Livstecken: Mallis!!

Herregud, man skulle kunna tro att jag är död (det önskar jag ibland också), men nej! Jag är bara stressad, stressad, stressad och lite mer stressad. Tyvärr har det inte funnits så mycket tid till att skriva något intressant här. Jag cyklar inte så himla mycket just nu ändå, hinner inte, utan det blir mest lite gym och något pass här och där på Friskis (även om man inte kan tro det så finns det annat än tant-gymping på Friskis).

Men IMORGON…. då vänder det!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Utöver det faktum att planet går 5.55 och jag behöver stiga upp strax innan 4 i natt så känns det hur grymt som helst med 4 dagar på favoritön. Jag börjar tappa räkning på hur många gånger jag varit där och cyklat, men snart är vi nog uppe i tvåsiffrigt.

Förhoppningsvis blir det avkopplande och avstressande också så jag kan komma hem lite utvilad, för det är verkligen alldeles för mycket som upptar min tid just nu. Jag tycker inte om känslan av att man varje dag “inte hinner med”, ibland fungerar det men inte vecka efter vecka. Men lite solskenscykling så släpper det nog, hoppas jag!

Det ska bli hur grymt som helst i alla fall att äntligen få åka iväg med favoritkompisarna. Vi är runt 16-17 personer som åker och destinationen är ännu en gång Port de Soller. Väderprognosen ser helt ok ut, kanske något regnstänk någon dag men ändå runt 20-24 grader varje dag, det får man vara nöjd med, även med lite regn.

Herregud, vad skönt det ska bli! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

MTB i Högbo MTB Arena

Igår hade jag och två kompisar en heldag på MTB uppe i Högbo MTB Arena som ligger strax utanför Gävle. Det är ungefär 2hs bilresa från Stockholm så har man inte ork/tid/möjlighet att stanna en hel helg så är det lagom avstånd för en dagsresa.

Högbo har ju poppat upp lite här och lite där under säsongen och efter alla bilder från kompisar så kändes ett besök givet. Visst finns det gott om stigar i Stockholm och visst finns det mängder med stigar som jag aldrig åker. Men Högbo är ju en hel ‘arena’ där ALLT finns. Verkligen allt. Blått, rött, svart, teknik och långa slingor med blandad terräng! Det passar verkligen alla och finns gott om valmöjligheter och alternativ.

4 blåa, 3 röda, 3 svarta, 1 teknik och 4 ‘mixbanor’ finns att välja på!

Vi började med att åka blått, det var ju alldeles för lätt men personligen har jag ju inte suttit på en cykel på 4 veckor så varför inte. Sen halvvägs i den blåa så hittade vi en röd och bytte i farten, därefter släppte spärrarna helt och vi gav oss iväg i de svarta spåren.




R-1
R-3


Innan lunch hann vi även med att köra 20 km slingan som var en blandning av det mesta man kan tänka sig. Den åkte in på lite blåa stigar, röda och även svarta och det var lite skogsväg blandat med stig. Den slutade med att vi besökte teknikbanan och körde lite doserade kurvor. Lite av varje och allt i samma slinga, jätteroligt verkligen.

De svarta stigarna som vi besökte gav ingen “när-döden-upplevelse” och “herregud, nu kör jag åt helvete och dör“-upplevelse utan det var mer ‘behagligt’ utmanande. Banan Kemi var ju jätteirriterande med sina stenar och rötter, noll flyt och låg fart eftersom det inte flöt. Men jag kände aldrig att jag var på väg att köra åt helvete, överlevde dessutom den avslutande spången utan att kliva av eller köra över kanten! Bara en sån sak!

Nej, det är inte filmat i slow motion, det går sådär långsamt..

Därefter så blev det grillning till lunch, det finns ju gott om grillplatser och bänkar runt om banorna så vi hade planerat innan att grilla till lunch. Dessvärre hittade vi ingen ledig plats nära parkeringen som låg i solen så det fick bli Robbans patenterade aluminiumfolielösning (men vi fick ju sol och det var det viktigaste). R-2
R-6
Efter alldeles för många varmkorvar och kanske lite för många grillade marshmallows så var det dags för eftermiddagspasset. Eftersom vi ville lukta jordgubbe resterande timmar av dagen så blev det även till att byta om till torra och rena kläder vilket faktiskt var oväntat skönt och gjorde att man kände sig lite fräschare.

Vi åkte sedan 15 km slingan som påminde mycket om 20 km slingan och bjöd på stor variation i underlag och terräng. En del bitar av slingan gick längst med vattnet och i kombination med strålande sol och höstfärger omkring så var det ju väldigt vackert. Man har verkligen lyckats med att variera banorna så det är väldigt vackert bitvis nästan oavsett vilken slinga man väljer att cykla, stort tummen upp. R-4
R-5




Sen kände vi oss lagom nöjda efter 45 km och över 2h30min i sadeln och framåt någon gång strax innan 17 så gav vi upp. Då hade vi ändå varit ute i några timmar även om cykeltiden inte var sådär jättehög. Det var ändå huvudsakligen teknisk stig vi körde och att hålla på med det i mer än 2-3h brukar normalt bara göra att man ökar skaderisken. Jag hade velat köra en av dom svarta banorna som vi bara körde bitar av när vi körde 20 km slingan, för den verkade så rolig. Det hann vi inte med denna gång och det var ingen idé att avsluta med en svart bana när man redan var trött i benen.

En kort fika hann vi med och sen åkte vi tillbaka mot Stockholm! K-1Enda smolket i begären är att JAG KÄNNER MIG FÖRKYLD IGEN!!

Helt otroligt egentligen! Hoppas verkligen att det inte bryter ut igen, idag känns det mindre än igår i alla fall. Alltid något! Håll tummarna för att det är falskt alarm.

Högbo MTB Arena får annars fem tummar upp av fem! Eller kanske 4.9, ibland upplevde jag på de längre slingorna att skyltarna kommer lite sent och var svåra att se så där kanske man skulle kunna göra något. Annars var det perfekt, lätt att hitta och gott om kartor och pilar överallt! Det blir definitivt ett återbesök!

Haute Route Triple Crown: GAME ON!

Nej, men lever jag då? Ja, förkylningen är äntligen över! Jag tränade igår och var väl nära döden ett slag trots att det bara var ett 30-minuters pass. Det får man väl kanske förvänta sig dock när man inte rört på sig på nästan 3 veckor.

I sviterna av detta känner jag mig bisarrt omotiverad till att göra någonting över huvud taget. Men förhoppningsvis blir det ändring på det så fort man fått igång systemen igen. Att inte träna gör ju att man blir lat och bekväm, vilket inte är ett läge som jag gillar egentligen. Det känns mer motiverat och välförtjänt att vara lat om man rört på sig åtminstone lite senaste veckan, nu känns det bara förslappat.

Vad gör jag då för att peppa upp mig själv och få igång träningen igen?
Jo, jag anmäler mig till det värsta av det värsta av det värsta kryddat med lite av det värsta blandat med ännu mer av det värsta cykellopp man kan tänka sig. Då kanske ni tänker att “men hon har ju cyklat Haute Route två gånger redan, vad är grejen?”. Jo, 2016 tänkte jag inte bara cykla en Haute Route utan ALLA TRE!! HauteRoute2016
Vad är det för fel på mig?

Jo, men jag har länge tänkt att jag ska dra ner på mina utlandscykelresor för det tar för mycket tid och kostar för mycket pengar. Jag tänker nu att pricken över i:t, kulmen på min storhetstid (nej, förlåt, jag har nog aldrig haft någon storhetstid mer än när jag vägde typ 140 kg), ska bli något riktigt rejält och blir det bättre än Haute Route Triple Crown? Nej, jag tror inte det blir det. Loppet går 2016 sista veckan i augusti plus två första veckorna i september.

Den snabba versionen av Haute Route Triple Crown är:
– Pyreneerna: Anglet – Toulouse – 7 cykeldagar – 820 km – 18300 höjdmeter
– En vilodag: Flyg till Nice
– Alperna: Nice – Geneve – 7 cykeldagar – 855 km – 22100 höjdmeter
– En vilodag i Geneve
– Dolomiterna: Geneve – Venedig – 7 cykeldagar – 906 km – 19700 höjdmeter

Sen är det färdigt efter 23 dagar varav 21 cykeldagar med 2581 km och 60100 höjdmeter! Inställningen just nu är att stoppa huvudet i sanden och förtränga helt vad jag anmält mig till och så tar vi fram ångesten framåt augusti, tror ni det funkar?

Långdragen förkylning

Naturligtvis så är det så att när jag väl blir sjuk, då blir jag sjuk! Idag firar min förkylning två veckor och den börjar väl äntligen lida mot sitt slut. Dessvärre vaknade jag med ont i halsen i morse så med lite otur kommer det en släng till, men jag hoppas att det inte är någonting. Förhoppningsvis kan jag få cykla lite i helgen, vädret ser ju perfekt ut.

Annars är det bara regn och misär och en väntan på att jag ska bli frisk. Just eftersom det mest regnar ute så är det ju inte hela världen att vara förkyld, men det är tråkigt att inte ha tränat på 3(!) veckor. Jag tog ju en vilovecka efter Haute Route och sen var förkylningen där. Lite oklart vad det gett för effekter med formen att inte röra på sig under så lång tid, men jag misstänker att det kommer ta några cykelpass innan jag är tillbaka.

Med lite tur får jag rasta Exan imorgon eller på söndag, håll tummarna!!
6-HAUTEROUTE-DOLO-2015-LB-255