Jag har inte fått cyklat så mycket på riktigt sista två veckorna för jag var lite halvrisig för två veckor sedan och förra veckan ville jag inte chansa och bli sjuk inför Engelbrektsloppet. Men nu är loppet över och jag är inte risig längre och därför stod en tur till Knalleborg på gårdagens agenda.
Jag var ju där ute och försökte åka skidor för två veckor sedan och då var det helt bart så vi visste väl redan innan att det inte skulle bli så mycket snöcykling. Men det är ändå lite småchockerande att inse att det är helt snötomt i skogen.
Det kändes verkligen som att cykla i en helt annan skog jämfört med att cykla samma spår när det är snö. Det var tyvärr inte alls lika roligt men inte för den skull speciellt tråkigt heller, utan roligt på ett annat sätt. Det blir ju inte lika slirigt när det inte finns någon snö. Däremot gick det ju att stå på lite mer och få lite bättre fart än vad det normalt gör. Det är lättare att lita på packat grus/skogsstig än vad det är att lita på lös snö. Kvällen var varm och härlig och det bjöds även på lite dis och dimma i skogen .Jag trodde länge att jag hade flåsat igen min pannlampa men när Batman bekräftade att det var dimma så insåg jag att det inte var mig eller min utrustning som det var fel på.
Ok, det kanske inte var SÅHÄR dimmigt… det är mest Batman som ångar!
Det gick bättre att cykla på dagens underlag och istället för att behöva gå upp på två ställen så blev det endast en backe som blev övermäktig. Den är kort och för brant, eller jag tror jag sitter för långt bak och får för mycket bakåtvikt. Nästa gång ska jag klå den. Den avslutande mördarbacken, som är både lång och brantar till på slutet, som vi båda haft problem med i snömodden fixade vi äntligen. En av oss kanske behövde tre försök innan det gick hela vägen, men det behöver man ju inte prata högt om väl? Båda första gångerna var det återigen för mycket vikt för långt bak när det blev för brant. Men när jag insett det så gick det bättre.
Här har jag precis tagit mig hela vägen upp tredje gången!
Tyvärr går det inte att fånga på bild riktigt hur lång och brant den där backen är, här ser det ju totalplatt ut men det är det verkligen inte. Första gången jag försökte ta mig upp så blev jag även omsprungen av en snubbe som var ute med pannlampa. Jättekul att träffa andra människor i skogen men för egots skull så avstår jag gärna från förnedringen att bli omsprungen framöver när jag cyklar.
När vi sedan tagit oss igenom skogen så passade vi på att öva lite Bunny Hop igen med ett nytt fint hemmasnickrat hinder! Jag vet inte om det gick så bra. Jag tycker snarare att det gick sämre än sist. Jag behöver professionell hjälp med det här. I suck!
Nej, det är inte pinnen på marken vi hoppar över utan det hänger en i luften också.
Här kör jag precis ner pinnen för femtiofjärde gången! Vi gav upp när den var totalt mosad.
Avslutningsvis så utnyttjade vi ute-gymmet och klämde 50 chins var. Inga konstigheter. Batman var lite svag och klarade bara 45 men jag gjorde 55 för att kompensera.
Ok då, allt vi orkade var att hänga i räcket, 0 chins var det riktigt resultatet för oss båda!
0 chins till trots så var det kul att äntligen få cykla lite igen. Det är onekligen det jag tycker om allra mest och man blir lika glad varje gång! Skönt att den odefinierade risigheten som uppstod för 2 veckor sedan verkar bortblåst också.
Nu blir det massa mer cykling närmsta tiden och kanske lite skidor också för jag såg till min förvåning igår att vid skidbacken i Jungfrusund ute på Ekerö verkar det finns en skidbar rundslinga på 300-400 meter! Ett besök innan Vasaloppet borde jag väl hinna med?
