Sådär, tre dagar på plats och äntligen har jag fått cykla lite. Gårdagen spenderade jag i min ensamhet hemma vid poolen, när mina vänner inte var tillbaka vid den utsatta tiden så började jag ivrigt vanka av och an i väntan på sällskap. En timme gick och två timmar gick och TRE timmar gick men sen började dom trilla in en och en, det hade tydligen varit en lång och varm dag i bergen, lite försenad lunch, och övrigt som gjort att turen blivit lite lätt försenad.
Jag sammanfattar dagen med att det var för tråkigt att vara ensam på hotellet hela dagen, några timmar gick bra men sen var det bara långtråkigt. Idag däremot så utlovades det en lite lugnare tur på platten och mer teknikövning och jag kände mig bättre i benen och med förkylningen så det var värt ett försök att följa med. Vi har ju en stor skåpbil som följebil alla dagar så i värsta fall när det går åt fanders så kan man hoppa in i den.
Fotopaus (eller dagens första punkapaus) och världens bästa roooomie på bild!
Världens bästa roooomie var inte lika bra på att ta kort..
Dagens andra punkteringspaus, samma “förövare” den här gången..
Dagen bjöd på cirka 8 mil plattkörning i cirkus 31-32 km/h-tempo, känns konstigt att kalla det lugn tur men med sub8-mått mätt så är det väl ganska lugnt. Det var i alla fall både vindstilla och förhållandevis platt och med en grupp på 37 man så kändes det bitvis som värsta snigelkörningen.
Det är i alla fall en ynnest att få vara med i det här gänget, även om jag personligen tror att sub8-tåget har gått för mig och mina crap-ben så är det en stor ynnest. Det är så himla professionellt ordnat och samtidigt så himla jordnära. Bara en sån sak som en följebil som kan rädda dagen? Eller som kan ta med sig extrahjul? Stackars Erik punkterade tre gånger på väldigt kort tid idag och hittade ingenting i varken däck eller fälg, istället för att få åka följebil hem så lånade han bara ett extrahjul som en annan lagmedlem hade i bilen och vips så var hans dag räddad. Eller bara en sån sak som att istället för att 37 man ska vänta på någon som lagar punktering för tredje gången, så får vederbörande åka ikapp med följebilen istället så kan gruppen cykla vidare. Världsklass!
Supermanligt “dopp” i havet efter dagens tur!
Vi övar laganda på flera sätt och vis här, även off-bike!
Imorgon väntar det tydligen någon prövning av större mått, jag ger det mitt bästa och förlitar mig på att följebilen räddar dagen om det behövs. Känns väldigt tryggt, vore dumt om man skulle behöva oroa sig för att fastna uppe i bergen helt ensam och vilse. Det ska bli roligt med lite berg i alla fall efter dagens lite lugnare och mysigare tur. Fort går det inte, men herregud vad mycket starkare man blir!
