Idag hade vi vårt första distanspass tillsammans med sub8:an! Planen var att cykla ut på Ekerö och ner mot Adelsö färjeläge tur och retur. Vi var hela 23 man till start och den första diskussionen gick på temat “ska vi köra tillsammans eller dela oss i två grupper?”. Alla verkade överrens om att vi skulle köra tillsammans så, så blev det.
Ungefär samtidigt började Stefan be till gud, undra vad han bad om?
Crippa följde sen snabbt på i Stefans fotspår..
Vi tuffade iväg mot Ekerö och körde väl sådär, vi tuffade på ändå och det blev väl inte alls bättre av sig självt med själva gruppkörningen. Efter 10 km kom dagens första paus för det kändes inte speciellt tryggt och säkert i gruppen och lite lätt oroat och då är det bättre att stanna och snacka igenom exakt vad det är som inte fungerar.
Inget regn från himlen men tyvärr ett rejält sprutande från marken!
Coach David försöker instruera om oss.. och det hjälpte faktiskt!
Jag har aldrig någonsin varit med om en grupp som cyklar bra första gången de cyklar tillsammans på vårkanten, det händer bara inte. Alla är ojämna, en del är ivriga, andra slöa, en del är inte lyhörda, andra mer lyhörda, en del har inte cyklat i grupp på ett halvår och så vidare. Det är alldeles för många parametrar som inte stämmer för att det ska kunna bli bra. För oss var det ryckigt, dåliga byten, ojämn fart och så vidare. Men efter paus nummer ett så blev det faktiskt bit för bit mycket bättre.
Vändning nere vid färjeläget!
Såklart intensivt prat om CYKLAR!! What else?
Sen vände vi tillbaka mot Ekerö och fick lite bättre vindar. Det gick än bättre med gruppkörningen och snittet höjdes på vägen tillbaka. Personligen så inser jag att jag får det jobbigt efter några mil när det blir FÖR brant, mina baksida lår får inte nog med syre och går därmed mosiga alldeles för snabbt. Känns inte alls så lovande och det känns väldigt märkligt att kunna trycka på i över 40 på platten (mest framsida) för att sen nå en brant backe och ha totalt döda baksidor efter en timme som gör att man knappt orkar upp längre.
Vi körde i strax över 5 mil (några tog en extrasvägen och fick 7 mil men jag + några till kände oss nöjda här, jag fick ändå nästan 10 mil med transportcykling till och från träningen) och baksidorna sa väl ifrån efter 45-48 km. Men det är inte så mycket att göra, rehabövningar, naprapat, massage, vila, stretch och så vidare. Kanske följa på Stefan och be lite? Så länge jag hänger med gänget så hänger jag med gänget, det är inte svårare än så! Detta borde för övrigt ge starka tempoben om inte annat!
Vi är ganska trevliga och har ganska roligt fast vi ser så seriösa och allvarliga ut hela tiden! Återigen är det bara för att matcha sub8-stilen, man måste se sjukt seriös ut! Annars kommer vi aldrig klara målet om vi inte skrämmer livet ur omgivningen!
Efter passet blev det välförtjänt fika på Café Brostugan, en räkmacka är aldrig fel!
Målade ögonbryn eller bara smutsig?
