Vänern Runt – Etapp 1

Vilken underbar dag jag har haft med Team Mysgruppen idag (i brist på annat att fundera på idag så fick en stund ägnas åt att hitta på något fint namn till gruppen). Och det är inte mysgrupp som i “vi-myser-bara-omkring-och-ingen-tar-i” utan det är bara mysgrupp för att alla är så mysiga och trevliga.

Starten gick 08.00 i morse från Adolfsbergsskolan i Örebro, 15 man till start i vår lilla grupp. Kändes skumt att starta ett motionslopp med noll trängsel, vilken fröjd. Jag har verkligen helt tröttnat på x-antal-tusen-deltagare-lopp. Startfållan = tältet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sen rullade dagen bara på, jag vet inte vad som hände men tiden gick hur fort som helst. Vi hade fin medvind och över 20 grader redan från start så gruppens tänkta 28km/h-tempo försvann ju all världens väg. Vi rulla på och stannade i depåerna, vid lunchdepån så hade snittet landat på 32 km/h i 12 mil. Här började dock en del bli lite trötta så order blev att sänka till 30 km/h så alla skulle orka med. På Vänern får man inte köra ifrån varandra, man får inte hänga av någon alltså, möjligen lämna folk i depån (där dom får byta grupp) men att lämna någon ensam utefter banan är förbjudet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi hade en väldans tur med vädret, innan vi närmade oss sista depån (18.5 mil) så var himlen bitvis lite mörk. När vi gick in i depån så var det däremot strålande sol och inga andra grupper var där så det var bara njuta av lugnet och fylla på med allt möjligt som serverades.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Pigg och fräsch som en nyponros hela dagen!

Efter sista depån, 4.5 mil kvar av dagen, så började en del tröttna rejält och vi var några andra som däremot var hur pigga som helst så det blev lite luckor och lite ryckigt en bit. Till slut så stannade vi och valde att bädda in de två tröttaste personerna i gruppen med oss andra som skydd. Jag tänkte att jag kommer ändå bara bidra till ryckighet så jag kan lika gärna göra en insats så jag låg och skyddade mot sidvinden längst bak sista 2.5 milen och puttade lite i ryggen vid behov. Imponerande ändå hur mycket en del som är rejält trötta orkar pressa sig när dom vet hur nära målet är. Kul att hjälpa någon när man själv är pigg!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I mål i samlad trupp efter 23 mil i så gott som fantastiska väderförhållanden!

Ungefär en och en halv timme efter jag gått i mål så gick jag ut för att försöka leta reda på Batman och Johan. Då var det plaskblött ute, tydligen hade himlen öppnat sig en stund tidigare så många av grupperna fick cykla sista milen i regn….. skönt att vi slapp det i alla fall!

Jag är mycket nöjd med mitt beslut att köra Vänern Runt ändå även fast jag inte kan köra Vättern med Swedbankgänget. Att cykla långsammare än max är faktiskt ganska skönt, man behöver inte pressa max ur sig VARJE gång. Tyvärr måste man ju det om man har höga mål att uppnå, men nu har jag ju inte det så jag är glad att jag ändå kör fast i lugn takt. Det är hur mysigt som helst och man behöver inte oroa sig för att dippa utan kan fokusera på att bara njut av cykling och hjälpa andra om så behövs. En annan typ av cykelglädje! Variation förnöjer, på alla plan!

Swedbank Sub8 på Vänern Runt

I helgen är det dags för Vänern Runt, som delar av Swedbankgänget inklusive mig själv ska köra (jag har dock lite smart valt att byta grupp såhär i sista minut). Swedbankgänget är lite splittrade den här helgen och ungefär strax över 20 man kör GFS och 6-7 stycken kör Vänern Runt (tillsammans med en Hofvetgrupp för att inte vara för få).

Trots att mina lagkamrater in i det sista försökte övertyga mig om att det “minsann” inte är några problem att hänga med i 34-35km/h-tempo och “vi tar det lugnt” och “det är bara några mil sen stannar vi i depån och tar det lugnt” och “du kan byta grupp efter vägen om det inte funkar” och så vidare så bestämde jag mig i förrgår för att “nej, jag tänker inte vara gruppens bojsänke“, jag får hitta ett alternativ!

Under mitt år med lite problem med benen så har jag märkt att många snabbcyklister har riktigt svårt att ta det lugnt, jag har många gånger följt med på “lugna turer” och efter några mil så glider man omkring lugnt ensam och resten käkar styrlinda med både lungor och tunga hängandes över styret.

Det blir hur som helst roadtrip med Batman som kör Vänern med sin Vätterngrupp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inkvartering hos Mr Örebro, Johan, innan starten på fredagmorgon…
OLYMPUS DIGITAL CAMERASen vinkar jag adjö till Swedbankgänget som förvisso startar 1h30min efter mig (dom kanske vinkar adjö till mig med andra ord)!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och vad händer sen?
Jo, men jag har raggat upp en annan Hofvetgrupp! Och inte vilken som helst, jag tänker mig att för att inte riskera att jag behöver cykla med belastning med dåliga ben (om benen nu har en dålig helg, det har ju visat sig ske rätt random hittills när det fungerar och när det inte fungerar) så har jag hittat en Sub11GT-grupp!
10271038_675457735866554_348689089_o
Vad kan gå fel med ett gäng elitfikacyklister runt omkring sig i 60 mil?

GT betyder att man fikar lite mer och längre än alla andra, typ hur länge som helst. Ni förstår inte hur mycket korv(!) jag ska käka i helgen. Jag är ju ett riktigt fan av kanelbullar också, tror ni dom har det? Risifrutti har jag sett att dom bjuder på, det kan jag tänka mig en hink eller två. Våfflor vore det shysst, eller pannkakor (det hade dom i Laholm när jag cyklade där förra sommaren). Normalt gillar jag att pressa mig när jag cyklar motionslopp = det finns inte riktigt utrymme för att gå in i depå = jag får aldrig njuta av massa konstigheter längst vägen = nu tar jag chansen, rejält!

Jag tycker det ska bli jättekul, dels att cykla med 11GT-gruppen som jag vet är en väldigt härlig grupp även fast jag inte känner så många av dom, sen bara konceptet med en hel helg med cykelkompisar och cykel! Fantastiskt väder ska vi få också! Och jag kommer inte behöva hänga över styret döendes i 59.9 mil, det är fantastiskt upplagt!

Jag har dock en brasklopp både mot mig själv och Swedbankarna och det är att om det känns bra i benen så ska jag ändå försöka hänga med dom någon sträcka. Man kan ju ta från sista depån och in i mål någon dag om man råkar sammanstrålar där, eller sista dagen som är kortast. Vi får se, vore kul att köra en bit tillsammans med dom också!

För övrigt insåg jag häromdagen att 60(!) mil på 3 dagar blir ganska långa dagspass, jag hade i min blonda bubbla sett framför mig 12-14 mil (MAX) om dagen. Ehrm, 3×14 är inte 60, det saknas ganska mycket. Inse chocken när jag i förrgår insåg att första dagarna är ÖVER 22 mil (TVÅ DAGAR I RAD) …. inse hur mycket fika jag kommer hinna sätta i mig i helgen. Helt galet.

Tvbesök i form av Club Cykel på gårdagens Hofvetträning

Igår fick vi i Fredrikshof (Brostugan) besök av det nya tv-programmet Club Cykel som kommer att sändas på TV12 (en TV4-kanal) i höst. Temat för just det här programmet var att visa lite på att cyklingen växt så enormt de sista åren och att det märkas av ute hos cykelklubbarna i området. Det var roligt att få visa upp de växande intresset med just Brostugans särskilda introduktionsträningar för nya cyklister, där växer det också och knakar.

För två år sedan när jag började som ledare i Fredrikshof var det kanske 20 personer på introduktionsträningarna en solig måndag, nu har vi upp emot 100(!) nyfikna nybörjare om vädret visar sig från sin bästa sida. Galet! Vädret visade sig tyvärr inte från sin bästa sida igår, men trots idel regn hela dagen så kom det ändå ca: 25 glada nybörjare. Träningen inleddes den är gången lite osedvanligt med intervjuer.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag lyckades få både mig och Thomas som intervjuade att helt tappa tråden när temat “riktiga cyklister” kom upp på tapeten och han sa att han inte cyklar i regn och jag kontrade med “då kanske du inte är någon riktig cyklist heller“. Det kanske man inte ska säga i tv. Jag kan inte låta bli ibland, den typen av grodor smiter ut ur min mun vare sig det är lämpligt eller ej. Men det blev tolkat som väldigt skämtsamt så det var mest därför tråden tappades. Det var hur som helst ovant men roligt att bli intervjuad med en kamera i nyllet, vi får se om man sa något tillräckligt vettigt så det kommer med i programmet eller ej.

Därefter hade vi vår vanliga genomgång och sen cyklade vi iväg med Thomas och Mattias körandes bredvid/framför filmandes. Ur säkerhetssynpunkt blev det en extra utmaning för de icke vana cyklisterna att inte bry sig om kamerabilen, men alla lyckades utan problem med att hålla ögonen på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trots att det inte regnade så var vägbanan rejält blöt och det sprutade vatten från framförvarande så gott som hela passet. Men ingen klagade för det utan alla bjöd bara på leenden och fin kämparanda. Nackdelen med att ligga i klunga när det regnar är ju helt klart att man blir rätt skitig och blöt, men jag tycker ändå det är ok när termometern visar över 10 grader, då blir man inte så kall. Ryggen var torr och ren i alla fall. Alltid något! Dagar som denna kan man ta att det är lite blött, helt klart värt det.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen till ära så valde jag att köra med Zebran, den är ju inte i samma kaliber som Exan direkt men fungerar ändå hur bra som helst på landsvägsträningspass. Jag vet inte om det är ytterligare ett tecken på att jag kanske håller på att bli vuxen och klok, men jag är innerligt trött på att cykla i regn med en vattenstråle rätt upp i rumpan/ryggen. Det finns liksom ingen mening att utsätta sig för det när man kan köra CX och helskärmat. Jag har faktiskt små skärmar till Exan också, men eftersom det blir så grusigt och smutsigt när det har regnat så ville jag inte utsätta henne för det. CX:en fick ställa upp och levererade som vanligt. Jag ångrade mig dock lite när filmkameran gång på gång svepte förbi mig men cyklarna är egentligen rätt lika så förhoppningsvis är det ingen som ser någon skillnad (typ). Hur som återigen en trevlig kväll med Brostugans nybörjarcyklister och lite extra flärd med ett roligt tv-besök!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rekordjakt i NICK-spåret

Förra gången jag och Batman cyklade NICK-spåret ute i Ursvik så tog det *host* *host* *host* *host* 1h35minuter. Det är cirka 10 km långt så 95 minuter skvallrar ju inte om någon gigantiskt hög fart. Förvisso stannade vi ganska ofta den gången och snackade strunt istället. Eller så skyller vi bara på det? Det var skönt att vila lite i alla fall.
sparet-2
sparet
I fredags tänkte vi att vi skulle försöka oss på en rekordslakt, rekordet för herrar ligger på “blygsamma” 23 minuter och för damer på 41 minuter! Ehrm, nog för att Batman kanske skulle cyklat betydligt fortare om han inte behövde vänta på mig i tid och otid, men till 23 minuter har han en bit kvar. Ungefär lika långt som jag har till 41 minuter.

1h7minuter lyckades vi dra ned det till i alla fall, och då hann vi ändå med att småprata lite någon gång och jag hann med att vurpa lite tidsödande en gång. Ni vet när man blir liggande med cykeln över sig och sprattlar febrilt för att få bort den men den vägrar trassla ur sig från kroppen. Totalt onödig vurpa dessutom. Men ingen skada skedd förutom en ond hand som dock verkar blivit ganska mycket bättre bara i helgen.

NICK-spåret bjuder på väldigt blandad terräng, det är cykelbart nästan överallt. Det är mycket rötter och stenar bitvis, det finns några drop från klippor som varken jag eller Batman klarar av just nu. Men det kanske tar sig? Det gäller ju att våga men det är i alla fall personligen svårt att våga när man inte är övertygad om att man kommer landa på hjulen. Jag har inte lust att bryta någonting så därför tror jag lite försiktighet kan vara bra också. Här har vi ännu inte lyckats lista ut hur man ska cykla för att ta sig förbi.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, höger sida verkar inte funka.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nej, mitten verkar inte heller funka. Nästa gång testar vi (Batman) vänsterflanken istället.

Vi hann till och med spela in en liten idolfilm under tiden, inte undra på att det tog så lång tid att ta sig runt spåret. Vackert va?

För en som har spångest (ångest för spångcykling) så tycker jag ändå att det tar sig.

Nästa gång kanske vi tar oss under timmen om vi drar ner på snacket, vurpandet och filmandet. Eller inte. Det spelar inte så stor roll egentligen, även om det alltid är kul att plocka lite placeringar på Strava. Jag vet inte vad jag ska göra för att plocka Fridas QOM på 41 minuter dock? Epo lär ju inte hjälpa. Elmotor kanske?

I besvikelsens skimmer

Det har inte varit helt roligt att inse att alla mer eller mindre “cykla-fort-eller-snabbt-eller-ens-lite-snabbare-än-30km/h“-projekt närmsta tiden gått i sank. Inte för att jag egentligen har något enormt behov av att cykla tills jag kräks varje gång jag cyklar. Men ändå!

Jag gillar snarare alla nivåer av cykling och den fantastiska variationen man kan få, jag cyklar gärna, snabbt, tills jag ligger i ett dike och kräks av utmattning, lugnt med knapp styrfart så man SPD-vurpar om någon blåser på en från sidan, i skogen, på asfalt, tempo, landsväg, MTB, grusväg, CX, med nybörjare, som ledare, som vanlig cyklist, med mycket fika och så vidare. Allt som rimmar cykel ungefär. Eller ogärna när det regnar, eller blåser för mycket motvind…

Efter Spanien så höll jag mitt löfte och cyklade inte på exakt två veckor, sedan blev det en MTB-tur i skogen! Mycket uppskattat. Benen/ryggen då? Första veckan så tränade jag inte alls. Eftersom problemen i grund och botten kommer från dålig rörlighet i höften/ländryggen så rimmar det illa med att cykla “hur mycket som helst” i Spanien och sen när höften/ländryggen blivit lagom igenkorkad så lägger jag mig på soffan en vecka. Det gjorde mest ont i benen/ländryggen, hela veckan faktiskt. Oskönt!

Däremot behövde jag vara lite besviken ett tag och inte tänka så mycket på träning. Det går inte allt lägga ner allt man tänkt sig närmsta 1.5 månaderna och sen ska man direkt hoppa på något nytt. Det går bort! Inte för att besvikelsen gått över men man kan ju inte älta i evigheter, det kommer ju inte bli bättre i benen för det. Den här veckan har jag därför börjat med mina rehab-övningar igen (om någon tror att jag är omotiverad så pröva att ha två övningar (den ena á 10 reps och den andra á 4 reps) som ni ska göra EN gång i timmen HELA er vakna tid). Detta bara för att kunna göra en så grundläggande sak som att kunna cykla med kraft. Puh.

Min naprapat tipsade om att jag kanske borde gå på rörlighetspass, vilket jag också gjort. Jag fick träningsvärk av att stå och stretcha på kroppen i 55 minuter? Ganska mycket träningsvärk. Är det något fel på mig eller? Gubbstelheten har verkligen satt igång alldeles för tidigt.

Om det ger effekt så det går att cykla med lite kraft any time soon får vi se. Annars får det väl bli fikacykling en säsong till då. Suck. Den där medaljen på Haute Route kan man ju glömma också med sega ben, då kommer det bara bli en ren överlevnadskamp. Kanske är bra att det norrländska pannbenet får jobba lite också? Vad vet jag.
_DSC0361
Lite SuperMario-varning här men ganska gulligt ändå med POC-matchningen!