Brostugans ledarstab premiärcyklar!

I helgen var det dags för Fredrikshofs (cykelklubben jag är medlem och ledare i) Brostuganledargrupp att premiärcykla ute på Mälaröarna. Officiellt ägde ledarcyklingen egentligen rum igår, men vi var ett gäng som inte hade möjlighet att vara med just då så vi drog ihop en egen premiärcykling idag. Vissa (*host* Niels *host*) var med även igår och var därför lite trött idag och hade svårt att hänga med (*host* Niels *host*).
10013544_10152070727513505_593833990_n
Per, Kaspar, Mats (på studiebesök), Niels, Robban, Mattias, jag och sen Jonas bakom kameran!

Dagen till ära var det dags för Exan att se dagsljus för absolut första gången, kändes sådär klockan 8 på morgonen med våta vägbanor och 0 grader. Men har man bestämt sig, så har man bestämt sig! Då är det bara löpa linan ut och hoppas på det bästa, vad kan gå fel liksom?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi var 8 man till start och jag tror inte att någon av oss kom tillbaka till Brostugan i sällskap med någon annan, i alla fall inte med någon man cyklat lika långt som. Redan efter max en km tackade Jonas och Mats för sig på grund av lite lägre hastighetsambitioner än oss andra (och då är det såklart bättre att dela upp än slita ut sig och dö efter bara någon km). Det var fint sällskap så länge det varade i alla fall! Sen tuffade vi andra på i lagom (och ibland snabbare) hastighet ut på Färingsö och ner mot Svartsjö. Här sken solen och det kändes väldigt skönt med en racer och inte en MTB eller CX! Äntligen äntligen äntligen är säsongen här på riktigt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fotopaus vid kedjehopp, lätt brunfläckig i ansiktet! 

Mattias började väl bli trött precis innan Svartsjö så han var tvungen att lägga av kedjan och samla lite krafter (några minuter senare drog han iväg i en spontantspurt så kedjetappet var nog bara en mörkning för att få vila upp sig… . .. .typ…)
Svartsjo-1
Vänta-in-varandra-paus ute vid Svartsjö efter spontan spurt av “någon”!

Ungefär här började gänget splittras lite till och då tror jag vi cyklat max 3 mil, Niels hade CX:en medans vi andra hade Racer och det är ju lite orättvist. Kaspar ville cykla längre än oss andra så när vi nådde Färentuna några km bort så tog Kaspar en egen väg och Niels samma (kortaste) vägen tillbaka till Brostugan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nielsan var dock glad ändå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och det var han inte ensam om!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman var lite glad också, men mest smutsig!

Plötsligt var vi bara fyra stycken kvar och tänkte att ett lite race mellan kyrkorna och sedan snabbaste vägen tillbaka mot fikat kunde vara på sin plats.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Notera: Batman avhängd och jag hinner ändå fota honom i godan ro!

När vi skulle ta kortaste vägen tillbaka sen så låg vi av en händelse på ett led i ungefär den ordningen vi visat oss starka. Mattias låg först och hade mest bråttom hem, efter ungefär 5 meter så tröttnade Per (som redan klagat lite på trötta ben) och försvann, sen tröttnade jag efter 200-300 meter och efter ungefär 500 meter tröttnade Batman och plötsligt var vi alla 4 utspridda. Jag trodde ju i min enfald att Batman kanske skulle kolla bakåt och vänta in sin favoritcykelkompis, men inte då. Han låg konstant 150-200 meter före mig och trots att jag försökte stenhårt i 15 km så kom jag inte närmare. Det blev soloåkning till fikat för oss alla alltså. Väl där kom Niels också som tagit en annan väg tillbaka som tog lite längre tid + Per som hittat honom på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Finfika i solen!

Kan ju bara tacka gudarna för att sammanhållning är totalt tvärtom när vi kör grupper på riktigt, aldrig någonsin lämnar vi cyklister efter oss här och var. Men idag var det inte så seriöst och mest lek och skoj och så länge alla är med på det så spelar det inte så stor roll om man droppar eller droppas. Det är träning oavsett men såklart är det väl roligare att cykla MED sina kompisar än före/efter.

Huvudsaken är dock att ingen behöver fika ensam, hur skulle det se ut?

Årets kanske sista riktiga snöcykling

Igår tror jag faktiskt att jag fick både vinterns mest snörika cykelpass OCH vinterns absolut sista riktiga snöcykling. Man ska förvisso aldrig säga aldrig, men jag är lätt skeptisk till att det kommer komma snö i lika stora mängder som det gjorde igår en gång till. Tanken för kvällen var att försöka hitta runt i Vildmarksspåret ute i Grimsta, vi var där i söndags och hittade inte alls rätt så revansch var ledordet (det gick NÄSTAN rätt den här gången, men bara nästan). Snökaoset började redan på transporten ut, 10 km i princip spikrak cykelbana borde väl gå ganska lindrigt? Nja, inte riktigt igår!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lika svårcyklat som vackert!

Det tog 15 minuter längre tid än normalt att ta sig bara knappt 10 km, och då var det inte mig det var fel på (inte mer än vanligt menar jag då). Sen när vi kom ut i skogen så blev det ju inte lättare med snödjupet direkt men man kanske ska njuta av sista snöcyklingen istället för att klaga?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var riktigt vackert ute i skogen, det var ju extremt svårcyklat och tempot ska vi inte ens prata om. Den största fördelen med all snö är ju att det gör lite mindre ont att ramla, för det blev någon slags vurpfest för både mig och Batman. Jag slutade räkna mina egna vid 3 (fast jag tror det stannade med 3 “totalvurpor” och kanske 20 “j*vlar-vad-nära-shit-vilken-tur-att-jag-hann-ut-med-ena-foten-för-annars-hade-jag-med-all-säkerhet-dött-puh” tillfällen).

Vildmarksspåret är 8 km långt ungefär och bjuder på lite blandad terräng, ibland mer svårcyklat än annars. Typ som när det kommer små vattendrag som man ska köra ner i utan att veta om det är totaldopp som gäller eller inte.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men det var inte bara vattendrag och vurpor, det var ganska bra (men inte snabb) cykling bitvis. Det är ju fina stigar (som nästan syntes i snön bitvis) och då kan man få lite mer flyt med cykeln. Fördelen med snön är att man ser inte rötter och stenar så bra = det är bara blunda och paddla på och hoppas på det bästa. Fungerar nästan alltid!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur länge vi var i skogen är det ingen som riktigt vet, det kan ha varit oerhört-skit-länge eller bara j*vligt-länge! Någonting däromkring i alla fall. Det var kul att få avsluta vintern med ett riktigt snöpass, det gäller att passa på när man kan. När vi äntligen kom ut ur skogen så var både cykel och cyklister nersnöade och ganska trötta.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lite kontraster till vädret för två veckor sedan med strålande sol och 10 grader, och samma konstraster till stundande helgs väder med 8-9 grader. Eventuellt kan det bli dags att ta ut Exan på grönbete i helgen, men då ska det vara bra underlag så hon inte blir blöt och smutsig. Men det rycker verkligen i benen efter riktig asfaltscykling!

Tills dess blir det väldigt mycket välbehövligt mekande med MTB:n, den håller på att falla i sär nu. Eller falla isär är väl att ta, men kassetten är mer lös än fast och jag har fortfarande inte bytt bromsreglaget som jag kraschade mot en sten i Judarn för nästan 2 månader sedan (jo, jag skäms lite för att jag är så seg). Det kanske får bli lite typisk fredagskvällssysselsättning för cyklister? Ni vet…

… fram med en flaska rött och på med en skiva Barry White, sen så klär man av sig… plockar fram mekstället och verktygen, monterar fast cykeln och går loss. Alla cyklister gör så på fredagkvällarna, jag svär! Nakenmek är väl vedertaget (sen tror jag lätt fylla kan höja nivån ytterligare och nu talar jag eventuellt av egen erfarenhet men bara eventuellt). Tror vi avslutar så helt enkelt…

PB-kross och bra tröskelträning!

Idag hann jag ut i god tid innan det blev helt mörkt och fick njuta av lite sol och ljus! Hörde jag sommar *klapp klapp klapp* eller? Någon? Stalltipset för alla sommardrömmare är att INTE titta väderprognosen för de närmsta dagarna!!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bro nr1, utsikt ner mot Alvik!

Dagens plan var att cykla 10 km:aren ute på Ekerö, Knalleborg närmare bestämt, på rekordtid. På vägen ut hann såklart solen gå ned helt och mörkret lägga sig men lite sol är bättre än ingen sol. Det blir ju ljusare och ljusare för var dag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bro nr2, utsikt mot Kärsön (den lilla ön innan Drottningholm)

Det är som jag tidigare skrivit om inget speciellt teknisk spår där ute, det är ganska packad och slät yta att cykla på. En del rötter plus annat sticker upp ibland men inga större svårigheter egentligen. Spåret är väldigt kuperat dock, svänger mycket och det händer hela tiden saker. Eftersom det inte är tekniskt så går det ju undan istället och när det går undan så blir i alla fall jag glad!
Knalleborg10an
Knalleborgs 10 km:are!

Eftersom det bara tar runt 30 minuter att cykla runt så kan man klara sig undan med ganska hög puls. Tröskelpuls till och med, och där uppe är det ju aldrig fy skam att vara! Det syns ganska tydligt när transport övergår i lite mer allvar.
kurvor

Det var soloåkning som gällde hela varvet så jag trodde inte att jag skulle kunna pressa mig så mycket, men det gick ganska bra ändå. Det sprutade mjölksyra ur öronen titt som tätt och jag försökte verkligen trycka på hela tiden. Inte vila på backkrönen eller nedför och verkligen ta i uppför. Jag tror ändå det gick ganska bra. Helgens PB på 34.40 som sattes i ljus och med sällskap blev inte mindre än 29.16!! Ganska bra förbättring, speciellt med tanke på att jag inte hade någon som flåsade mig i örat.

Det “riktiga” rekordet på Strava (ni har väl inte missat Strava förresten? Typ världens bästa leksak) är så jobbigt som 20.55!
Strava
Han är ju man, jag skyller på det. Någon minut kanske man kan kapa fortfarande, men nästan 9(!) minuter känns LITE väl jobbigt. Oavsett så är det en ganska bra personlig utveckling att ha gått från över timmen till under 30 minuter (underlaget kan ha påverkat de sämsta tiderna dock, det går ju långsammare i snö). Det går framåt! Helt klart!

En fantastisk dag i solen på två hjul!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Riktigt vårväder och nysopat ute på Lovön!

Dagens cykelplaner bestod i att först cykla ut på Ekerö och köra Knalleborgs 10 km´s-slinga med Batman och sedan möta upp ett lite större gäng för att cykla Fornstigen! På väg ut mot Ekerö så upptäckte vi glatt det var helt rensopat på hela Lovön, äntligen Ekerö Kommun, äntligen! Säsongen kan börja!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Redan varmt nog för att köra utan handskar och med 3/4´s-byxor!

Tanken var att försöka få till en liten bättre tid på Knalleborg, vi har ju bara cyklat i mörker och snö så all potential i världen fanns ju för det. Jag kände mig konstigt nog väldigt pigg i benen idag, trots gårdagen, så det lovade ju gott!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman satte såklart av i världens fart!

Knalleborg är ju ingen teknisk slinga alls, utan det är mer kuperat och lite mer fart och fläkt. Jag tycker det är ett ganska skönt komplement till alla rötter, stenar och nära-döden-upplevelser man utsätter sig för i övrigt när man cyklar MTB. Vi körde oavsett på i väldigt bra fart, jag klarade den enda backen jag behövde gå uppför sist utan problem idag. Detta TROTS att det gick två personer precis när vi kom in i backen som gjorde att vi fick tvärbromsa och förlorade all fart, men det gick ändå.

Den sista mördarbacken som ser pinsamt flack ut på bild, var lättare än vanligt att ta sig upp för. Jag vet inte om det var underlaget, ljuset eller bara allmänt starka ben som gjorde det men det var inte konstigheter även om det var väldigt jobbigt.
IMG_7564-1_small
Backen är både lång och väldigt brant, skyller på perspektivfel.. eller något!

IMG_7566-1_small
Välmatchad ansiktsfärg med vindvästen!  

Vi lyckades krossa vårt tidigare rekord på 61 minuter och gick i mål på strax under 35 minuter! Helt otrolig förbättring. Kanske var dagsljuset som gjorde att man vågade stå på mer, eller så var vi bara så himla bra, eller så var det underlaget. Oklart vilket! Sen blev det en fika i solen vid Drottningholms Slott och ett inväntande på nästa runda! Batman passade även på att göra lite skuggfigurer på cykelbanan!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen andra runda var att tillsammans med Piff/Puff, Conny och Ola åka Fornstigen!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fornstigen är 18 km och bjuder på helt annorlunda terräng än Knalleborg! Det är väldigt mycket rötter, lera, surhål, spångar, stenar, lite grusväg och lite berg att ta sig över.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
IMG_7584-1

Det var roligt med lite nytt sällskap och med lite nya stigar, det blev en salig blandning av alla möjliga underlag och en riktig vurpfest. Vet inte vem som stod för dagens vurpa, men Connys halva OTB nedför stenröset eller Piffs OTB rakt ner i leran kanske delar förstaplatsen. Batman gjorde en fin spd-vurpa på ett stenröse också, men det såg mest ut att göra ont. Det är bara ok att skratta åt varandra när ingen skadat sig allvarligt. Jag lyckades bara vurpa när ingen såg på så jag har rent officiellt ingenting att skämmas för! Däremot måste jag lära mig att ta sämre kläder när det ska MTB´as, tyget ryker ju så gott som varje gång. Inte så kul att dra sönder fintröja efter fintröja!
IMG_7577-1
Puff sken ikapp med solen, trots att han precis knappt blivit kvitt en förkylning!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och Piff var så nöjd med att ha klarat en svårare uppförsbacke så han SPD-vurpade!

Vi åkte inte riktigt hela Fornstigen, sista biten var tydligen bara en grusväg + ett svårcyklat berg som man skulle över och då gav vi upp. Jag började faktiskt bli ganska trött vid det laget så det gjorde mig inte så mycket. Jag och Batman hann till och med en kort powernap i blåbärsriset när dom andra lagade en punka (inte min alltså).
IMG_7589-1_small

När man cyklar lite mer teknisk MTB och börjar bli trött i huvudet så kan det ganska snabbt gå “utför”. Det är intressant hur huvudet liksom stänger av när man är trött, förmågan att ta kloka beslut försvinner liksom. Då kör man ut på fin och slät asfalt och åker och fikar istället!

En jättefin och kravlös söndag med massa cykel, vänner, fika och sol! En dag att bara göra det som man tycker är så himla roligt och som ger så himla mycket tillbaka! Det blir inte mycket bättre än så! Speciellt inte såhär års! Nu är säsongen ÄNTLIGEN här!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Solskensrunda i svidande motvind! -Eller hörde jag fostrande?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Kungsängen beach!

Helt otroligt att det redan 8e mars är rena vägar, strålande solsken, 10 grader och inte en snöflinga så långt ögat kan nå. Mitt mission idag var att cykla 11 mil rakt nordvästerut och sedan få skjuts hem igen. Det innebar tyvärr 11 mil med motvind, idel motvind och ingenting annat än motvind så långt ögat kunde nå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lite motvind har väl ingen dött av när vädret visar sig från sin bästa sida?

Planen var att försöka få ett lite högre snitt för att boosta självförtroendet och känna att jag är med i matchen. Jag hade CX:en men med väldigt lätt mönstrade däck så en bra bit över 25 km/h borde man ju nå. Det var en bra plan i alla fall, men det gick ju inte att tänka på snitt när man ska cykla 11 mil i ren motvind. Tyvärr! Det blev fokus på att njuta av solen och de fina vägarna istället.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Zebran redo för våren/sommaren i sommarsulor och med nya heltäckande skärmar!

Hur gick det i motvinden då? Jorå, det var härligt och uppfriskande. Tålamodet började väl rinna av efter runt 60-65 km. Då tänkte jag förkorta rundan genom att ringa min skjuts och be om att bli hämtad längst vägen istället för att behöva cykla hela vägen. Tyvärr hade min mobil laddat ur (den gör det ibland tyvärr.. morr) så det gick ju inte. Någon slags semi-bonk närmade sig (jag kör ju helt utan näring för att späka kroppen lite) och det började väl kännas av efter 4 timmar. Räddningen kom dock efter 95 km när min skjuts dök upp längst vägen! Oron spred sig när jag inte dök upp inom avtalad tid och hade en avstängd telefon! Dagens räddning! Jag var rejält suddig i både blick och sinne här och när det blåste på som värst orkade jag knappt hålla över 15 km/h på platten. Såhär några timmar senare är det mest komiskt hela grejen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Slingriga vägar och vårlandskap i Uppland!

Det är ju lite pinsamt att 95 km nästan tog 5 timmar men what to do, what to do? Det blåste ju. Det var en bra runda ändå och många timmar i sadeln är alltid många timmar i sadeln. Ibland går det inte lika fort som man tänkt sig och då får man fokusera på annat.

Inför morgondagens MTB-tur så har jag däremot laddat batterierna rejält med massa mat och ska även ta med någon slags näring som kan intas när den suddiga blicken kommer fram. Lära kroppen att använda fett som bränsle i all ära, men när man får den där suddiga blicken är man bara farlig och tjänar nog betydligt mycket mer på att äta något litet.