En klar nackdel med att ha bloggen på en egen server i garderoben är att när servern går ner, och du inte är hemma, då finns det ingen där som kan rädda dig. Därför har min sida legat nere i ungefär en vecka. Jag hade ju förvisso kunnat åkt hem och fixat det, men det kändes roligare att njuta av semestern.

Vad har hänt sen sist då? Det får bli en snabbuppdatering av allt “roligt”.

– Jag anmälde mig ju till ML12H 23/8 (12h MTB) och sen kom jag på typ två dagar senare att jag ju (för f´n) är Teamledare för en sträcka av Stockholm Triathlon som går av stapeln både 23/8 (eliten) och 24/8 (motionärerna). Hemskt tråkigt och jag avskyr när jag är så senil ibland med sånt här. Jag tänkte för en stund delegera bort mitt ansvar på lördagen, men (för f´n) har man tagit på sig något så har man tagit på sig något. Jag får cykla 12h MTB nästa år. Jag hade ändå säkert bara slagit ihjäl mig.

– CykelVasan släppte startgrupperna i början av veckan och jag fick PANIK när jag var placerad i näst sista startgrupp (53). Jag tänkte att mitt tävlingsresultat kanske inte fick användas för att seeda i motionsstartgrupperna och paniken var total. Men sen visade det sig att man måste kontakta Vasaloppet själv för att bli seedad, puh! Numera återfinns jag i startgrupp 12(!). Sub4 är målet, gärna sub3h45min, eller 3h30min om det vill sig riktigt väl men det tror jag inte på själv ens. Sub4 är nog mest rimligt.

– Nästa år ska jag cykla RideOfHope Umeå – Stockholm har jag precis kommit på. Det finns flera anledningar till det. RideOfHope är ett hedersamt arrangemang som jag såklart gärna stöttar och deltar i. Sen så är jag ju uppvuxen i Timrå (och några tidigare år i Gnarp) och norrlandskusten är verkligen min hemmaarena. Att få cykla där vore ju fantastiskt, att jag aldrig dragit den slutsatsen innan är ju märkligt. Det var först i år när jag började se bilder från några cykelkompisar som cyklar som jag ju insåg att det verkligen är i mina hemtrakter dom cyklar. Norrlandskusten är väldigt vacker. Tidsmässigt ligger det väldigt bra och till skillnad från Team Rynkeby (som cyklar till Paris varje år) så ligger det inget stort insamlingsarbete i bakgrunden. Jag har några gånger blivit uppmanad att “du borde verkligen cykla med Team Rynkeby” och det vore ju jätteroligt. Men det känns som ett så himla stort åttagande i och med att det följer ett stort ansvar att bedriva ett insamlingsarbete till Barncancerfonden under året man är med. Jag känner inte riktigt att jag har den tiden att lägga ned. RideOfHope Umeå – Stockholm däremot är på precis rätt nivå. Undra när anmälan öppnar?

– I helgen är tanken att jag ska cykla Mälaren Runt imorgon och RideOfHope Uppsala – Stockholm på söndag. Men sen blev jag hemskt nedslagen och trots att jag är anmäld till båda två så känns det inte varken lockande eller speciellt roligt att cykla ens en meter i helgen. Vi får se. Jag ställer klockan imorgon och hoppas på att vakna upp på bättre humör så kanske jag orkar iväg.

Sen har det inte hänt så mycket roligt, jag har tröttnat kraftigt på att nöta asfalt solo (semester i all ära, men att cykla landsväg ensam är rätt tröttsamt i längden, jag behöver sällskap, det går ju inte annars). Därför har det mest blivit MTB sist veckan, där känns det helt ok att cykla solo för man är ju så upptagen med att hantera den stökiga terrängen man cyklar i.

Lite rörigt inlägg på grund av serverstoppet, förhoppningsvis blir det bättre framöver!

Vad har vi här då? 12h MTB? Det kanske är något seriöst fel på mig men jag tycker det låter JÄTTEROLIGT! Man kanske har någon bokstavskombination trots allt.

En halvteknisk rundslinga som tar cirka 30-40 minuter, så många varv som möjligt på 12h, vad kan möjligen gå fel?

Det enda orosmolnet är att det är 9 dagar innan Haute Route startar. Nog för att jag inte tror att återhämtningen är något problem alls, utan det är snarare skaderisken jag oroar mig för. Banan beskrivs som:
“Den är stökig till karaktären, med massor av smal, svängig, trixig singletrack och en frikostig dos stenar och rötter. Några större backar har den däremot inte. Det är en bana som premierar teknisk smidighet hos cyklisten lika mycket som ren åkstyrka.

Trots den stökiga karaktären så finns bara ett fåtal riktigt knepiga tekniska partier runt banan. Banan innehåller lättåkta återhämtningspartier. Även ovana MTB-cyklister kan utan större problem ta sig cyklande runt hela varvet.”

Svårtolkat, men jag tolkar det ändå som att det finns gott om partier som efter 5-6-7-8-9-10-11 timmar innebär en viss förhöjd skaderisk. Antagligen är det inget att oroa sig för, men vore ju dumt att bryta nyckelbenet veckan innan Haute Route ju. Fast man kan ju inte cykla omkring och vara rädd för att skada sig sist 4-5 veckorna heller. Knivigt läge.

Jag säkrade mig precis en plats i klassen Dam-Solo så får vi se vad som händer. Lockande är det i alla fall.