Sommaren är här – nästan..

Jag antar att ni andra redan gått på semester och är hemma och myser, själv kämpar jag en sista vecka innan det är min tur att kasta in handduken i hela 8(!) veckor. Jag skojar inte, jag ska ha “semester” i 8 veckor, med betoning på just “semester”.

4 veckor är ju slappa och små-cykla lite medans 3 veckor är försöka överleva Haute Route TC så det kommer behövas vila upp sig rejält innan. HERREGUD, snart händer det. Det är ju helt sjukt att det snart är dags, om en månad är det dags!!
SKJUT MIG, VAD HAR JAG GJORT?? Nej, det kommer bli magiskt, magiskt!

Medans jag jobbar så hinner jag med lite turer på landet ändå, i helgen så blev det några fina landsvägsrundor. Jag måste verkligen säga att det är något med att öppna ytterdörren och mötas av det här utanför! Inte 10 km transport eller mängder med andra cyklister och bilister, utan bara små landsvägar och jag, underbart! Lugnet är det bästa!
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Eftersom det ändå är relativt nära till landet så åker jag tillbaka redan idag och jobbar på distans i 2 dagar och sen tillbaka på kontoret på fredag för en sista insats. Fördelen med att kunna jobba på distans, livet blir så mycket mer flexibelt. Det gör dessutom att det nästan känns som om jag redan har semester. Jag kan ta långlunch imorgon och ge mig ut och cykla i 2h och jobba vidare efteråt o.s.v!

Det ska dessutom bli jättebra väder närmsta dagarna så det gäller att passa på.

Avslutande låttips: Årets sommarplåga... . .. . . .

Touren når Mont Ventoux

Tre gånger har jag stått på toppen av Mont Ventoux, alla gånger i slutet på juni. Två gånger 2016 och en gång 2014 har jag tagit mig upp för berget. Antagligen har jag haft väldig tur för alla gånger jag tagit mig upp så har det varit +30 grader och lite vind.
DSC_3031-1
DSC_8513-1 DSC_8818-1
Det var bara senaste gången, på avslutningen av Gran Fondo Mont Ventoux, som det blåste förhållandevis ‘mycket’. För att vara Mont Ventoux var det ju inte mycket, men det kändes när man fick vinden från sidan eller emot. Lyckligtvis blåste det från rätt håll så det blev mest medvind så det gjorde egentligen inte så mycket.

Idag så ska förväntas vindarna nå upp emot 100-120km/h och målgången på dagens etapp av Tour de France är därför nedflyttad. Vilken besvikelse. Men det påminner mig om det här klippet från just Ventoux, så här ser det tydligen ut väldigt ofta där uppe.

Helt galet, jag skulle aldrig våga ge mig ut och cykla när det ser ut sådär.. 

Det gäller att ha tur med vädret, jag tar hellre +30 grader och lite värmeslag än stormbyar och ett avstängt berg! Hoppas på en spännande etapp av Touren hur som helst, jag brukar normalt aldrig kolla men nu när det går på TV4 så har det blivit av!

Nya jaktmarker: MTB i Hellas

Det var alldeles för länge sedan jag körde MTB så jag tänkte igår att det var dags för en sväng. Eftersom jag aldrig kört i Hellasgården så kändes det givet med en premiär där ute, alltid roligt med nya stigar! Tittade runt lite på olika forum och kartor och kom fram till att Hellas – Blåa på vägen ut och Hellas – Gröna på vägen hem kändes som en bra idé och lagom svårt. Det rekommenderas som ett lagom tekniskt alternativ av många.

Eftersom jag inte litar på banmarkeringar efter att ha försökt köra Fornstigen första gångerna utan GPS-spår så ritade jag ner rundan på RideWithGPS också och det kändes därefter omöjligt att inte hitta runt. Jobbigt att cykla vilse ute i skogen så det är faktiskt alltid skönt att ha ett GPS-spår att förlita sig på. Även om det visade sig inte behövas över huvud taget den här gången!

Banmarkeringarna har Hellasgården verkligen lyckats med!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet är tyvärr alltid jobbigt att cykla MTB första gången efter ett längre uppehåll, jag blir så himla feg. Jag förstår inte varför, men jag blir olidligt feg. Pinsamt fegt! Det var så illa så jag tänkte kliva av stigen redan efter knappt 1 km, men jag bet mig fast. Det gick bättre och bättre allt eftersom men tyvärr kände jag mig lite seg så jag valde att vända tillbaka på Gröna redan halvvägs. Det blev ändå 11 km teknisk stig så jag är inte missnöjd med det. Gröna tillbaka var faktiskt värre än blåa, herregud! Några dödsstup och steniga branta partier som jag har svårt att se någon jag känner våga cykla över.

Höll på vurpa gåendes när jag försökte ta mig ned för det avslutande stupet, utöver det så överlevde jag faktiskt utan några incidenter. Några sedvanliga blåmärken på benen men det hör ju till, lyckades åtminstone inte spräcka några knän den här gången.  OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERABåde blåa och gröna slingan bjuder på varierande och utmanade terräng, nybörjarstig såg jag någon kalla det för på något forum och det vet jag inte om jag håller med om. Men den blåa kändes snällare än den gröna i alla fall, även om båda bjöd på rejäla utmaningar. Nu körde jag ju inte hela men jag misstänker att terrängen är ungefär liknande. Det var hur som helst två väldigt roliga stigar, rekommenderas varmt!

Nästa gång plockar jag på mig knä- och armbågsskydden och kör hela vägen runt och hoppas på att jag är lite mindre feg med åtminstone en MTB-runda i kroppen i närtid! 

HVR med Crescentmannen – Vi gjorde det!

Även fast det har gått alldeles för lång tid så är det dags att skriva ikapp sig lite här, ber om ursäkt för det långa avbrottet men ibland tappar man fokus och svävar iväg med annat. Hur som helst, i början på Juni stod sambon på startlinjen för Halvvättern, 150 km genom ett soldränkt landskap stod på schemat. Träningen inför hade väl bestått av ungefär totalt 200 km fördelat på några rundor varav den längst på ungefär 55-60 km. Inte optimalt med andra ord men det var ju inte jag som skulle få lida för det åtminstone!

Start 9:24 och med en plan på att bara ta sig runt, utan några som helst tidsmål!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vädret var perfekt och vi rullade iväg med startgruppen, det var ett stort ölandsgäng som höll bra fart som vi försökte hänga på, tyvärr gick det lite för fort sambon så vi släppte dom efter bara några km. Resten av loppet blev det jag som tog vinden och han som åkte med, hopplöst att hitta andra som höll samma tempo. Alla man kommer ikapp är för långsamma, såklart, och alla som passerar är för snabba. Vi stannade i alla depåer och tog det lugnt och fikade och vilade.

Redan efter 60 km kom dagens första riktiga gnäll, “det här är det värsta jag gjort i hela mitt liv” lät det. Jag tänkte att nu kommer det gå åt helvete och bli jättetungt och långsamt att släpa runt honom resten av rundan. Men det visade sig faktiskt även bli loppets enda riktiga gnäll, kors i taket!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det blåste konstant från sidan eller framifrån, tror man kunde räkna antalet km med medvind på fingrarna. Även för mig som är van och relativt vältränad cyklist så blir det lite tröttsamt att ligga ensam och ta vind i 150 km så jag tror att vi båda var ganska less när vi rullade över mållinjen.

Men mäkta imponerad av sambon som tog sig runt med ett snitt på 28.6km/h! Då snabbaste träningsrundan varit runt 25-26km/h snitt och betydligt kortare så var ju detta en rejäl ökning i både hastighet och distans. Sen att vi stannade och fikade i över 2h behöver man ju inte nämna så mycket om, men det var det enda sättet att överleva.

Från att ha cyklat Halvvättern på 4h15min för något år sedan var Halvvättern på totalt 7h något helt annat, men ganska mysigt det också även om det var något annat. OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOklart om det blir någon cyklist av sambon, men Halvvättern gick med bravur i alla fall! 

Fotografering och vilodag!

Idag vilar jag ben och rumpa inför La Marmotte imorgon!

Vad passar då bättre än en fotosession med de övriga galningarna? Jag har ju cyklat i nästan en vecka nu så det kändes som ett lätt val att vila dagen innan loppet. Det är ju trots allt 174 km och över 5000 höjdmeter som väntar imorgon så vila blir det!

Här är ett lite urval att bilder på klubbkamraterna..
DSC_9255-1 DSC_9286-1 DSC_9304-1 DSC_9319-1 DSC_9359-1 DSC_9364-1