Misärens ansikte, regn på Mallorca!

Vad gör man när det regnar och regnar och man befinner sig på Mallorca? Ja, vi väntar ut regnet (tror vi) och cyklar mot ljusare delar av ön (tror vi) och förhoppningar är stora på att vi ska möta torra vägar på andra sidan ön. Jag vet inte om det blev så mycket torra vägar, antingen regnade det från marken eller från luften, kändes som om det alltid kom vattnet från något håll. Men det var inte 2-3 grader som hemma i alla fall, alltid något!

Dagen började med en punktering efter 793 meter… trasigt däck och vi lämnade stackars Erik i servicebilen och tänkte att dom fick köra ikapp oss.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
40 km senare stannar vi och inser att Erik fortfarande inte anslutit, vi väntar en stund på servicebilen men folk fryser så vi rullar vidare utan honom. 
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I Sant Joan når jag mitt personliga vägskäl, planen var 150 km (och en klättring upp till San Salvador som ligger utanför Felanitx). Jag vill varken köra långt i det här vädret eller köra en klättring (eller vänta på dom andra när dom kör) så när gruppen efter 50 km svänger mot Felnatix så sväger jag mot Petra och beger mig hemåt. Känns fantastiskt att ha så bra koll på ön att jag bara behövde rulla sista 50 km solo utan att kolla på kartan en enda gång. 100 km kändes lagom idag, jag behöver inte överprestera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det fortsätter att regna så gott som hela vägen hem, lite dugg och lite mer. Det blåser men lyckligtvis lite sida/med så jag lider inte så mycket av att vara ensam. Efter 90 km börjar jag bli lite hungrig (och grinig) så det blir en riktig lyxfika (cola och chokladbar från SPAR Supermarket), flådigt värre. Men tillräckligt för att ta sig hem med gott humör, fanns ingen riktig lust för att sitta och fika ensam när man är kall och blöt och så nära hem.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl hemma blev det cykelvård i det fantastiska duschrummet för cyklar som hotellet har.. 
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Misärens ansikte…. 

Tyvärr så är det ju tydligt att mina förkylningar som avlöst varandra senaste tiden satt spår på formen, jag är i sjukt dålig form helt enkelt. Jag lyckades dessutom gå upp typ 5 kg i vikt senaste 3 veckorna (hur lyckas man?). Lite av mitt signum, när jag är risig och inte kan träna så tycker jag synd om mig och moffar crap istället. Jag hoppas jag är i tillräckligt gott slag för att överleva Mallorca 312, jag är inte helt övertygad om det själv. Den som lever får se, på lördag smäller det!

Imorgon ska vädret bli bättre så då kanske det blir en kort bergssväng!

“Plattrunda” på Mallorca

Dagens plan: Plattrunda i zon2-3 (på en femgradig skala) i 2-3h! Vi har delat in oss i 4 grupper där alla ska vara på ungefär samma nivå, i vår grupp blev vi 8 personer idag.

Men vad tror ni resultatet av turen blev då?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi började dagen med en punktering och sen hade vi lite växelstrul och tappade en person på grund av det så då var vi bara 7 personer kvar. Därefter blev det en blandning av väldigt jobbigt stundtals och sen ibland ganska lugnt. Men det kanske man borde ha räknat med? Att cykla i grupp och få till lugn körning är nästintill omöjligt. Stundtals var vi bara 5 i rotation och när det var som värst så var dom 2 kvar (då hade jag kastat in handduken). Det är roligt att köra fort så man ska väl inte klaga egentligen?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA Men oavsett tempo så är det synd att klaga, det blev stundtals hårt och det är väl bara gilla läget. Vi fick ihop 90 km ungefär och ett besök på torget i Petra för en snabbfika och sen blev det en lunch i Port de Pollenca innan vi rullade sista km hemåt. 

Min enda reflektion såhär långt är att, herregud vad cyklister det är på den här sidan av ön och den här tidpunkten på året. På gränsen till för många, trafikstockningarna avlöser varandra om man väljer fel vägar. Vill man ha lite mer kvalité och mindre cyklister så ska man nog hålla sig borta från både Pollenca och Alcudia och välja något i mitten på ön eller mer åt Palmahållet.

Imorgon blir det hur som helst berg, tyvärr lite dugg i prognosen för natten/tidig morgon men det kan man väl leva med. Det har säkert torkat upp tills vi ska ge oss iväg. Oavsett så är det ju tusen gånger bättre än det väder som Sverige bjuder på.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Äntligen tillbaka

Äntligen tillbaka, i dubbel bemärkelse kanske man ska säga. Ibland hinns det helt enkelt inte med att skriva så mycket här, men när man är på Mallorca (igen!!) så är det svårt att låta bli. Den här gången är jag här med Stockholm CK och vi är här en vecka.

Idag så passade vi på att rulla en kort runda från hotellet till första utkikspunkten mot Formentor. Det blev inte ens 2 mil totalt, men vi ville mest känna på cyklarna efter resan. Den här gången bor vi i utkanten av Port de Pollenca så det är nära till bergen! Helrätt!

Imorgon blir det däremot en längre runda, fantastiskt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

MTB på Fornstigen

Äntligen ute med vrålåket igen, jag insåg dock idag att man inte blir modigare bara för att man kör fulldämpat. Jag är tydligen lika feg som vanligt, tråkigt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det blev en runda på Fornstigen ute på Lovön i förmiddags, medans mina lagkamrater körde Östgötaloppet så lekte jag omkring i leran och tyckte synd om mig själv. Det är verkligen tråkigt hur fort man blir dålig när man är sjuk. Jag tyckte jag var jättestark i början på mars, sen fick jag influensa och blev sämre igen. Jag tyckte jag blev ganska stark på Mallorca, sen blev jag förkyld och nu är jag hur klen och svag som helst. Jag lever på hoppet om att det går snabbt att komma tillbaka i matchen igen, ge det några pass och någon vecka så är det nog på uppåtgående igen.

Hur gick det med MTB:andet idag då?
Jadå, jag började med att gå över styret på dagens första dike och sen blev jag bara jättefeg och klev av överallt. Detta utan att ens försöka! Jag avskyr när jag blir så, det blir helt poänglöst att cykla MTB när man kliver av hela tiden, lite måste man ju våga!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Skräckslagen efter att ha badat i ett lerdike… (lyckades ta det mesta av fallet med händerna så jag blev faktiskt mest lerig om händer plus ben och undvek ett lerbad).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERADet var åtminstone väldigt härligt och trevligt att vara ute i skogen, det gick att köra med korta byxor och dra ner dragkedjan på tröjan. Det var nog 13-14 grader ute i skogen och när solen låg på så kändes det nästan som om det redan var sommar. Även fast det var väldigt lerigt i spåret och jag var väldigt feg och körde väldigt dåligt så gör det inte så mycket. Jag är nöjd att vara frisk igen och förhoppningsvis blir det bättre med både mod och form till nästa runda, jag ser redan fram emot att komma ut igen!

Efter en lång, mörk och förhållandevis kall vinter så känns det alltid lika magiskt när solen och värmen kommer fram igen. Solskensrundor med strålande sol, det är ju därför man cyklar, det är ju det som är så härligt med cykling, att vara ute i fint väder.

Förbifart Stockholm skövlar naturreservat ute på Lovön, man måste ändå älska bilismen? Eller inte…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tycker alla människor som klagar på att cyklister förstör när dom cyklar i skogen kan ta och titta på dom här bilderna och återkomma om dom fortfarande tycker att det är cyklister som förstör skogarna i det här landet.

I´m back som en kalv på grönbete

Då var vi här igen, sjukdom, återkomst, dålig form och så vidare. Det är bara acceptera läget och se framåt mot bättre tider. Idag var jag äntligen ute och cyklade igen efter förkylningen jag drog på mig nere på Mallis. Jag väntade ut förkylningen, jag väntade några dagar extra och nu tror jag att jag är redo för att köra igång igen.

Istället för att åka med SCKs damelitlag till Östgötaslätten för att köra Östgötaloppet så blev det träning i lugn takt på hemmaplan. Vill jag bli sjuk igen så är en elittävling väl det bästa receptet så jag valde att vara klok den här gången. Kändes som ett extremt bra beslut faktiskt så jag är inte bitter alls. För några år sedan hade det varit världens undergång, men ju äldre man blir desto mindre tycks man bry sig om såna här världsliga saker. Loppen kommer ju igen och igen och igen, så varför stressa upp sig?

Jag körde istället en runda på Lovön med min sambo som har anmält sig till HVR!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERASambon är ju totalt otränad så knappt 30 km var mer än tillräckligt för honom. Jag ville inte köra så långt heller så det kändes ok även fast 30 km är väldigt kort i min värld för att vara ett landsvägspass. Men är man ny på cykel så är ju 30 km ändå 30 km, man tappar lite perspektiv på distanser när man cyklat i några år. 

Efter passet drog vi en fika på Brostugan, det är väl därför man cyklar, för att få fika?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag måste ju visa sambon alla bra saker med att cykla så han kanske blir cykelintresserad på riktigt, lite mutor alltså. Att han ska cykla HVR är inte mitt fel, även om det är lätt att tro det, utan han ska cykla med en kollega + lite bihang. Jag kanske cyklar bakom och ser till att han överlever, puttar uppför Omberg, vi får se.

Hur som helst, en fin dag, skönt att vara frisk även om formen är usel såklart, men nu kan det väl bara bli bättre å andra sidan så man ska väl inte klaga tänker jag?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA