Stockholm CK: Laguppställningen är här

När den här bilden med lagmedlemmar för herrlaget i SCK 2016 dök upp för någon vecka sedan så satte jag nästan tungan i halsen. Herregud, vilken svepning av Sthlmsområdets snabbaste cyklister. Jag förstår inte hur det gått till (eller egentligen, hur kan man bli chockad av David S och Thomas B dragningskraft?) men det är väldigt imponerande och roligt att se vilka namn som finns med. Jag tror, och hoppas verkligen, att Stockholm kommer sätta sitt namn på cykelkartan liiiite mer nästa år.
12193741_10153773961167082_5127059309710018387_n

Damcyklingen i Stockholmsområdet är ju tyvärr inte lika utbredd som herrcyklingen, men jag tycker ändå att man har fått ihop ett väldigt slagfärdigt lag. Jag har haft ynnesten att se Emmy Thelberg dra förbi på någon MTB-tävling jag varit med i och det är ju hur coolt som helst att få cykla i samma klunga som henne framöver. Fantastisk cyklist redan idag. Resterande namn är alla intressanta och jag tycker framför allt att det är roligt att man fått ihop ett gäng tjejer som alla vill tävla, det är inte det lättaste i Stockholm. Vilket egentligen är konstigt med tanke på hur många som bor här.
12208372_10153789162577082_626166601508384425_n

Jag tror nästa säsong kommer bli hur bra som helst, jag har precis skickat in mitt licensbyte från Fredrikshof och D30 till Stockholm CK och Dam-Elit. Det kommer bli grymt (mest grymt hårt) men även grymt roligt också!

Är det inte vår/sommar snart?

Haute Route 2016 – Nu är äntligen etapperna ute!

Igår kom sträckningen ut för Haute Route 2016, det känns helt surrealistiskt att sitta och titta på alla tre sträckningarna och inte bara en som jag gjort tidigare två år. Vilken som kommer bli värst har jag ingen aning om, men KUL kommer det bli i alla fall.

Först ut är Haute Route Pyrenees mellan Anglet och Toulouse den 20-26 augusti med 800KM ~20,000M+ …. DGeneralMaps_V3_2016 Profiles_Pyrenees

Sen tar vi Haute Route Alps mellan Nice och Geneve den 28 augusti – 3 september med 800KM ~21,000M+ …. DGeneralMaps_V3_2016 Profiles_Alps-01

För att sedan avsluta med Haute Route Dolomites mellan Geneve och Venedig den 5-11 september med 900KM ~21,000M+ ….
DGeneralMaps_V3_2016 Profiles_Dolomites

I runda slängar 2500 km på 23 dagar (21 cykeldagar, 2 vilodagar) samt runt 62000 höjdmeter(!) vilket i sig är ju helt galet. Jag intalar mig själv att det inte kommer vara “så illa” som det låter, jag tror det kommer bli roligt, jag lever på det i alla fall.

BÄST är att Stelvio är med TVÅ gånger 2016, så behöver dom stryka klättringen som i år så lever jag på hoppet om att dom inte ska behöva stryka den två dagar i rad. Så dåligt väder kan det väl inte vara, eller? Med tanke på att det var 0 grader och regn i år så räknar jag med ungefär samma 2016 och kommer packa ner betydligt varmare kläder än vad jag hade gjort i år.

Nej, men det blir KUL! Vad kan möjligen gå fel? Gott om tid kvar att hinna träna upp sig.

Utlandslopp under 2016

Planen för 2016 är att köra ett ganska stort gäng lopp utomlands, det är mestadels inte rena tävlingar utan lopp för glada amatörer. Många lopp i Frankrike t.ex. kräver ju licens eller läkarintyg, fast det inte är ren tävling. Oklart varför det är så men antar att det har med säkerhet och ansvarsfrihet om någonting händer att göra.

Året inleds med Mallorca 312, GUD VAD ROLIGT DET SKA BLI! Jag är nere på läger med Stockholm CK och av en händelse så råkar vi vara där samma helg som Mallorca 312. Det var såklart planerat men det fattade inte jag först efter ett tag så det blev en väldigt rolig överraskning. Jag har länge velat cykla det här loppet men det har aldrig riktigt passat in i schemat så det har inte blivit av. Loppet går 30/4 och är 312 km långt med inte mindre än 4300 höjdmeter. Jag har ju kört Haute Route två gånger så det känns inte alls nervöst att det är så långt och så mycket höjdmeter. Mallorca312
altimetria_312_eng
Det kanske bästa med loppet är att det finns en variant som är 167 km kort också om man tycker 312 km är för långt. Det bästa är då att man anmäler sig till samma lopp, och efter 90 km på loppet så kommer man till ett vägskäl och får helt enkelt välja vilken sträcka man vill ta. Jag tänker såklart ta den långa sträckningen, men tänk om man kommer dit och är trött och på dåligt humör och försöker välja den korta? Undra hur många som gör så på riktigt? Jag kan inte se mig själv göra så men man ska aldrig säga aldrig, vad som helst kan ju hända men 312 km är planen!
MALLORCA312_2015_VALLDEMOSSA_KM90,5

Nästa lopp på tur utomlands är Gran Fondo New York i maj, jag körde ju det i år för första gången och kände att en gång till vore roligt. Dels för att förbättra min tid men även för att vi missade att göra några saker i New York som vi gärna skulle åka tillbaka för att göra. Jag är ju ingen storstadsturist egentligen men att kombinera cykellopp med storstadsturistande går helt ok så därför kör jag loppet igen den 15/5 2016. 161 km och 2800 höjdmeter är banan så det är en förhållandevis ok banan, inte allt för kuperad.screen-shot-2015-10-10-at-12-24-36-am1

Därefter hinner det gå några veckor innan det är dags för den årliga veckan i Franska alperna och La Marmotte. I år har jag däremot tänkt att inleda veckan med Gran Fondo Mont Ventoux så jag åker ner redan på fredagen för att kunna köra det lopp på söndagen den 26 juni (La Marmotte går ju lördag veckan därefter). Enda smolket i bägaren här är att jag råkade boka flyg ner till Geneve på självaste midsommarafton(!), men hallå, hur ska man veta det liksom? Det var ju inte som om SAS varnade innan bokning och när jag väl kom på det så var det försent, men vad gör väl det? Flyget går på eftermiddagen så vi hinner fira lite midsommarafton innan vi åker. Loppet är i alla fall 131 km och 3800 höjdmeter och avslutas med målgång på toppen av Mont Ventoux!
1

Därefter packar vi in oss och cyklar i bilen och drar vidare till Bourg d’Oisans för en vecka i alperna innan det är dags för La Marmotte. Den här veckan är en av dom bättre på hela året och rent cykelmässigt så är det verkligen en toppenvecka, jag längtar redan! Den 2/7 cyklar vi La Marmotte, 174 km och 5000 höjdmeter ren njutning. Har jag sagt något om att loppen ovan “inte är så farliga” så kan jag villigt erkänna att Marmotte är ganska jobbigt, till och med väldigt jobbigt. Lägg därtill att det ofta är väldigt varmt i alperna såhär års och att Alpe d’Huez ligger i direkt solljus den tiden på dygnet vi är där. Samt att det knappt finns någon skugga under klättringen så är jobbigt bara förnamnet. I fjol var det över 35 grader när jag gick in i foten av klättringen och eftersom det börjar med en ramp på över 10% så trodde jag redan här att jag inte skulle ta mig upp. Upp kom jag ju, men jag låg ju å andra sidan på asfalten och flämtade ungefär 10 gånger innan jag tog mig dit. Värme och min kropp fungerar inte, jag klarar det inte. marmotte

Sen undrar jag om det händer någonting mer innan Haute Route gånger tre? Det är alltså någon gång i slutet på augusti och början på september som jag ska spendera 3 veckor i Pyrenéerna, Alperna och Dolomiterna och cykla cirka 3000 km och 60.000 höjdmeter i ett svep (eller det är faktiskt vilodag 2 ggr under tiden så i ett svep är det inte, som om det nu skulle göra någon reell skillnad). Ja, nej, ja, jag vet inte, nej, jag säger inget mer om det för det behöver inte sägas något mer om, herregud är allt!

Känner mig nästan lite besviken för jag trodde det var fler lopp utomlands? Fast det är ju ändå 5 stycken, mer än dom flesta andra kör, och det kommer nog räcka till så det blir över. Planen är att klämma ur allt som går under 2016 när det gäller åka utomlands och cykla och sen 2017 ska jag fokusera på andra saker här i livet, typ sambo/familj och ett normalt liv och sånt där som “alla andra” gör.

Klubbyte inför nästa säsong!

Nästa säsong så kommer jag inte att cykla med Fredrikshof IF CK längre utan byta färger till StoCKholm (Stockholm CK alltså). Jag har cyklat med Fredrikshof sen 2012 och känner mest att det inte ger så mycket mer om jag vill tävla och bli en bättre cyklist så då är det bättre att testa någonting nytt. Fredrikshof är en grym klubb, absolut, men det är en motionärsklubb och inte en klubb för tävlande, så är det bara. Tråkigt men å andra sidan så kan ju alla klubbar inte fokusera på allting, det är ju ändå ideella insatser vi pratar om.

I Stockholm CK så ska jag cykla och tävla i DamElit återigen, det var 2 år sen sist och däremellan så har jag varit ganska mellanmjölk och dekis när det gäller att prestera på cykeln. Det har tyvärr inte gått att pressa ur någonting ur kroppen för den har inte svarat men i slutet av den här säsongen vände det och nu ser jag äntligen ljuset i tunneln.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag vill egentligen tävla mest i tempo, eftersom det är det som jag är bra på, men jag ska ge linjelopp och GP en chans. Kommer ju aldrig bli bättre om jag bara kör det jag redan är “bra” på och struntar i det andra, det känns mest fegt och inte så utvecklande.

Jag är livrädd för att jag ska pressa mig för mycket, igen, och få någon slags prestationsångest och därmed strypa min kropps vilja att prestera, igen. Därför så kommer jag ta det så piano som det bara går. Stockholm CK kommer satsa på ett elitlag och ett utvecklingslag för damer, jag valde ganska snabbt att inte ens försöka aspirera på en plats i elitlaget. Utan det blir en plats i skymundan i utvecklingslaget och en satsning på lagom nivå. Ingen press och ingen hets utan tävling på villkor som gör att jag kan prestera utan att det vänder till en negativ spiral av att “jag är för dålig” eller att kroppen slutar svara igen. Förhoppningsvis har jag lärt mig något senaste åren så jag har ganska mycket tilltro till att jag ska kunna ha tillräckligt mycket is i magen för att inte göra samma misstag igen.

Under 2016 ska jag cykla mycket berg också, Haute Route gånger tre och massa annat roligt. Det kommer mer om det senare men det kommer bli ett grymt år oavsett!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stockholm Rogaining 2015

Igår gick årets upplaga av Stockholm Rogaining, tävling i MTB-orientering, och denna gång var slagfältet ute i Nacka med omnejd. Starten gick vid Nackamässan nere vid Nacka Strand och därefter var det fullt fart ut på okända vägar.

Vi ställde upp i mixed-klassen precis som i fjol men dessvärre blev Anders med flickvän “sjuk” (vi tror att han är för lat bara egentligen) på morgonen så vi blev bara 3 av 5 till start. Men vad gjorde väl det? Nu visste vi ju att vi skulle slippa putta Anders i mål som i fjol åtminstone, bara det var ju en vinst i sig.144753172338054100_resized
Taktiken i år, till skillnad från i fjol, var att vara på plats i god tid för att hinna studera kartorna så mycket som möjligt innan start. 60 minuter innan start fick man kartorna och då var det bara börja planera färdvägar och vilka kontroller som vi skulle ta.

Dessvärre gjorde vi ett fatalt misstag redan här när vi glömde (var blinda) att rita av alla kontroller på den kartan som vi sedan skulle använda att orientera med. Kartan med kontrollerna var nämligen i för dålig skala så man fick en mer detaljerad karta som man själv skulle rita över kontrollerna på, redan här misslyckades vi alltså. PB140344-1 PB140348-12
Precis som i fjol missade vi starten, då var det jag som var i ett buskage och gick på toa. Den här gången var det inte mitt fel dock utan Robban höll på med lampa/kartor/kartställ med mera. Så vi valde att ta det lite piano och låta alla andra dra iväg. Det var ju inte som om vi hade någon chans att vinna ändå så någon minut hit och dit gjorde inte direkt någon skillnad för oss. PB140351-1
De första kontrollerna hade vi bra koll på, jag fick dock hybris och drog förbi den första fast jag visste var den var så vi fick vända om och åka tillbaka 2 kvarter. Sen hade vi sett när vi cyklade ut på morgonen ungefär var den andra kontrollen kunde vara och den tredje kontrollen var placerad på toppen av Hammarbybacken så den var ju inte direkt svår att hitta. Även om jag får erkänna att det tog en lång stund innan vi förstod vad den här höjden på kartan var, när polletten väl trillade ner så blev det ju dock logiskt att det såklart var Hammarbybacken. Dit hittade vi ju utan karta också.PB140355-1 PB140356-1 PB140359-1

Sen orienterade vi ju bara på av farten, bitvis hade jag noll aning om var vi befann oss. Ganska ofta hade jag faktiskt ingen aning. Det är alltid intressant att komma hem efter en runda på okänd mark och titta på kartan och konstatera var man varit.
banan
Vi konstaterade att vi cyklade om alla som var runt omkring men att vi kanske tappade lite väl mycket tid runt kontrollerna för att vi pratade för mycket och kanske tog det lite väl lugnt att vika om kartan och bestämma vägval till nästa kontroll. Om vi skulle optimera vår insats så skulle ju detta ske mycket snabbare, vi skulle ha mindre dötid vid kontrollerna och mer cykeltid, men å andra sidan så tävlar vi ju inte på fullblodigt allvar så då kanske det inte gör så mycket. Men till nästa år kanske vi borde skärpa oss?
144753181861045200_resized
I mål kom vi efter 3h49min och eftersom maxtiden var 4h så kändes det ganska lagom. I fjol missade vi ju med typ 4-5 minuter och eftersom varje minut ger 20-poängs avdrag så är det rätt onödigt att komma i mål försent.

Vi hamnade på en 9e plats av 23 lag eller något, i fjol var vi också 9a men då var det bara 13 lag så det tar sig. Dessutom hade vi 910 poäng i år mot 610(!) i fjol så det var ett stort kliv framåt. Vi hade dessutom bara 150(!) poäng till tredjeplatsen så det finns faktiskt potential. Nästa år blir det såklart repris och då säger i alla fall tävlingsdjävulen på min axel att vi ska försöka knäcka 1000-poängsgränsen med ett gäng poäng! Med lite tur så kanske vi kan få oss en tredjeplats om vi är lite fokuserade och får med alla kontroller samt ägnar mindre tid åt att stillastående snacka skit, man kan ju faktiskt cykla och snacka skit samtidigt, det är mer effektivt.

Oavsett så var det grymt roligt att köra och tävlingen rekommenderas starkt! Man behöver inte kunna orientera vidare väl för att köra, kan man läsa en karta någorlunda så klarar man sig rätt så långt.