Nu är det dags för den första etappen på årets äventyr!

Geneva – Crans-Montana
176km | 4500M + | 2300 M –


Ascents of the day
Col de Cou, 1,116M (3rd class), 527m of altitude gain over 8km, 6.6% average
Col de Terramont, 1,096M (3rd class), 136m of altitude gain over 3.6km, 3.8% average
Col du Grand Taillet, 1,041M (2nd class), 483m of altitude gain over 8km, 6% average
Pas de Morgins, 1,369M (2nd class), 444m of altitude gain over 15km, 2.9% average
Crans-Montana, 1,500M (1st class), 982m of altitude gain over 21.5km, 4.6% average

Jag har inte lyckats hitta så mycket detaljerad information om klättringarna, det kan betyda flera saker. Dels att dom inte är “någonting” att ha, därför finns det inget skrivit eller dokumenterat om dom, eller så är dom bara inte så välbesökta men överj*vliga ändå. Det lärde jag mig i fjol att en okänd klättring är absolut inte lika med en lätt klättring. Jag tycker ändå att morgondagens etapp ser ok ut, det kommer förvisso bli en väldigt lång dag och många höjdmeter ska avverkas men det känns helt hanterbart. Jag ser framför mig La Marmotte innan vi nådde Alpe d’Huez och då känns det genast bra.

Col de Cou:

Pas de Morgins:

Jag är nervös för hur det ska gå, vilka är med? Kommer jag vara sist? Kommer jag klara cut off:en? Kommer jag vara bland dom sista 10-15 cyklisterna i år igen eller hur ska det gå? Vi är ungefär dubbelt så många som i fjol så det borde betyda att jag borde procentuellt ha flera individer bakom mig, sen tycker jag att jag är bättre så det borde också borga för samma sak. Men vi får se, jag vill bara komma i mål och klara tidsgränsen varje dag, mer bryr jag mig inte om!

NU KÖR DET IGÅNG!!

Haute Route, har ni hört talas om den förut? Börjar det bli tjatigt ännu? Ja, det är bara till och vänja sig för det kommer bli värre och värre ju längre veckan fortskrider. Eller så råder det internetskugga över hela Dolomiterna och ni kommer inte höra ett ord från mig, vem vet? Det lär visa sig.

När vi var nere i Race Village så passade vi på att fotografera oss och såhär i efterhand så kan man ju tycka att dom borde ha flyttat om så att den där ställningen inte skuggade hela bakgrunden och förstörde halva fotografiet men det är lätt att vara efterklok. Fotografen tyckte jag skulle hoppa eller göra något “roligt”, varpå Neil sa åt mig att lägga armarna på hans och Niels axlar och vips så var jag uppe i luften. Vem behöver podiumbrudar när man har Niels och Neil vid sin sida?

Sen hann jag vila några timmar på hotellet och framåt 14-tiden drog vi ut på en liten kort tur runt Geneve. Det blev cirka 45 km och 500 höjdmeter, lagom såhär dagen innan dagen. Det är skönt att vara ute och cykla lite och vänja benen vid lite berg.


Det är väldigt varmt här, över 30 grader och det rinner verkligen svett om en bara man sätter sig på hojen. Men det är bara till att njuta för det pratas om att vi är på väg mot ett regnoväder och det är just nu SNÖ (FATTAR NI, SNÖ!!!!) i prognosen för Stelvio. Jag vågar inte ens tänka på det, hur f´n åker man utför med racer om det är SNÖ? Naturligtvis kommer det inte lägga sig på vägen, men ändå? Vad ska jag ha på mig? Jag har inga vinterkläder med mig o.s.v!

Jag hoppas prognosen ändrar sig, det är ju rätt många dagar kvar men att vi inte kommer få 30 grader hela veckan är nog bara att ställa in sig på. Vi hade väldig tur förra året när vi hade perfekt väder varje dag så det hade varit för mycket att förvänta sig samma sak i år igen. Imorgon blir det dock fint, 18 grader redan 7 vid starten och närmare 30 när vi går i mål framåt lunch/eftermiddag! Inget att klaga på.

Morgondagens etapp på överröret, dom där klistermärkena är guld värda! 4 “små” klättringar, 176 km, 4050 höjdmeter, cut off-time på 10h30min och lite sol på det så!

Herregud, imorgon är det dags!
Dagen innan Haute Route består ALLTID av ett eller två eller tre eller femton logistikproblem beroende på hur man ställt till det för sig. Cykel och cykelväska måste ner till Race Village, dina grejer kan du lämna på ditt hotell, men din kabinväska som du åkte ner med måste “försvinna”. Jag får in min kabinväska i min cykelväska, så jag löser det problemet så, många reser med mjuka väskor och kan därmed få ner dom i sina Haute Route-väskor. För du kvitterar ut en stor 90 literstrunk som transporteras mellan dina hotell under veckan. Så du kan inte ha din egna kabinväska här, den ska ur spel men transporteras inte löst av organisationen utan dom tar bara din cykelväska.

Sen måste du, cykel och cykelväska ner till Race Village. Inte nödvändigtvis samtidigt dock, du kan lämna cykelväskan senare under dagen men du får inte ut några saker utan att din cykel blivit kontrollerad först. Jag tänkte försöka cykla med min cykelväska i morse, eftersom det bara är 2 km nedförsbacke till Race Village. Men nej, det gick inte. Då tänkte jag gå istället, men nej, det blev för jobbigt med cykel och väskan. Så jag fick snällt be hotellreceptionen beställa en taxi modell större som kunde transportera mig, cykel och cykelväska och det gick smidigt och kostade strax under 200 kr så det var väl ok om än onödigt. Jag kunde ha gått ner två gånger men jag ville få det undanstökat.

Väl nere i Race Village får man sin cykel och hjälm inspekterad, därefter kan man kvittera ut sitt kit med väskor (stor väska och ryggsäck, ryggsäcken får du direkt vid mål varje dag och den stora väskan står på hotellet när du kommer dit) och kläder m.m! Därefter lämnade jag in cykelväskan (med min kabinväska i) och dom ser jag inte först i Venedig om en vecka när dom står på mitt hotell och väntar.Mavic står för kläderna i år och det ingår tröja, byxa, armvärmare och strumpor. Trots att jag var snabb med att byta min damtröja till en herrtröja så var den inte riktigt anpassad för någon som är över typ 160 cm lång. Det hör ju till vanligheterna att damkläder är väldigt korta, därför kan jag i princip aldrig ha sydeuropeiska damtröjor. Det funkar inte, armarna slutar i armhålan och tröjan når knappt ner till naveln även om jag skulle ta en XXXXL. Herrmodell brukar däremot alltid passa i längd men Mavic kör väl på den franska stilen så det blev ganska kort i magen och däremot armar som nästan når ner till armbågen och en hals som fladdrar, då i en storlek L. I övrigt sitter den som ett ormskinn så nu måste jag väl bli jättesnabb? Eller?

När jag tog upp min nummerlapp och skylt för cykel (YES, en gigantisk skylt på styret, IGEN) så insåg jag snabbt att jag måste bytt nationalitet. Men Sverige och Schweiz är väl nästan typ samma land? Det är väl ingen skillnad? Vi ligger ju så nära varandra också. Jag var tvungen att titta om det blivit fel när jag anmält mig, jag kan ju ha valt fel land själv men nej, jag var anmäld som svensk. På Marmotte var jag faktiskt anmäld som man men lyckades snabb reda upp det och förklara att jag faktiskt är en kvinna.

Här skyllde man hur som på att systemet språkmässigt inte riktigt fixar att Sverige och Schweiz heter så lika på franska och erbjöd en svensk flagga modell större att tejpa över den Schweiziska. Tror inte jag hade stått ut att cykla omkring en vecka med folk som försöker prata tyska, franska eller italienska med mig (ja, schweizare pratar för många språk) så det känns tryggt med en svensk flagg. Nu kommer alla förstå att svenska eller engelska är det enda som funkar om man vill ha någon kommunikation tillbaka, vilket känns tryggt.

Medans mina kamrater fortfarande håller på att lösa sin logistik, så degar jag på hotellet och väntar på att vi ska ta en liten kort cykeltur senare. Imorgon smäller det på riktigt och nedan kan ni se vilka orter vi landar i allt eftersom veckan fortskrider.

Vi lämnar Geneva klockan 7 imorgon och 176 km och 4050 höjdmeter senare står jag på toppen av Crans-Montana (oklart vad berget heter, Crans-Montana är väl orten på toppen). Dag 3 har vi ett TT uppför ett litet berg så därför bor vi i St Moritz två nätter innan färden fortsätter vidare mot Bormio och Italien!

Äntligen på plats i Geneve, 30 grader är det, igen!

Sist jag var här var det +30 grader och vi var på väg hem från La Marmotte-veckan och hade ett litet “moment” på flygplatsen. Kortfattade så slutade det med att jag kallade en vakt för någonting med f*cking stupid och svor högt och länge på svenska. Lyckligtvis slängde han inte ut oss och han hade förtjänat det (nja, kanske inte, men nästan i alla fall). Jag brukar aldrig någonsin vara otrevlig på riktigt mot människor men han lockade verkligen fram det värsta. Skyller på att värme och tokstress dagen efter Marmotte gjorde sitt med humöret.

Den här gången gick det bättre, flyget i tid, cykel och väska kom snabbt, inga ohjälpsamma vakter så långt ögat kunde nå, taxi utanför, direkt till hotellet på typ 10 minuter, snabb incheckning och nu är jag här!

Jag åkte efter jobbet så jag kom fram lite senare men det gör inte så mycket, hellre framme sent än att behöva åka tidig lördag morgon. När cykeln var monterad så passade jag på att ta en liten kvällspromenad. Geneve är verkligen vackert!
Choklad och klocklandet, passar mig ganska bra faktiskt, speciellt chokladen. Testa att vara i Schweiz en längre stund och åk hem till Sverige sen och ät lite Marabou-choklad så ska ni få se på skillnad. Marabou är ju inte choklad, men man är så van så det funkar, har man däremot ätit riktig choklad så får man snabbt upp smaken. Däremot visste jag inte att Festina hade en Tour de France edition av en av sina modeller men man ska väl inte bli förvånad, cykel och pengar går hand i hand alldeles för ofta.

Ja, men nog om det (världens virrigaste inlägg kanske, är det Haute Route-febern?)

Imorgon blir det samling vid blomklockan vid 10 för avfärd ut i något närliggande berg. Och då kanske ni undrar, men Haute Route startar ju på måndag? 20.000 höjdmeter? Ska hon cykla berg innan bergen? Jo, men att cykla lite berg både lördag och söndag, sakta sakta och inte så långt, gör att benen kommer igång i bergs-mode snabbare. Det fungerade i fjol och det har fungerat inför La Marmotte då vi ju cyklar berg en vecka innan. Jag tycker benen kommer in i bergsklättrandet om man värmer upp med berg, på måndag har jag inte tid med uppvärmning, då startar det ju.

Men det blir ingen hårdkörning imorgon, absolut inte, lugnt och ledigt. Vi ska försöka möta upp målgången av Haute Route Alpes som sker här i Geneve hade vi tänkt. Neil som bor här ska guida ut oss till rätt berg där dom andra går i mål. Ska bli kul att se alla avsluta sin vecka, fast det känns också lite jobbigt när man precis ska påbörja sin egen och har allt det roliga (läs: jävligt smärtsamma) framför sig. Skönt med solskensbergcykling i alla fall, imorgon ska det bli 32-33 grader…..