Helan och Halvan does Stockholm Bridges by night

Fredagkväll och Helan och Halvan (som vi i förrgår blev döpta till av någon konstig anledning) hade sen länge bestämt att Stockholms broar skulle få sig ett besök! Stockholm har ganska många broar och vi gjorde väl egentligen inte alla, men väl majoriteten! Och 3h på cykel räckte mer än väl åt mig som inte kört några långa utepass ännu i år..
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Oklart vem som är vem, men vi säger att Halvan står glad hemma i hallen medans Helan bara är totalt suddig på Västerbron!

På vår lilla runda så fick vi ihop nästan 5 mil dubbdäcksnötande på helt bar asfalt, så himla märkligt att det är 100% bart den 3 januari. Vi började med broarna runt Slottet, Norrbro, Skeppsbron och broarna ut på Skeppsholmen och Kastellholmen. Där blev det en välbehövlig fotopaus, vi hade ju trots allt cyklat hela 30 minuter vid det laget.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen ut mot Lidingö för att plocka Lidingöbron… ut mot Djurgården och plocka alla 3 Djurgårdsbroarna. Att vara ute i mörkret och lysa upp vägarna med varsin mindre strålkastare är verkligen en av höjdpunkterna med off-season-cykling! Djurgården var folktomt och bjöd på ett skönt lugn i vintermörkret!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen körde vi vidare över Danviktullsbron och cyklade igenom Hammarby Sjöstad, över Årstabron där vi var tvungna igen att stanna för en välbehövlig fotopaus. Här var i  alla fall mina ben ganska trötta efter kräksfyrorna igår så det var ganska skönt med en paus.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen vidare mot Liljeholmen, ut till Västberga för en fulfika på OKQ8:a och sen slutligen Liljeholmsbron och Västerbron och ungefär där var i alla fall jag ganska nöjd! Fast vi saknade några broar! Här är rundan i sin helhet… Karta

För att vara i januari så tycker jag att Stockholm bjöd på så gott som perfekt väder. Det var 4-5 grader varmt, det regnade ingenting och blåste sådär lagom mycket. Stockholms broar är verkligen en tur perfekt att göra sent på kvällen när det är lite människor ute och mörkret förstärker verkligen upplevelsen. Fantastiska vyer bjöd stan på på flera håll och kanter. Här är det Norrmälarstrand och Stadshuset som skådas från Västerbron!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kräksfyror och en fin överraskning i byxan!

Åh, jag är så glad, så glad, så glad och SÅÅÅÅÅ glad….

Jag hade lite problem med mina baksidor förra säsongen, det har gjort att jag inte kunnat cyklat max senaste månaderna. Jag har kunnat cyklat, men det har varit ganska mycket mer slentrianmässigt. För någon månad sedan hittade jag äntligen en person som kunde berätta vad det var för fel på mig (förenklat och kort sagt, ryggkotor som blivit förskjutna ur sitt läge pga dålig hållning+för mycket sittande som i sin tur lett till klämda nerver i ryggen som i sin tur strypt blodförsörjningen till baksida lår). Ööh.. det är typ den blonda förklaringen, men ungefär så… sen dess har jag gjort några enkla rehabövningar + slutat sitta så mycket. Står HELA dagarna på jobbet bland annat och det här har gjort världens skillnad. För 3 veckor sedan testade jag benen med lite fyror, det gick åt helvete redan efter 1-2 minuter och det var bara avbryta och fincykla resten av passet.

Idag testade jag IGEN… och YES!!! Nu funkar det… baksidorna lever, jag får bloooood igen! High five på den! Eftersom jag bara har fincyklat senaste månaderna så är ju kondisen och styrkan rätt dålig. Men det finns ju gott om tid att fixa det så varför fokusera på det? Oerhört skönt att kunna trycka på hur som helst och låta hjärtat jobba..

Fryor_small

Jag har ju svårt att behärska mig och tryckte på för glatta livet redan i första intervallen och försökte nå en bra bit över 300 watt… ehrm, det funkade inte så länge. Tyvärr är hjärtat och benmusklerna inte riktigt lika laddade som jag är, just nu, men jag ger det några veckor så tror jag att det kommer stå + 300 Watt på varje 4a!

Med på passet hade jag mina nya Tec-byxor som bjöd på en fin fin överraskning! Inte nog med att dom är väldigt stiliga så har dom en väldigt stiligt designad pad som frambringade ett leende första gången jag såg den! Jag har svårt för FÖR MYCKET design och gillar enkla och subtila element, och det här var precis klockrent! Tummen upp (och det säger jag bara inte, jag menar det!).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan avslutades träningspasset med 30 minuter styrka på vardagsrumsgolvet och lite spontant discodansande. Det är en mycket väl dold hemlighet, men jag tycker det är hemskt roligt att dansa (och då menar jag till pop/techno/trance-musik och inte styrdans) och det gick inte att låta bli när Laleh – Colors dånande ur högtalarna. Det såg säkert huuuur roligt som helst ut i cykelbyxor och sporttopp, ett sånt där ögonblick då man är oerhört glad att ingen står i dörröppningen och smygtittar…. OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ok då, jag är väl ett nyårslöfte då…

I januari kommer alla nyårslöften fram som gör att man får trängas ihjäl på gymmet och stå i kö i evigheter för att komma åt favoritutrusningen. Jag hänger inte så mycket på gymmet själv förutom under lågsäsong när det vankas mestadels styrketräning men även ett och annat spinningpass. MEN… men… men men men…. nu är det ändring på det, jag kommer bete mig som ett praktnyårslöfte de närmaste 3 månaderna. Det vaknas nämligen Haute Route snart… och 20.000 höjdmeter kommer svida tillräckligt nog utan att bjuda på massa onödiga extrakilon! Jag behöver förbränna fett, bort bort bort ska det och hur gör man det på mesta skonsammaste visa och samtidigt försöker bedriva någon slags vettig träning inför cykelsäsongen? Jo, jag tror att min räddning heter morgonträning på Crosstrainer! Den är skonsam och sparar benmusklerna, d.v.s. det går att spendera mycket tid på den och ändå kunna styrketräna och cykla utan att det ena tar ut det andra!

Ok, för att jag inte ska dö av tristess och tappa fokus så ska jag försöka mixa upp Crosstrainandet med lite löpning och de dagar då jag har cykelpass så kanske jag eventuellt kan skippa morgonträningen! För mycket av det goda gör ingen glad.

Tyvärr är jag världens mysgris och om jag kunde skulle jag ligga och dra mig i sängen till 12-13 var enda eviga dag resten av livet. Det är väl typ det bästa? Ja, det kanske det är men det får jag väl göra något annat år då. Det kommer svida att gå upp 6 på morgonen varje dag för att hinna träna innan jobbet, men pallade jag att köra militärträning med start 6 på morgonen, 3 dagar i veckan, under januari-mars 2013 så ska jag väl fasiken palla att skippa mysmysande och släpa mig till gymmet januari-mars 2014?

När motivationen tryter så är det bara leta upp Mr Haute Route och lyssna till hans uppmuntrande ord annars: “Because the Haute Route is the toughest Cyclosportive for amateurs in the world you need to be fit. And you need to have the optimum weight to be able to take some pleasure. Definitively if you have 2-3-4 extra kilograms you will be able to finish, you will be able to arrive at the finish line but you won´t take a lot of pleasure. In every Col you will feel the extra kilograms, at the first km you will remember about the chocolate you had in december, at the second km you will remeber about the fondue or Swiss raclette…

… mitt sedvanliga “hur svårt kan det vara” förbyts till “vad i helvete har jag anmält mig till” varje gång jag tittar på det här klippet och hör hans lite lätt hånfulla ord. Om 2-3-4 extra kg innebär att man “won´t take pleasure” så vill jag inte ens tänka på vad typ 15 extra kg innebär. Jag tänker hur som inte ta reda på det utan satsar stenhårt på ett fullständigt nyårslöftesbeteende närmaste tiden, d.v.s attackhänga på gymmet i 2-3 månader med en fänkålsstav i mungipan för att sen försvinna och inte komma tillbaka på ett halvår typ! Kanske ska satsa på prickig cykelkepa på gymmet också? Eller?

a0ecd2d4731d11e3b6b312f0425f1fa5_8