Alternativträning i form av längdskidor

Jag har ju efter lite velande och funderande bestämt mig för att jag ändå ska åka Vasaloppet i år igen. Jag åkte första gången förra året och fick mersmak, kanske inte för just Vasaloppet utan snarare för längdskidor. De senaste två åren har jag verkligen återfunnit längdåkningens värld efter en frånvaro sen många år, sen jag var typ 12-13 år skulle jag gissa spontant.

Anledningen till att inte åka i år igen är först och främst snöbristen. Att åka utan att träna riktigt vill jag inte, jag har gjort sånt alldeles för många gånger redan, det gör bara ont liksom. Det går hur fint som helst att “överleva” men njutningen förbyts mot smärta så det är liksom inte värt. Men nu finns det tillräckligt med snö och årets skidpremiär har avklarats. Nästan 25 km har jag fått ihop hittills……. kanske tur att det ändå är 4.5 veckor kvar till dom där 90 km:erna skall avverkas. Innan dess, om bara 2.5 vecka ska jag dessutom klämma in Engelbrektsloppet på 60 km. Engelbrektsloppet har jag åkt dom senaste två åren och det är ett fint lopp i lilla Norberg.

För att förtydliga det här med träna “riktigt” så räcker det kanske med 15 mil för min del för att Vasaloppet ska bli behagligt. Jag minns inte om rekommendationen är 50 eller 100 mil, men det är ju hysteriskt mycket. Jag har inga ambitioner utöver att möjligen vara i närheten av fjolårets tid (höga 8h-någonting.. 8h48min kanske?) och sen dricka så mycket blåbärssoppa det bara går och kanske att inte vurpa i år heller. Känns som en lagom målsättning!

Idag smet jag supertidigt från jobbet lite spontant för att försöka hinna ut i vintersolen! Det gick NÄSTAN hem…
DSC_2857-1

Jag hann åka lite i ljuset och framför allt så fick jag ju se solnedgången från skidspåret. Normalt sitter man bara på jobbet och ena sekunden är det ljust ute och andra är det tvärmörkt. 6 varv fick jag ihop i 2-km:ers slingan! Alltid något… saknar grymt mycket alla naturspår/eljusspår men det finns ju ingen snö ute i skogen så platt platt platt mark it is så länge!

Dagen till ära hade dom två av snökanonerna igång för att fylla på med snö på ett ställe längst spåret. Det innebar ju att man, 1: fick åka genom snösprutet (lite simulerade snöstormskänsla, halvmysigt ändå), 2: fick åka över vattenslangen en gång kort därefter, 3: fick åka över vattenslangen IGEN en gång till kort därefter…. lite trassligt med andra ord men men, det finns fina spår så man ska väl inte klaga. Dock så sprutade snökanonerna ner mitt hår fullständigt och när jag skulle försöka få av mig pannlampan efteråt så ville inte kabeln följa med loss…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
En 10-15 minuter i bilen, en mindre vattenhög i knät och SEN kunde jag äntligen få loss kabeln..

Nu hoppas vi på MER snö (det bär emot att säga för då blir det ju rejält svårcyklat i skogen… men men ) inom kort så det går att få åtminstone något litet träningspass i skogen! Annars blir det nog svårt att hålla balansen när det går rejält nedför både på Engelbrektsloppet och Vasaloppet!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det var faktiskt inte så kallt som det ser ut! Riktigt behagligt snarare… utöver sprutet i håret då möjligen..

Återbesök i Knalleborgs 10km:are!

Vi hade så himla roligt förra veckan när vi körde 10km:ers spåret i Knalleborg så vi kunde bara inte låta bli att dra ett återbesök den här veckan (det kan hända att det blir ytterligare återbesök så länge underlaget tillåter!).

Rapporten sa innan att spåret packats (det är ju ett skidspår egentligen) men att det dåliga snöläget gör att det inte går att spåra. Vi tänkte såklart att packat spår = SNABBT spår. Den här lilla detaljen med att våra små däck skulle skära igenom snölagret och spinna fast glömde vi helt av att fundera över. Det blev med andra ord en ganska jobbig kväll. Jag yttrade till och med orden “om det är såhär hela vägen får vi kliva av halvvägs” efter ungefär 200-300 meter…

Men det var härligt ändå! Det var mycket jobbigare än sist såklart eftersom man fick kämpa med snölagret, bitvis var det så lite snö så man fick mer kontakt med marken men rätt var det var fick började man gå igenom skaren och fick kämpa desto mer för att ta sig framåt i knapp styrfart!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var ingen av oss som vurpade i alla fall! Jag räknade det till att det blev tre gånger då jag fick kliva av och gå istället. Alla gånger brant uppför och noll fart, ett bakhjul som gräver sig djupare och djupare, knapp styrfart och till slut tappar man balansen och får klicka ur. Då är det omöjligt att ta sig tillbaka, då är det lika bra att börja gå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och ja, jag glömde dra in magen på bilden! Eller har jag gått upp 10 kg? Men glad var jag iaf? Alltid något…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman valde dagen till ära att matcha sin pippigula jacka med en sprillans ny rosa merinobuff! Stiligt….. . .. .. . .. eller?

Återigen en fin kväll i skogen! Vi är rörande överens om att om man håller upp den här vanan 1-2 ggr under vintern så kommer man ha väääääärldens starkaste ben lagom till säsongen drar igång på allvar runt mitten på april någon gång (ungefär samtidigt som jag lämnar det gråa trista Sverige bakom mig och drar till Mallis!!!). Det suger verkligen musten ur varenda liten muskelfiber man har i benen att harva sig uppför alla branta backar i den djupa snön. Jag tror också det ger minst lika bra balans och stabilitet i bålen framför allt att köra utför i den djupa snön och parera ett wobblande framhjul som ena sekunden drar åt höger och nästa åt vänster! Ett vinnande koncept kanske?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Knalleborgsspåret bjuder på fin utsikt över Mälaren efter 1-2 km:er redan! Obligatorisk fotopaus!

Nästa planerade cykeltur går till ÄNNU bättre äventyr! Vi har fått nys om en till synes väldigt rolig banan norr om stan som vi ska besök i helgen. Tills dess hoppas vi få våra nybeställda superdubbdäck med däckmönster i en helt annan dimension än vad vi kör med idag = vi kommer segla OVANPÅ snön lättare och få ett helt annat grep! Jag hoppas det blir så bra som vi tror att det ska bli! Det får vi väl utvärdera efter helgens runda om inte annat…  lättroad som jag är så längtar jag redan efter mer snömosande!

Söndag = en ny omgång fyror!

Söndag har blivit lika med fyror senaste veckorna! Jag vet inte varför men söndag är en ganska skön dag att köra lite kräksträning på, man är lite utvilad efter en rejält slapp lördag liksom! Den här veckan var jag dessutom smart och vilade 2 dagar innan det var dags för mina fyror och körde fyrorna 2 timmar efter en bra frukost istället för på eftermiddagen utan lunch i magen. Gav det några resultat då? Jo, det gjorde det då verkligen!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Till vänster är dagens pass och till höger förra veckans pass… det ser liiiiite mer stabilt ut idag kanske! Förra gången var det så olidligt under intervallerna så jag var tvungen att “släppa ner” på belastning och kadens gång på gång, jag hittade ingen perfekt växel som jag orkade med hela intervallen utan fick hålla på och växla mitt i intervallerna. Det bidrar ju inte direkt till en jämn kurva.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här är det ju jämt och fint! Watt:en ligger stadigt (förhållandevis iaf) runt 300-312 watt under intervallerna och hastigheten runt 36.5-38km/h och jag behövde inte släppa ner en enda gång utan orkade hålla hela vägen ut! Mycket nöjd! Det var vidrigt jobbigt speciellt på tredje intervallen när det bara gått ca: 1 minut och pulsen började närma sig 190 slag och 3 minuter återstod… då är det ju svårt att orka motivera sig när man redan ligger på gränsen för vad som går, men det gick ändå ok. Fjärde intervallen blev nog den långsammaste men inte alls samma gigantiska tapp som förra veckan utan bara en liten liten sänkning.

Det finns hopp om mig också verkar det som! Yeah!

Nu ska jag bara komma på hur man ska få ut all data per intervall också så är intervallandet fulländat. Av någon konstig anledning trycker Tacx´s mjukvara ihop hela passet som en enda intervall och det är omöjligt att få ut vare sig medelhastighet/watt/medelpuls m.m. för någonting annat än HELA passet (om man inte sätter sig och räknar manuellt vill säga). Verkar ju konstigt att den logiska slutsatsen att användarna eventuellt kanske skulle vilja se data per intervall inte dragits av deras utvecklingsavdelning…. ilandsproblem men ack så irriterande!

På resande fot with my bike!

Eftersom det vankas massor av cykelresor närmsta halvåret så är det slut på det här med hyrcyklar, ska man cykla med lite stil ska man väl ha sin egen fina hoj? Dessutom sen jag fick vackra Exa:n så är ju anledningarna ännu större. Jag kan väl inte åka på cykelresa och lämna den här hemma? Det går väl inte?
DSC_2665-1_small

Därför blev jag såklart extra glad när jag fick mig en cykelväska i julklapp! Jag blev till och med så glad att jag blev tvungen att provpacka cykeln det första jag gjorde.
DSC_2708-1 DSC_2720-1

Cykeln passar utan konstigheter! Det enda man behöver ta av är pedaler, hjul och styret från styrstammen. Hjulen ryms i varsitt separat fack på väskan vilket är perfekt för då behöver man inte oroa sig för att hjul och ram ska skava på varandra. Att styrstammen faktiskt kan sitta kvar och det räcker med att lossa styret från styrstammen är också perfekt. Det betyder att man inte behöver hålla på med styrlagrena och mecka utan det är som det ska.

Jag har länge varit skeptisk till det här med att packa ner sin cykel i en liten väska, men jag tycker det känns lagom jobbigt med den här väskan. Nu kan man njuta av sin egen cykel och i längden är det nog billigare än att hålla på att hyra cykel varje gång man reser.

Jag måste bara komplettera med andra klingor, så jag får kompakt fram, och en ny kassett så jag får bergsutväxling på cykeln. Men sen så är den nog ready to go. Högprofilhjulen har ju en aluminiumyta där bromsarna tar så egentligen går det att köra med dessa hjul. Jag funderar dock på om man inte ska sätta på ett par enklare hjul istället som är lite mer slittåliga. Men jag har inte bestämt mig. Det får bli ett senare problem. Så länge cykeln går ner i väskan så är jag nöjd!

Inte ens 3 månader till årets först resa, nedräkningen pågår för fulla muggar!

Sjutton nyanser av blått

Mina ben ser verkligen för hemska ut just nu.
DSC_2852-2858
Jag ligger på golvet och stretchar om det är svårt att förstå varför bilden är “upp-o-ner”.. blått knä till vänster och blått lår till höger!

Jag vet inte alltså.. hade jag varit baddräktsmodell så hade jag garanterat fått sparken för länge sen. Eller jag hade antagligen aldrig ens fått jobb, muskler, ett existerande fettlager och permanent cykelbränna är ju inte direkt vad som klingar bara-ben-jobb… tuuuur att jag inte satsade på den karriären alltså!

Jag borde verkligen gå en crash course, typ i stil med how-to-ride-technical-mtb-without-falling…. eller kanske technical-mtb:ing-for-idiots-and-lost-cases! Finns det på marknaden mån tro? Jag kanske bara har otur annars. Nästa gång kanske det går helt vurpfritt? Jag kanske kan hitta någon michelingubbedräkt att hoja i. Eller en protective bubble?

Det är faktiskt inte så farligt egentligen. Ser nog värre ut än det är. Bulan under vänsterknät är det enda som är ganska illa på riktigt, området är lätt avdomnat såhär 2 dagar senare… men men.. det går säkert över till nästa gång! Så länge jag inte slår mig på samma ställe närmsta tiden så är det ganska lugnt.

Men snyggt är det fasiken inte….. kanske ska gå över till skidor på heltid nu när det äntligen finns spår där ute? Snö är mjukare än stenar! Mycket!