Invigning av Le Mond – Stockholms nya Cykelcafé

I fredags var jag tillsammans med några vänner på invigningen av Le Mond, Stockholms nya Cykelcafé. Trots att Stockholm är både stort och har väldigt många cykelintresserade invånare så är det inte så gott om cykelvänliga restauranger och caféer och eftersom vi är ett fikande folk så är det ju lite tråkigt. Jag tror rent spontant att ett Cykelcafé är en lönsam affärsidé, men det är ju bara en gissning.

1620579_10152031705218505_154226292_n
Fotograf: Jonas Sköld

2014-02-28-17-36-45
Fotograf: Martin Söderlund

2014-02-28-17-48-19
Fotograf: Martin Söderlund

87473eeaa0c811e3b424126a3772ac55_8
Enda bilden jag lyckades ta själv, gäller att fokusera på rätt saker…

Caféet var genomtänkt när det gäller cykel och funktion, det fanns såklart en cykelparkering inomhus. Den tror jag kommer bli väldigt populär för oss som aldrig skulle få för oss att parkera dyrgriparna utomhus (dessutom cyklar man ju aldrig omkring med ett lås när man cyklar på riktigt). Vissa valde ju att hänga in en Nishiki där, som sedan även fick tjäna som klädhängare. Rent spontant skulle jag tro att just det är en cykel som går att lämnas utomhus, olåst, gärna med några sedlar och en lapp “ta mig” fastklistrad på styret, utan att den skulle bli stulen.

Folkungatan 67 är adressen och släng gärna in ett besök om ni har vägarna förbi! Jag tror Le Mond har potential att bli ett ställe där “hipstersöder” möter “svettocyklister”! Hängslen, ulltröjor och toppluvor blir lika rätt som alldeles för tajt lycra på alldeles för tjocka och alldeles för svettiga gubbar! Typ. Någonting i den stilen! Allt blir bara rätt!

Rekordjakt i Judarn

Det var någon vecka sedan, men ikväll var det återigen dags för den berömda och lätt skräckfyllda reflexbanan i Judarskogen! Vi är ju rörande överens om att någon kommer bryta någonting på den där banan innan säsongen är över. Better not be me!! Jag och Batman har länge fantiserat om att plocka sub60 och när vi dagen till ära fick sällskap av två personer som kan det här med att cykla så fanns det ju alla förutsättningar i världen.

Förhandssnacket gick i stil med att “men Martin väger ju lika mycket som mitt högerben” – citat från Batman och en insikt om att Angelica ju faktiskt tävlar i MTB. Men istället för att bli rädd så kändes det som en utmärkt chans att få upp farten lite i den där j*vla skogen! Det absolut lättaste sättet att ta i mer än man egentligen tycker är bekvämt eller känner för, är ju att cykla med människor som helt enkelt är bättre än vad man själv är. Det kanske inte är så kul att hänga på ett snöre med dregel och snor ner till knäna men tänk vad mycket bättre man blir i ett nafs?

Sagt och gjort! Sällskap är dessutom trevligt, ju fler desto bättre fungerar mycket bra i alla sorters cykelsammanhang!

Men hur gick det då?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ser man såhär glad ut efteråt kan det väl inte ha gått annat än bra?

Det gick faktiskt jättebra, jag vet inte vad som hände. Precis som anat så satte alla av i världens fart och där hängde jag på ett snöre. Ganska snart försvann Martin och Batman och jag anade att dom jagade rekord på eget håll och då är det väl mest rättvist att man inte behöver vänta på slöfocken(!) som släpar efter. Angelica var vänlig nog att hålla mig sällskap, jag tror hon “lätt” hade hängt med dom övriga annars. Så det tackar vi för!
12620272465_fc1f72123f_o

Det är verkligen skillnad på antal passager som föregående turer framkallat nära-döden-känslor. Antalet ögonblick där man tänker att “nu j*vlar går det åt helvete“, eller till och med så drastiskt som “nu är det över, hej då mamma” sjunker gång för gång. Jag tror inte jag hade något “hej då mamma“-ögonblick idag, inget alls faktiskt. Det kanske var några “nu j*vlar går det åt helvete“, men det var ingen dödskänsla! Mycket trevligt faktiskt att det utvecklar sig. Det finns hopp om mig också!

Senast vi var i Knalleborg så blev jag ju omsprungen av en snubbe och skrev någonting om “förnedring” och så vidare. Jag tror förnedringen toppades idag när inte bara EN, utan faktiskt FYRA joggande herrar sprang om oss på slutet. Dom låg bakom ganska länge, jag frågade till och med vänligt i farten “vill ni förbi?”, den första svarade “nej då, det är skönt när någon annan drar“, varpå man tänker “ja, det är ju verkligen kul att cykla på kräksnivå och ha någon lätt joggandes bakom“. Sedan höll jag på att kräkas av maxansträngning på riktigt för jag ville ju inte bli omsprungen, men efter några minuter så vann dom och jag kunde släppa ner pulsen lite.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lyckades även fånga förövarna på bild (ja, bilden är veckan sämsta, jag vet!), ett mycket sympatiskt gäng. Då kan man förlåta dom för dagens förnedring…

Jag bjuder grabbarna på den förnedringen! Jag var nöjd ändå. Jag vurpade inte, jag överlevde, jag cyklade snabbare i Judarn än jag någonsin gjort innan. Tidigare rekordet på 63(!!) minuter SLAKTADES verkligen med god hjälp av Angelica och Martin, nya noteringen är 49.28!!!! Det blev inte bara sub60, utan sub50 på köpet! Det tar sig!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Återigen en kanonkväll i skogen med trevliga cykelkompisar!

Distanspass på Färingsö i vårsolen!

Jag fick världens vårkänslor på dagens långdistanspass, Stockholm bjuder för närvarande på helt rena vägar (varken snö eller grus) och dessutom på 4-5 grader idag och inget regn. Blir det mer vår än så i mitten på februari? Jag skulle inte tro det! Det blev en fantastisk dag ute i ljuset och strax över 5 timmar cyklat!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Planen var att göra så mycket av Mälaröarna som möjligt och gärna i så långsamt tempo som möjligt. Jag hade tänkt att allt runt 100 km var bra och gärna en bit över beroende på ork och humör!

Cykeln var helt magiskt bra. Tror faktiskt att det är första gången jag sitter på en helt ny cykel och första känslan bara är helt hundra procent genuint “f´n vad bra det känns“. Normalt är det alltid något som inte känns hundra, något som ska justeras eller ändras, men här var allt bara klockrent. Inte ens Exan kändes så bra! Jag är mer än nöjd!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Crescent Zepto, (och JA, jag har beställt mer figurnära skärmar)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Notera den stiliga styrlindan, pluspoäng Crescent!

Det blev ett väldigt lugnt och ledigt pass, Batman var bakis och surrade någonting om “för mycket whiskey” och jag hade inga ambitioner på att bli speciellt flåsig. Snarare ju fler timmar, desto bättre. Jag har verkligen gått på LSD-trenden och tror nog att lugn träning är väsentlig för att lyckas senare. Det känns i alla fall som om det ger effekt för mig och det räcker väl kanske så? Däremot kan man ju inte bara köra lugnt och ledigt, då kommer man inte bli speciellt mycket bättre.

Trots att jag var ute i strax över 5 timmar och inte fick i mig något annat än 750 ml vatten så gick det hur bra som helst med orken. Det kan ju ha att göra med att det gick så lugnt till, men jag tror även kroppen börjar fatta det här med att använda andra energikällor när kolhydratdepåerna är tomma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tyvärr blev det inga 100 km, solen började gå ner precis när vi passerade Svartsjö Slott på hemvägen och jag hade inga riktiga lampor för mörkerkörning. Svartsjö Slott som för övrigt visade sig från sin absolut bästa sida just när vi passerade.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Trots att Batman ditchade mig när jag desperat försökte skarva på med lite extrasvängar för att nå över 100 km så landade mätare på 97.5 km när jag nådde dörren hemma. Jag vet inte om det spelar någon roll egentligen? Nej, det gör det inte. Det är nog lika mycket 10 mil vilket som av distanserna. Det var ett skönt och lugnt distanspass och skönt med lite sällskap när man är ute så länge! Nästa gång kanske vi hinner med en fika innan solen går ner också, vem vet!

Men-nu-är-det-snartvår-och-sommar-och-sol-och-ännu-mera-cykling-och-utlandsresor-till-ännu-mera-sol-och-värme-och-klapp-klapp-klapp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det känns mycket inspirerande att säsongen närmar sig med stormsteg. Såna här dagar gör att man börjar komma ihåg alla fantastiska landsvägar som Stockholm har att bjuda på! Det är stor längtan efter att ta fram sin racer!! Om bara ganska exakt 8 veckor sitter jag på ett plan till Mallorca för 9 härliga cykeldagar i värmen med alla underbara cykelvänner! ÄNTLIGEN!

Ett paket kommer lastat!!

Cycleurope har verkligen förstått innebörden med den här “påtvingat” kärleksnödiga dagen! Jo, innebörden är = lycka, som ju i sin tur faktiskt betyder CYKLAR för många av oss. Vad passar då bättre än att vanka av och an hemma hela förmiddagen och invänta en leverans av en sprillans ny leksak? Lagom till lunch anlände den nya godbiten! Perfekt present just idag av alla dagar.
DSC_2898-1
Det var ju ingen mening att vänta med själv uppackningen!

DSC_2906-1
Onekligen smart förpackad!

DSC_2921-1
Med lite tur blir det en premiärtur redan till helgen!

Den är inte riktigt helt färdig ännu, det saknas en skruv till styrstammen och dubbdäck skall på. Jag måste även försöka få på ett par riktiga skärmar så man slipper allt sprut bakifrån och flaskhållarna ska på och lite annat små-fix. Men jag tror att det ska gå att hinna med en liten premiärtur redan i helgen.

Tack Cycleurope, Crescent och Tec Components! You made my day!

På resande fot with my bike!

Eftersom det vankas massor av cykelresor närmsta halvåret så är det slut på det här med hyrcyklar, ska man cykla med lite stil ska man väl ha sin egen fina hoj? Dessutom sen jag fick vackra Exa:n så är ju anledningarna ännu större. Jag kan väl inte åka på cykelresa och lämna den här hemma? Det går väl inte?
DSC_2665-1_small

Därför blev jag såklart extra glad när jag fick mig en cykelväska i julklapp! Jag blev till och med så glad att jag blev tvungen att provpacka cykeln det första jag gjorde.
DSC_2708-1 DSC_2720-1

Cykeln passar utan konstigheter! Det enda man behöver ta av är pedaler, hjul och styret från styrstammen. Hjulen ryms i varsitt separat fack på väskan vilket är perfekt för då behöver man inte oroa sig för att hjul och ram ska skava på varandra. Att styrstammen faktiskt kan sitta kvar och det räcker med att lossa styret från styrstammen är också perfekt. Det betyder att man inte behöver hålla på med styrlagrena och mecka utan det är som det ska.

Jag har länge varit skeptisk till det här med att packa ner sin cykel i en liten väska, men jag tycker det känns lagom jobbigt med den här väskan. Nu kan man njuta av sin egen cykel och i längden är det nog billigare än att hålla på att hyra cykel varje gång man reser.

Jag måste bara komplettera med andra klingor, så jag får kompakt fram, och en ny kassett så jag får bergsutväxling på cykeln. Men sen så är den nog ready to go. Högprofilhjulen har ju en aluminiumyta där bromsarna tar så egentligen går det att köra med dessa hjul. Jag funderar dock på om man inte ska sätta på ett par enklare hjul istället som är lite mer slittåliga. Men jag har inte bestämt mig. Det får bli ett senare problem. Så länge cykeln går ner i väskan så är jag nöjd!

Inte ens 3 månader till årets först resa, nedräkningen pågår för fulla muggar!