bli bättre å andra sidan så man ska väl inte klaga tänker jag?