Rekordjakt i NICK-spåret

Förra gången jag och Batman cyklade NICK-spåret ute i Ursvik så tog det *host* *host* *host* *host* 1h35minuter. Det är cirka 10 km långt så 95 minuter skvallrar ju inte om någon gigantiskt hög fart. Förvisso stannade vi ganska ofta den gången och snackade strunt istället. Eller så skyller vi bara på det? Det var skönt att vila lite i alla fall.
sparet-2
sparet
I fredags tänkte vi att vi skulle försöka oss på en rekordslakt, rekordet för herrar ligger på “blygsamma” 23 minuter och för damer på 41 minuter! Ehrm, nog för att Batman kanske skulle cyklat betydligt fortare om han inte behövde vänta på mig i tid och otid, men till 23 minuter har han en bit kvar. Ungefär lika långt som jag har till 41 minuter.

1h7minuter lyckades vi dra ned det till i alla fall, och då hann vi ändå med att småprata lite någon gång och jag hann med att vurpa lite tidsödande en gång. Ni vet när man blir liggande med cykeln över sig och sprattlar febrilt för att få bort den men den vägrar trassla ur sig från kroppen. Totalt onödig vurpa dessutom. Men ingen skada skedd förutom en ond hand som dock verkar blivit ganska mycket bättre bara i helgen.

NICK-spåret bjuder på väldigt blandad terräng, det är cykelbart nästan överallt. Det är mycket rötter och stenar bitvis, det finns några drop från klippor som varken jag eller Batman klarar av just nu. Men det kanske tar sig? Det gäller ju att våga men det är i alla fall personligen svårt att våga när man inte är övertygad om att man kommer landa på hjulen. Jag har inte lust att bryta någonting så därför tror jag lite försiktighet kan vara bra också. Här har vi ännu inte lyckats lista ut hur man ska cykla för att ta sig förbi.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, höger sida verkar inte funka.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, mitten verkar inte heller funka. Nästa gång testar vi (Batman) vänsterflanken istället.

Vi hann till och med spela in en liten idolfilm under tiden, inte undra på att det tog så lång tid att ta sig runt spåret. Vackert va?

För en som har spångest (ångest för spångcykling) så tycker jag ändå att det tar sig.

Nästa gång kanske vi tar oss under timmen om vi drar ner på snacket, vurpandet och filmandet. Eller inte. Det spelar inte så stor roll egentligen, även om det alltid är kul att plocka lite placeringar på Strava. Jag vet inte vad jag ska göra för att plocka Fridas QOM på 41 minuter dock? Epo lär ju inte hjälpa. Elmotor kanske?

MTB-loppet Engelbrektsturen kanske vore något?

Jag fick hem mitt diplom från Engelbrektsloppet igår och med det så följde det med lite reklam för MTB-loppet “Engelbrektsturen“.
DSC_3242-1
Nej, jag bor inte i Timrå längre! Däremot kommer jag därifrån och kör alltid skidlopp under Timråflaggan som en “kul” grej!

Jag har inget annat MTB-lopp inplanerat, så varför inte? Slutet på juli är en ganska bra period också, det är semester, jag är inte bortrest någonstans, Norberg är bara 20 mil från Stockholm och ännu närmare från Landet (12-15 mil kanske) och 80 km är lagom långt. Dessutom gillar jag Norberg skarpt efter mina tre Engelbrektslopp så det känns som en given vinnare.

Vi får se helt enkelt! Jag hinner ju tyvärr inte köra någon Keps Cup som tänkt (alla 5 deltävlingar lyckas krocka med annat) så det vore roligt att få in någonting med MTB i schemat. Det blir ju långtråkigt om man bara ska cykla landsväg och tempo……

Premiär i NICK-spåret

I veckan var jag och Batman i Ursvik och testade det berömda NICK-spåret! Jag var inte alls på cykelhumör (tydligen) visade det sig så det blev en väldigt långsam historia. Men det var kul att testa ett nytt spår hur som helst.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Själva spåret är uppmärkt med små cykelskyltar så det är förhållandevis lätt att hitta, jag hade dock banan inlagd i min Garmin också och utan den så hade vi nog kört fel några gånger. I en del korsningar så missas det ofta på MTB-spår så helt plötsligt vet man inte om det är höger, vänster, rakt fram eller upp i ett träd som gäller. Det brukar ofta lösa sig med att man får cykla en bit åt varje håll och upptäcka nästa skylt, men det är ju inte vidare effektivt om man vill ha lite fart under sulorna.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Spångar, my enemy in life!

Jag har börjat utveckla en rädsla för att cykla på spångar, jag tycker inte alls att det är trevligt. Jag tycker till och med att det är så otrevligt så jag hellre kör i lerträsk vid sidan av eller helt enkelt kliver av cykeln. Men så kan man ju inte hålla på? Jag vet inte vad botmedlet är dock, jag antar att det är att bara köra på och hoppas på det bästa. Jag vet inte, jag ser bara katastrof och vurpor framför mig när jag ser mig själv cykla på över en spång. Det hjälper ju inte direkt heller när dom är hembyggda av vedträn och sytråd och när mörkret faller och dikena och sjöarna runt omkring växer.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
O B E H A G L I G T !!!

Nej, enda rätta att göra är att bara köra över spångarna nästa gång, det får vara ett slut på mesandet. Antagligen kommer det inte hända någonting, förhoppningsvis, annars har jag bra läkkött så det borde inte finnas någon anledning till oro!

NICK-spåret då? Jo då, 9 km ganska bra och bitvis lättåkt MTB-spår. Vissa partier som inte går att cykla för en nybörjare som mig men det kommer säkert om man vågar sig dit igen. En hel del spångar, men är man bara lite modig så är ju det inga problem. Tyvärr var det ganska blött i veckan och väldigt halt på sina ställen, jag tror spontant att jag behöver grövre mönster på mina däck och att upplevelsen blir än bättre när det är liiite torrare. Antal rådjur i skogen var ungefär sjumiljoner, jag lyckades även fånga ett på bild men jag vet inte om det syns så mycket förutom ett par ögon?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Man kan ju bli mörkrädd för mindre!

Det får bli revansch i NICK när det är lite torrare, jag är på lite mer cykelhumör och framför allt vågar cykla över lite fler spångar. Det tror jag är receptet på MTB-cykling med lite mer flyt och lite mindre kliva av och kliva på!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Svårcyklad klippskreva!

Årets kanske sista riktiga snöcykling

Igår tror jag faktiskt att jag fick både vinterns mest snörika cykelpass OCH vinterns absolut sista riktiga snöcykling. Man ska förvisso aldrig säga aldrig, men jag är lätt skeptisk till att det kommer komma snö i lika stora mängder som det gjorde igår en gång till. Tanken för kvällen var att försöka hitta runt i Vildmarksspåret ute i Grimsta, vi var där i söndags och hittade inte alls rätt så revansch var ledordet (det gick NÄSTAN rätt den här gången, men bara nästan). Snökaoset började redan på transporten ut, 10 km i princip spikrak cykelbana borde väl gå ganska lindrigt? Nja, inte riktigt igår!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lika svårcyklat som vackert!

Det tog 15 minuter längre tid än normalt att ta sig bara knappt 10 km, och då var det inte mig det var fel på (inte mer än vanligt menar jag då). Sen när vi kom ut i skogen så blev det ju inte lättare med snödjupet direkt men man kanske ska njuta av sista snöcyklingen istället för att klaga?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var riktigt vackert ute i skogen, det var ju extremt svårcyklat och tempot ska vi inte ens prata om. Den största fördelen med all snö är ju att det gör lite mindre ont att ramla, för det blev någon slags vurpfest för både mig och Batman. Jag slutade räkna mina egna vid 3 (fast jag tror det stannade med 3 “totalvurpor” och kanske 20 “j*vlar-vad-nära-shit-vilken-tur-att-jag-hann-ut-med-ena-foten-för-annars-hade-jag-med-all-säkerhet-dött-puh” tillfällen).

Vildmarksspåret är 8 km långt ungefär och bjuder på lite blandad terräng, ibland mer svårcyklat än annars. Typ som när det kommer små vattendrag som man ska köra ner i utan att veta om det är totaldopp som gäller eller inte.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men det var inte bara vattendrag och vurpor, det var ganska bra (men inte snabb) cykling bitvis. Det är ju fina stigar (som nästan syntes i snön bitvis) och då kan man få lite mer flyt med cykeln. Fördelen med snön är att man ser inte rötter och stenar så bra = det är bara blunda och paddla på och hoppas på det bästa. Fungerar nästan alltid!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur länge vi var i skogen är det ingen som riktigt vet, det kan ha varit oerhört-skit-länge eller bara j*vligt-länge! Någonting däromkring i alla fall. Det var kul att få avsluta vintern med ett riktigt snöpass, det gäller att passa på när man kan. När vi äntligen kom ut ur skogen så var både cykel och cyklister nersnöade och ganska trötta.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lite kontraster till vädret för två veckor sedan med strålande sol och 10 grader, och samma konstraster till stundande helgs väder med 8-9 grader. Eventuellt kan det bli dags att ta ut Exan på grönbete i helgen, men då ska det vara bra underlag så hon inte blir blöt och smutsig. Men det rycker verkligen i benen efter riktig asfaltscykling!

Tills dess blir det väldigt mycket välbehövligt mekande med MTB:n, den håller på att falla i sär nu. Eller falla isär är väl att ta, men kassetten är mer lös än fast och jag har fortfarande inte bytt bromsreglaget som jag kraschade mot en sten i Judarn för nästan 2 månader sedan (jo, jag skäms lite för att jag är så seg). Det kanske får bli lite typisk fredagskvällssysselsättning för cyklister? Ni vet…

… fram med en flaska rött och på med en skiva Barry White, sen så klär man av sig… plockar fram mekstället och verktygen, monterar fast cykeln och går loss. Alla cyklister gör så på fredagkvällarna, jag svär! Nakenmek är väl vedertaget (sen tror jag lätt fylla kan höja nivån ytterligare och nu talar jag eventuellt av egen erfarenhet men bara eventuellt). Tror vi avslutar så helt enkelt…

Trötta ben = långsamma ben

Dagens cykeltur gick ut till Ekerö och mot Knalleborg, planen var att göra 2 varv i ganska hyfsat tempo. På vägen ut hann jag time:a (ja, jag vägrar skriva tajma fast det finns “på riktigt” enligt SAOL) solnedgången.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vy från Tappströmsbron!

Jag hann till och med cykla de nästan 17.5 km ut till Knalleborg innan det ens hann bli helt mörkt. Sen bär det ju av in i skogen och då blir det mörkt av sig själv (men nästan i alla fall). Det fick bli två varv i slingan dagen till ära och tanken var ju att det skulle gå lite undan i alla fall. Jag valde att slänga på dubben igen innan jag gav mig iväg och det är jag ganska glad för att jag gjorde.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
800 dubb = mycket pålitligt!

Det kan ju tyvärr inte slås rekord varje gång man cyklar, riktigt så fantastisk utvecklingskurva är det nog ingen som har, inte ens Fröken Perfekt(!).

Jag kan ju skylla mina 5 minuter sämre varvtider än rekordet på dubben, eller ska vi skylla på isen? Eller snön? Eller jätteälgarna som stod i skogen och stirrade stint på mig? För att förklara det där med älgarna så är det någon som tillverkat en reflexbana där ute i skogen och rätt var det är så ser man att det lyser inne i skogen och blir lite rädd för en sekund. Det skulle ju kunna vara ena ögat på en jätteälg som står och stirrar som blänker till inne i skogen, vad vet jag. Angående att skylla på något så var jag nog bara trött i benen och trötta ben är långsamma ben. Det gör inte så mycket, det var skönt ändå. Lite kallt efter att man har vant sig vid plusgrader men 4-5 minus är inte hela världen det heller. Gäller att njuta av vintern så länge den varar!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trötta ben ger tydligen ett hemskt trött utseende också. Men det bjuder vi på!

Nej, imorgon får det bli någon mer teknisk cykling så kan man prestera katastrofala hastigheter utan att behöva skämmas. Eller skämmas behöver man väl aldrig göra, men ändå! Vi lägger i alla fall ytterligare 55 km till kontot och det får man vara nöjd med!