MTB-haveri ute på Lidingö

Jag tänkte ju att jag skulle vädra lite ny luft i afton och cykla annorstädes än vad jag brukar! Lidingö är ju inte längre bort än världens slut egentligen så varför inte. Maltes Cykel&Sport erbjuder MTB-träning där ute på tisdagar och torsdagar så idag tänkte jag ge det ett försök. Tyvärr stod ju “En vrickad baklänges tur i Grönsta skogarna med teknisk singel track cykling. Vi håller ett hyffsat högt tempo med mycket stånk och stön i ca 1-1,…5h.” på schemat och när man frågade “vad betyder egentligen hyffsat högt tempo” så var det knäpptyst, då vet man att nu blir det åka av.

Vad två MTB-blåbär gör i den där församlingen kan man ju undra, men jag ger mig själv ett mycket starkt A i ansträngning, entusiasm och “let´s”-anda och typ ett starkt F i utförande. Jag tänkte innan att, för jag är ju lite långsammare än Batman i skogen, att går det riktigt fort så skulle jag be honom fejka ett haveri eller en hjärtattack eller något annat som tog fokus från min egna långsamma insats.

Vi mötte upp med dom andra, 2 ledare från Maltes och sen var vi 6 stycken deltagare. Giraffen försökte hänga på men vi hängde av den jäkeln!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi cyklade ut mot skogen, vi gav oss ut på stigen, jag blev akterseglad ganska direkt för jag hann ju knappt tända lamporna innan alla andra var borta. Sen händer det, lite “plötsligt händer det”-ögonblick. Batman´s bara 2 månader gamla MTB havererar (så går det när man köper billigt skräp… .. . ). Den vägrade frihjula som den skulle så han var tvungen att trampa hela tiden för att hålla kedjan från att hoppa (typ, någonting sånt, jag lyssnade inte så noga). Vi sa hej då till gruppen per telefon, för dom var ju redan långt borta när olyckan skedde, och rulla lugnt hemåt. 30 km blev det ändå, varav ungefär 500 meter stigkörning. Men jag är inte bitter inte, inte alls inte! Seriöst så var det inte hela världen just ikväll, jag fick cykla en stund och leka några minuter i skogen.

Jag har dessutom en plan för hur jag eventuellt ska hinna ut i skogen imorgon INNAN solen gått ner. Hur smutt vore inte det? Jag måste ändå gå lite tidigare från jobbet för att jag har ett naprapatbesök att passa. Hur skönt är inte det egentligen förresten? Några rejäla knäck i rygg/nacke är ungefär lika bra som en riktig sensommarkvällsvinfylla på valfri uteservering i solen! Imorgon blir det ingen fylla, men väl ett naprapatbesök och förhoppningsvis en MTB-tur som även består av lite skogscykling och inte bara asfaltstransport! Batman är bannlyst!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag hade en ren och fin cykel i alla fall, alltid något…

Och på torsdag kanske jag ger Lidingö en ny chans, då utlovas dessutom lugnare tempo och Batman är bortrest så det finns ingen jag behöver agera barnvakt åt (eller använda som ursäkt när jag blir ifrånkörd) med andra ord!

Har jag berättat att jag är lat ibland?

Jag har varit övertygad hela dagen om att jag ska ut och cykla ikväll, men så lämnade jag jobbet, blev trött och hungrig, insåg att cykeln hade 800 för många dubb på sig och oladdade lampor, dessutom var båda cyklarna lite småsmutsiga och att klä på sig 10 lager kläder lockade inte heller. Sen blev det mörkt och då gick ridån ner helt! Ursäkter ursäkter ursäkter ursäkter.. jag vet!

I och för sig vet jag inte om det är lika med lat att tvätta cyklarna, byta till odubbat på båda cyklarna, montera skärmarna på CX:en, städa lite hemma m.m istället? Träningslat kanske? Nu är i alla fall Zepton och Scotten rena och fina!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Ingenting går upp emot en kliniskt ren cykel!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Zebran gör sig tyvärr inte alls rättvisa på bild, mycket snyggare i verkligheten!

I själen känns det i alla fall lika bra att ha gjort cyklarna kliniskt rena som det brukar göra när man har cyklat! Jag är nöjd och glad ändå alltså. Jag hittade dessutom en ny kompis när jag tog några varv runt huset i ren desperation efter att få cykla lite!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Undra om han också har för tidig 30-årskris och knarkar One Direction som om de vore en korsning mellan Wienersemlor och chokladbeskvier?

Imorgon blir det i alla fall cyklat, MTB på Lidingö står på schemat. Maltes Cykel&Sport ute på Lidingö bjuder in till “tuffare teknisk åkning” och jag har ju förlorat all självbevarelsedrift och verklighetsanknytning sen länge så när Martin frågade om jag och Batman inte skulle dyka upp så fanns det inget annat svar än “Let´s“. Går det åt helvete så var det ändå 28 roliga år! Och när jag blir avhängd så räcker det med vetskapen om att Lidingö är en ganska liten ö för att jag ska känna mig trygg och inte behöva oroa mig för att hamna helt vilse. Det ordnar sig säkert, hur ont kan det göra?

Invigning av Le Mond – Stockholms nya Cykelcafé

I fredags var jag tillsammans med några vänner på invigningen av Le Mond, Stockholms nya Cykelcafé. Trots att Stockholm är både stort och har väldigt många cykelintresserade invånare så är det inte så gott om cykelvänliga restauranger och caféer och eftersom vi är ett fikande folk så är det ju lite tråkigt. Jag tror rent spontant att ett Cykelcafé är en lönsam affärsidé, men det är ju bara en gissning.

1620579_10152031705218505_154226292_n
Fotograf: Jonas Sköld

2014-02-28-17-36-45
Fotograf: Martin Söderlund

2014-02-28-17-48-19
Fotograf: Martin Söderlund

87473eeaa0c811e3b424126a3772ac55_8
Enda bilden jag lyckades ta själv, gäller att fokusera på rätt saker…

Caféet var genomtänkt när det gäller cykel och funktion, det fanns såklart en cykelparkering inomhus. Den tror jag kommer bli väldigt populär för oss som aldrig skulle få för oss att parkera dyrgriparna utomhus (dessutom cyklar man ju aldrig omkring med ett lås när man cyklar på riktigt). Vissa valde ju att hänga in en Nishiki där, som sedan även fick tjäna som klädhängare. Rent spontant skulle jag tro att just det är en cykel som går att lämnas utomhus, olåst, gärna med några sedlar och en lapp “ta mig” fastklistrad på styret, utan att den skulle bli stulen.

Folkungatan 67 är adressen och släng gärna in ett besök om ni har vägarna förbi! Jag tror Le Mond har potential att bli ett ställe där “hipstersöder” möter “svettocyklister”! Hängslen, ulltröjor och toppluvor blir lika rätt som alldeles för tajt lycra på alldeles för tjocka och alldeles för svettiga gubbar! Typ. Någonting i den stilen! Allt blir bara rätt!

Dags att summera februari!

Äntligen en till månad till ända och det är dags att summera sina “bedrifter”!

Totalt har det blivit inte mindre än:
21,46 km på crosstrainern!
61,46 km på trainern!
210 minuter styrketräning!
370,89 km cykling i “snöyra”!
125,19 km längdskidåkning!
13(!) totalt träningsfria vilodagar!

Totalt alltså 2448 minuter och 574,8 km och ändå 13 vilodagar!

Egentligen spelar alla siffror ingen roll, det var lite färre minuter än Januari men å andra sidan lite fler km:er! Petitesser i sammanhanget! Februari var 50% bra och 50% crap, i mitten på månaden gick en nära familjemedlem bort, sen fail:ade jag Vasaloppet och blev sjuk, och sen begravdes personen ifråga så sent som igår. Det tar lite fokus från träning med mera och träningen blir liksom ganska oviktig i sammanhanget. Nu hoppas jag att Mars bjuder på noll sjukdagar, noll sorg och mer kontinuitet.

Trots att jag tyckte att lösgodis och en Wienersemla var lämplig middagsmat häromdagen så sa vågen -5,3 kg i Februari! Det kanske blir en bergsget av mig också, eller vad tror ni? 9 veckor utan sötsaker tycker jag ändå är ganska bra så det rör mig inte så mycket att jag trillade dit. Jag laddar om för 6 nya veckor “off the wagon“, sen har jag gått ner det som jag behöver för att kunna cykla snabbare och klättra upp för berg lättare. Då är jag nöjd och kan fokusera på att bara bli bättre och bättre!

Tyvärr känner jag mig fortfarande lite seg så det får bli träningscomeback på måndag! Då ska jag ut och cykla no matter what!

Undra på att man hellre handlar på nätet – eller Dura Ace levererar igen?

Fördelen med att vara hemma sjuk är att man med gott samvete kan kvittera ut ankommande paket med cykeldelar utan problem. För cirka två veckor sedan började jag fundera över hur jag ska göra med utväxlingen på min Exa när jag ska cykla i berg. Det var omedelbart ganska givet att 53/39 och 11-23 inte kommer göra mig speciellt mycket nytta.

Jag tänkte ju att man måste ha kompakt, då måste man byta vevparti (jobbigt jobbigt jobbigt, dyrt dyrt dyrt) men det behöver man ju inte längre!! Shimano (Dura Ace) har äntligen tänkt till. Istället för ett vevparti som kostar runt 3600-4000 kr beroende på vart man handlar så räcker det med två nya klingor för mycket mindre pengar.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA50/34, för en billig peng… bara sådär! 

Jag vill inte vara den som är den och handlar gärna cykelprylar direkt i affärer. Men när jag var och kollade runt i några affärer i Stockholm så skulle den billigaste ha ungefär 2100 (för stora klingan) och 300 kr (för lilla) medans det på nätet gick att få tag i samma saker för 1120 kr inklusive. frakt. Jag vet inte, det klingar(!) lite fel någonstans? Jag tycker inte det är motiverat att gnälla på oss som handlar på nätet och inte i butik när butikerna i många fall tar 2-3 ggr mer för samma grejer. Tråkigt!

Jag är i alla fall jättenöjd med mitt fynd, jag hade tänkt att det skulle bli både jättemeckigt och jättedyrt att byta till bergsutväxling men det verkar ju gå förhållandevis smärtfritt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Såhär har mina cykelkompisar lärt mig att man måste göra…

Så, den obligatoriska “cykelpryl på våg”-bilden är avklarad, vilken lättnad. Jag är inte särskilt fascinerad av lätta (och dyra) prylar och det förvånar många ibland för det kommer ju tydligen med att man gillar att cykla. Cyklar man snabbt så måste man tydligen vara ännu mer fascinerad av dyra och lätta grejer, jag försöker gå åt andra hållet men vet inte om mitt inköp egentligen stödjer det uttalandet.

En kassett, 11-28, skall också inhandlas och sedan är cykeln kittad och ready to climb some mountains. Det får däremot bli en Ultegra för att jämna ut lätta/dyra-prylar-grejen!

6 veckor till första utlandsresan! Tiden rinner iväg, snart är vi där!