Lite Mallorcapepp en regnig lördag

Vad passar bättre en mycket regnig lördag än att gräva lite bland sina Mallorcabilder? Solskenscykling, leenden, fika, berg, utmaningar, brunbrända armar och ben och bara en väldigt härlig miljö. Nog för att jag uppskattar Sverige, svensk sommar och svenska landskap, ganska skarpt också, men en kylig vår och regn? Njao.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Får man välja mellan att påta i trädgården på landet (eller ok då, ligga i hammocken kanske är mer realistiskt om jag är inblandad) eller solskenscykla på Mallorca, vad väljer man? Jag tror ingen cyklist i det här avlånga landet behöver fundera speciellt länge på den. Jag väljer solskenscykla alla dagar i veckan. Tyvärr kan man ju inte åka och solskenscykla varje vecka för jobbet skulle man nog inte få behålla så länge och pengarna skulle nog ta slut relativt fort. Men någon gång per år kan man ju unna sig och resten av tiden kan man ju smygtitta på alla härliga bilder man fått med sig hem!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag brukar tyvärr vara rätt dålig på att sortera upp mina bilder på riktigt, utan jag plockar ut några bra bilder direkt och resten glöms bort i seniliteten (jo, men jag är lätt senil på riktigt, ni fattar ju hur illa det kommer bli när jag går över 50-strecket. Jag kommer få ha senilsnöre till ALLT. Finns det digitala?). Men regn och lite för mycket fritid = ett perfekt tillfälle att ändra på det. Så, jag håller på att försöka lägga upp Mallorcabilderna i ett album här, jag kommer inte hinna färdigt just idag men nu är det ju påbörjat i alla fall så det finns hopp. Sen kanske man kan få ordning på Swedbankbilderna också. Vore ju tipptopp! Kanske blir människa av mig också till slut?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En av dom bättre bilderna från Mallisresan, tycker jag i alla fall!

Men det finns gott om andra väldigt fina bilder också…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hälften av bilderna är nu sorterade i alla fall och placerade i ett album! Andra andningen kanske blir imorgon eller till veckan? Vem vet! Om jag inte glömmer det, det skulle kunna hända, på riktigt. Kanske ska sätta en post-it i nyllet?

Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

Mer Swedbank Sub8 på film

Jag antar att intresset för att kolla på oss på film kanske är störst internt men jag tänker att det skadar ju inte att bjuda på lite fina filmer så kan man bara välja om man vill titta eller ej. Från 4:11 och framåt kan man dessutom så min rumpa flyga fram och ifrån alla fegisar nedför “Dajmkrysset” och mot Ronda. Jag vet inte varför Dajmkrysset rent geografiskt inte har ett namn, men det kanske är så beigt så ingen berättar vad det är.

Jag hade ju med mig min egna actionfilmkamera också, men orkade tyvärr aldrig släpa med den ut på någon runda. Det börjar bli på den nivån att alla gram man inte behöver släpa på uppför bergen räknas. Men nedför hade det ju varit roligt att ha den. Jag filmade en dag på Mallorca, men insåg när jag kom hem och tittade på filmen att jag filmat rätt ner i marken mestadels så det var ju inte så mycket att visa. Tyvärr!

Jag hade ju kunnat lagt den i följebilen och plockat upp den på toppen av stigningarna också, men det kom jag på ungefär precis nu så det var ju ingen hjälp….. ..


Mer film, men här är inte jag med så då är det väl inget att se?

Swedbank Sub8 på film

Den dagen då jag åkte med i följebilen så fick jag låna en filmkamera av en lagmedlem för att filma lite under dagen. Jag vet inte riktigt hur resultatet blev, egentligen? Jag tror inte jag ska söka jobb på radiosporten any time soon i alla fall. Men det var ganska kul att filma lite, även om resultatet blev sådär. Här är alla klipp i alla fall och nedan är några smakprov. Gillar bäst när våran följebilschaffis spelar Eye of the Tiger stenhögt och laget cyklar igenom tjock dimma där man knappt såg 10 meter framför sig.

Hofvettempot – Och den Karolinaianska planeringen briljerar ännu en gång

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Penas Blanca och Los Reales från hotellbalkongen, kommer sakna utsikten!

I natt klockan strax efter midnatt landade vårt plan från Malaga, klockan strax efter 2 var jag hemma efter en lång väntan på både cykel och bagage. Det tar onekligen tid att lasta av +30 cyklar från ett flygplan och är väl inget flygplanspersonalen hurrar över att få göra mitt i natten en lördag.

Eftersom jag lider av någon slags bokstavskombination eller bara svår entusiasm så hade jag anmält mig till Hofvettempot (30 km tempo) som gick av stapeln idag. Ännu bättre var att DamElit startade nästan först, och kanske ännu bättre att jag efter jag anmält mig insett att mina baksida lår inte fixar att köra tempo just nu. Vad gör man då om man heter Karolina? Jo, men det tar ju emot att säga nej så man kör ändå.

Först vaknade jag någon gång under morgonen av mitt väggur och trodde att det var väckarklockan, jag är helt säker på att jag till och med “snoozade” vägguret i sömnen. Sen vaknade jag i panik vid 7 och kom på att jag inte packat ner mitt tävlingschip. Sen vid 8 när klockan ringde på riktigt så var jag helt säker på att det var typ tisdag och inte söndag. Total förvirring och inte alls så behagligt att stiga upp.

Väl på plats så blev det kortkort utan att ha titta väderprognosen innan, tänk om jag fick ångra mig kvickt. Stelfrusna tår är bara förnamnet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen behöver vi inte skriva så mycket om själva loppet, jag kan tyvärr inte trycka på hårt för baksida lår säger ifrån. Jag tog i alla vad jag kunde och med en medelpuls på 30 slag under vad jag bör ha på ett tempolopp (150 slag var medelpuls) så var snittet knappt över 32 km/h. Men det gick inte mer, det finns inga ursäkter, inget “jag är trött efter träningslägret” eller “jag sov för lite” eller “jag har inte tränat tillräckligt” utan baksidorna säger ifrån och det går inte att forcera förbi smärtan utan det är som en off-knapp och ju mer jag trycker med pannbenet desto ondare gör det = ett tecken på att man ska sluta trycka. Jag försökte trycka i början alltså, märkte att det inte gick och led mest i ett lugnare och mer behagligt tempo i resten av loppet. Lida ska man väl göra oavsett så det ska jag väl inte klaga på. Men nu är det nog dags att sluta cykla på någon vecka och hitta tillbaka till hela och fina ben som jag rehab:ade mig till i vintras. Det här funkar inte!

Tyvärr vara det bara 2(!) i DamElit och jag hade ändå inte vunnit om jag varit i slag så andraplatsen var att förvänta. Kul att försvara den från i fjol men då var vi åtminstone 5 startande i DamElit. Det är pinsamt dåligt med 2 personer, jag ska skriva om det någon annan dag, men vart håller alla tjejer hus? Vi har ju till och med ett elitsatsande lag i CK08 i Stockholm men det verkar inte hjälpa. Det är liksom poänglöst med en egen klass med två startande, “ställ upp i DamElit och du hamnar automatiskt på pallen”, är det bra reklam eller? Nej. Det ska ju vara DamElit, inte blåbärsserien.

För att byta ämne, under loppet så började det hagla lite (aj att köra +40 knyck med smattrande hagel mot huden) och efter målgång blev det än bättre.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet blir ingen medaljbild idag, det känns inte värt efter att ha fått en gratismedalj, utan bara ett konstaterande att cykeltävlingssverige på damsidan inte alls tycks vara på frammarsch i Stockholm utan snarare tvärtom. Till tisdagens GP i Stockholms Landsvägscup så är det tydligen så få damer anmälda att det antagligen inte blir en egen startgrupp. Riktigt tråkigt.

Tyvärr så var det här nog min enda tävling på den här sidan av säsongen, det blir nog inget SM i år. Det är bara konstatera att benen håller inte och jag behöver fixa det först. SM finns kvar även nästa år. Kanske kan jag hitta någon tävling i höst men tempolopp växer tyvärr inte direkt på träden i det här landet.