Sjutton nyanser av blått

Mina ben ser verkligen för hemska ut just nu.
DSC_2852-2858
Jag ligger på golvet och stretchar om det är svårt att förstå varför bilden är “upp-o-ner”.. blått knä till vänster och blått lår till höger!

Jag vet inte alltså.. hade jag varit baddräktsmodell så hade jag garanterat fått sparken för länge sen. Eller jag hade antagligen aldrig ens fått jobb, muskler, ett existerande fettlager och permanent cykelbränna är ju inte direkt vad som klingar bara-ben-jobb… tuuuur att jag inte satsade på den karriären alltså!

Jag borde verkligen gå en crash course, typ i stil med how-to-ride-technical-mtb-without-falling…. eller kanske technical-mtb:ing-for-idiots-and-lost-cases! Finns det på marknaden mån tro? Jag kanske bara har otur annars. Nästa gång kanske det går helt vurpfritt? Jag kanske kan hitta någon michelingubbedräkt att hoja i. Eller en protective bubble?

Det är faktiskt inte så farligt egentligen. Ser nog värre ut än det är. Bulan under vänsterknät är det enda som är ganska illa på riktigt, området är lätt avdomnat såhär 2 dagar senare… men men.. det går säkert över till nästa gång! Så länge jag inte slår mig på samma ställe närmsta tiden så är det ganska lugnt.

Men snyggt är det fasiken inte….. kanske ska gå över till skidor på heltid nu när det äntligen finns spår där ute? Snö är mjukare än stenar! Mycket!

Revansch i Judarn hetsad av Piff och Puff!

Ännu en kväll ute i skogen! Den här gången var planen att åka till Judarn för revansch, jag och Batman tog ju nästan 1h30min på oss sist och när vi insåg att rekordet på banan är 34 minuter så var ju pinsamhetsfaktorn ganska hög. Men å andra sidan så cyklar ju Batman omkring på en 15 kg tung och hybrid och jag är ju kvinna, hur långsamma är inte vi? Nej, det där är nog ingen ursäkt som biter. Batman dök dessutom upp på en sprillans ny MTB (fast han senast igår svor på att han minsann inte skulle köpa någon. LÖGNARE)!!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den här gången hade vi dessutom bestämt träff med Piff+Puff + följe! Ska man cykla snabbare än vad man gjort innan och kanske inte stanna för att snacka hela tiden så finns det väl ingen bättre morot än lite snabba skogscyklare?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Reflexväst var temat för kvällen! Piff (eller var det Puff?) hade tydligen förvärvat sin redan 1975, mycket imponerande!

Vi tuffade i alla fall iväg in i skogen och jag tog jumboplatsen för jag trivs ganska bra där bak (höhö) när jag kan cykla i mitt eget tempo och fokusera på att överleva! Det blir en väldigt fin effekt när 6 cyklister kör omkring i bäckmörkret med varsin pannlampa!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Piff och Puff tyckte tydligen inte att jag skulle ha jumboplatsen själv hela tiden så dom turades om att försöka hetsa mig. Jag vet inte om det gick så bra? Det var jobbigt i alla fall och jag vurpade NÄSTAN inte alls… det var bara två små incidenter. Ena gången halkade jag på en hal bergshäll (ett parti där man var tvungen att släpa sig upp till fots) och slog vänsterknät rätt ner i stenj’veln &¤%& #¤& #. Lyckligtvis var det vänsterknät, förra gången landade jag ju på en sten med högerknät och har ett fint blåmärke fortfarande. Nu har en stor bula under vänsterknät som matchar.. (tur att det är några månader kvar till klänningsäsongen).

Andra vurpan så tappade jag fart uppför och klickade ur fel fot, börjar välta åt andra hållet, sliter tag i några grenar för att försöka hålla mig uppe, men grenarna brydde sig inte nämnvärt utan följde med mig i fallet. TIPP TOPP! Jag landade i mjuk snö iaf… alltid något!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, dom dumpade inte reflexvästarna i skogen. Västarna följde med ut till andra sidan igen!

Det var i alla fall jobbigt, kanske liiiiite mindre jobbigt än sist? Det syns ganska väl när pulsen går upp och farten går ner. Väldigt bra mjölksyraträning för mina stackars ben!
puls

Det gick i alla fall typ 20-25 minuter fortare än sist så lite framsteg gjorde vi väl ändå? Ger man det några gånger till så är vi snart under timmen! Och tar oss igenom utan att vurpa! Puff (eller var det Piff?) tyckte inte att det var tillräckligt utmanande som det var utan lyckades köra hela banan med ett löst bakhjul. Så dags att upptäcka det när man kommer ut på andra sidan…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En lyckad kväll igen på två hjul i skogen! Börjar bli en bra vana! Piff och Puff + Pawel och Johnny var trevligt och omväxlande sällskap… man tröttnar ju på att BARA cykla omkring med Batman, han är rätt odräglig om jag ska vara helt ärlig. Annat var det med Reflexmaffian, mycket mycket trevligt. Hofvets finest skulle man till och med kunna säga… (är det tillräckligt med smörandet nu eller ska jag fortsätta?). Jo, jag får betalt för att framhäva gubbarna ur SUB-XL i goda dager, på riktigt. Vad just SUB-XL står för är lite oklart men dom ser inte så speciellt tjocka ut så jag tror inte det är deras klädstorlek!

Annorlunda naturupplevelse på kvällens cykelpass

Äntligen dags för ett cykelpass utomhus igen och vädret visade sig väl (typ) från sin bästa sida. Tror inte man kan begära så mycket mer än 6-7 minusgrader och lätt snöfall i mitten på januari, iaf inte på den här sidan av jordklotet.

Planen var att ta sig ut till Ekerö, ner mot Jungfrusundet eller Knalleborg som området heter och sen hitta in i den 10 km´s slinga som går där. Jag åkte skidor där i fjol så jag visste redan innan att det är ett fantastiskt roligt spår som bjuder på många höjdmeter, mycket backar, mycket upp och ner och mycket mycket mjölksyra! Eftersom det inte har snöat så mycket i år så går det perfekt att cykla där just nu, underlaget är ganska hårt och det ligger lite lite snö som inte stör så mycket (snart blir det kanske mycket snö och skidspår och då ska man nog absolut hålla sig borta).

På vägen ut så stötte vi på den här lilla filuren… (lite äckelvarvning nu, så blunda för guds skull om blod och inre organ INTE lockar).
fox_1

Jag vet inte vad det är med mig och djur, men jag har en enorm fascination för vilda djur. Ser jag ett rådjur t.ex. kan jag lätt stå och stirra på det i en kvart och ändå inte tröttna. Att hitta en räv som festar loss på ett stackars dött och genomfryst rådjur är ju extremt fascinerande och kanske ingenting man får chans att fota varje dag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter att de stackars djuren fått sina 15 minuter så begav vi oss in i skogen! Och hej vad roligt det var. Verkligen HELT perfekt spår att cykla i. Alla mina minnen om branta backar både upp och ner från mina skidturer där ute i vintras visade sig stämma mycket väl och det gick minst lika bra att cykla där som att skida. Det är ju inte speciellt tekniskt, det är ju bred och platt mark med fåtalet stenar/rötter (typ inga) utan mer flow men ändå lekfullt. Underlaget blir ju ännu bättre när det ligger snö på marken, lite motorcrosskänsla ungefär. Mycket kul! Cykling när den är som bäst! Vuxendagis!
GigantLight_1HumleDumle_1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En väldigt fin vinterkväll på två hjul, väl värt den lång biten ut till Knalleborg! Över 3h i sadeln och nästan 5 mil är ganska bra för en vanlig onsdagskväll i mitten på januari! De 10 km:erna i skogen var såklart kvällens höjdpunkt och det är löjligt roligt att cykla omkring och slira i snön.

Nu blir det välbehövlig vila, låååååååång sovmorgon imorgon och ingen himla morgonträning. Trött är bara förnamnet!

Förberedelser inför Haute Route!

Hur förbereder man sig egentligen inför utmaningen att under 7 dagar cykla 790 km och inte mindre än 19.500 höjdmeter? Jag vet inte egentligen OM det verkligen går att förbereda sig inför just det där med 19.500 höjdmeter, men jag har några aningar om vad som kan göra susen.

Naturligtvis heter den största framgångsfaktorn (bortsett från att bli lättare som jag redan jobbar stenhårt på), “cykla uppför så många berg som möjligt fram till september”! Hur gör man det då när man bor i Sverige och platta Stockholm? Det är ganska svårt skulle jag vilja påstå. Det finns inte så många backar här och det finns definitivt inga berg. Därför har jag inte mindre än TRE utlandsresor inbokade innan stora äventyret i september! Det kommer bli fantastisk, jag längtar redan till var och en av dessa.

Första resan går till fantastiska Mallorca i påsk, detta med ett stor gäng klubbkompisar från Fredrikshof. Två år i rad har jag varit där under påsken och jag hann även med en långweekend i oktober under 2013 så tre gånger totalt har jag cyklat på Mallis. Hela 9 dagar i påsk har jag på mig att njuta av sol, berg, massa cykling och härliga vänner! Mallis är verkligen en perfekt ö för cykling, det finns platt cykling och det finns bergig cykling. Jag kommer väl få befinna mig längst med bergskedjan största delen av tiden i år och det blir en bra uppvärmning för bergen på Mallis är ganska snälla i förhållande till både Alperna och Pyrenéerna!
P4020060-1
Mallis påsken 2013 med Hofvet! Moi till vänster lätt ansträngt leendes!

Nästa resa går härligt nog bara med en veckas mellanrum från den första. Sista veckan i april bär det av till spanska fastlandet istället och Manilva som ligger strax söder om Marbella. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien (om vi nu inte räknar med Mallis) så det blir en rolig upplevelse. Resan går med det gäng som jag ska cykla Vättern med, ett Swedbankgäng på 39(!) pers (vi är 40 i laget + 15 reserver så 39 st. på träningsresa är ganska bra uppslutning). En veckas cykling väntar där och träningsschemat som vi redan fått säger berg, berg, berg, berg, berg och mera berg. Ca 850 km och 11200 höjdmeter är planerat så det är ju perfekt inför Haute Route med andra ord!
Manilva
Sneak peek på området som är helt nytt för mig…

Den tredje och sista resan som kanske egentligen är den jag känner mig mest exalterad över just nu är Frankrike, Bourg d´Osians närmare bestämt, och alperna första veckan i juli. Jag har tillsammans med ca: 15 andra vänner ur Fredrikshof bokat en plats till loppet La Marmotte. La Marmotte är ett Gran Fondo som går med utgångspunkt Bourg d’Oisans över “lite” berg för att sen avsluta med den legendariska klättringen upp till Alpe d´Huez! 174 km och 5500 höjdmeter totalt på en dag. Innan loppet har vi 5 dagar i Bourg d’Oisans att acklimatisera oss och hinna köra upp och ner för Alpe d’Huez så många gånger som möjligt. Bourg d’Oisans ligger alltså vid foten av Alpe d’Huez. Det kommer bli underbart och kanske en riktig känsla av vad Haute Route handlar om. Alperna är alperna liksom, bergen på Mallis är tyvärr inte Alpklass vare sig när det gäller längd eller lutning. Jag har varit i området tidigare, men var stenförkyld så det blev extremt lite cyklat, den här gången blir det ändring på det alltså!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tour de France passerar Bourg d´Oisans juli 2013! Magiskt!

Är jag inte redo för Haute Route efter det här, kommer jag någonsin bli det? Nej, jag tror inte det. Det här är ungefär så bra som det kan bli och jag tror att det kommer bli en väldigt bra vår/sommar med många härliga cykelresor med massa fina cykelkompisar och höjdmeter så det räcker och blir över!

Slickar mina sår med lite spyfyror!

Det blev ett halvblått knä och en rejäl lårkaka av fredagens vurpande i skogen! Jag vet inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt var jag bara så trött i benen/huvudet så jag vurpade verkligen superklantigt varje gång. Tur att rundan nästan var över vid det laget, annars hade jag säkert brutit något. Lyckligtvis är blåmärkena väl dolda och syns inte till vardags, då gör det inte så mycket.. det kan man bjuda på! Men nästa gång blir det inga himla vurpor på den där rundan inte!! Revansch it is!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen till ära var det dags för en omgång spyfyror, jag finner verkligen inget bättre namn än kräks/spy/#¤&¤%&¤-fyror! Det är verkligen så jobbigt som det bara kan bli och det blir inte bättre av att ha watt-talet upptryckt i ansiktet och ens egna föreställningar om hur himla högt man minsann ska pressa sig. Jag är inte riktigt där ännu, inte riktigt, ganska långt kvar tror jag faktiskt.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tappade för varje fyra, det blev tyvärr lite långsammare och lite mindre tryck för varje intervall. Men det är nog inte så konstigt att uthålligheten inte riktigt finns här ännu med tanke på hur lite seriös träning jag bedrivit senaste halvåret. Så, jag är egentligen inte orolig för det. Man tränar ju för att bli bättre och mycket bättre kan det bli bara man är lite envis!

Tyvärr är kombinationen “inte sådär jätteuthållig för tillfället” och kaloriunderskott fruktansvärd tillsammans med fyror. Det är att ta fyror och göra det hundra gånger så vidrigt. Det är verkligen en kamp mot den delen av hjärnan som skriker “men, för i helvete sluta nu, du orkar inte, du har inte energi, det är inte din dag idag, lägg av med det här“, jag var faktiskt jättenära att packa ihop i mitten på andra intervallen men men, hellre “dåliga” watt och att man slutför passet än att bryta mitt i. Jag tror det ger mer, watt-talen kommer säkert allt eftersom. Det är långt till både Vättern och Haute Route så jag är inte orolig!

Såhär någon timme efteråt är det en otroligt skön känsla i kroppen men jag är hemskt glad att det är typ en vecka till nästa omgång för det är verkligen en brutalt vidrig känsla att köra fyror i det läge som jag är i just nu! Och tyvärr tror jag inte det kommer bli bättre ändå, det heter ju inte “det blir inte lättare, du blir bara starkare” av en slump!