Det kanske är värdigt att skriva några korta ord om avslutningen av Ride of Hope och resan mellan Umeå och Stockholm. Den sista etappen gick mellan Uppsala och Stockholm och var bara 85 km, helt sjukt kort egentligen.

Första depån var redan efter 36 km, på den sträckan hann man ju knappt få igång benen innan det var dags för att stanna och fika igen. Men först så rullade vi ju från hotellet, i solsken såklart, till starten i samlad trupp. Nu var vi ju lite fler än uppe i Norr så det blev en rätt så fin effekt med alla cyklister som rullade milen till start.

Innan start så blev det ju precis som tidigare under veckan en lång väntan på snabbgruppsstarten. Eftersom vi haft sol (eller i alla fall uppehåll) varje morgon så har denna väntan på ungefär +60 minuter inte gjort så mycket. Men hade vi haft hällregn och behövt stå där i +60 minuter så hade någon stackare nog fått höra några väl valda ord från mig. Jag förstår syftet med att alla ska rulla till start tillsammans, men det är ur väldigt många aspekter kanske inte optimalt, men men.

10.50 kom vi iväg i alla fall och dagen löpte sen på fort som bara den.
 



Vi fick draghälp av 14(!) endagsåkare och blev hela 26 personer sista dagen, lite skillnad från de 12 vi varit hela veckan. Lyckligtvis gick det lugnt och städat till, för mina ben har då verkligen gjort sitt sen länge, jag har inte haft något att ge senaste dagarna. Känns egentligen rätt dumt att fortsätta cykla när musklerna är så pass slitna, men vad ska man göra? Mina ben hade behövt en lugnare start, nu gick det lite för hårt uppför första etapperna när det var så pass kuperat och det satt i sen hela veckan.

Kul i alla fall att få avsluta med ännu en fantastisk dag och nu är det här äventyret över!

Glöm inte att det fortfarande går att lämna bidrag till Barncancerfonden HÄR.

Etapp 6, Västerås – Uppsala och bara 94 km stod på dagens schema, det kändes som en droppe i havet efter alla långa etapper vi haft tidigare dagar.

Lite medvind var allt som krävdes för att höja snittet till över 36 km/h, kändes svårt att misslyckas med det med tanke på fantastiska vägar och rätt vindar. Vi körde om många grupper under dagen och fick även några nya deltagare i gruppen. Vi är ju egentligen samma 12 personer som kört tillsammans alla dagar, men sista dagarna från både Västerås och Uppsala så ansluter många endagsåkare så idag hade vi 6 nya deltagare. Hälften av dom hade vi inte med oss i mål sen, men det är ju en annan sak.

Det var hur som en fantastisk dag, men benen är ju totalt slut. Vi körde ganska hårt första etapperna uppe i Norr, speciellt när det gick uppför och det har i alla fall jag fått betala för under hela veckan. Men men, nu är det bara sista dagen kvar så det ska man väl överleva, förhoppningsvis. Intressant ändå vad lite för hård körning gör med musklerna, mina ben är MYCKET mer slitna nu än under Haute Route. Under Haute Route kände jag aldrig så som jag gör nu i benen, men då tog jag ju det å andra sidan lugnt uppför varje dag. Det gjorde vi allt annat än etapp 1 och 2.
Imorgon är det dags för sista etappen mellan Uppsala och Stockholm, endast 87 km behöver vi ta oss. Förhoppningsvis går det lika smidigt som idag, jag hoppas det i alla fall. Som sagt så är ju mina ben helt slut men det är väl bara bita i och hoppas på det bästa, har jag orkat hela vägen hit så borde jag fixa sista dagen också.

Etapp nummer 5 i ordningen kan egentligen bara sammanfattas med ett ord, misärvind! 168 km mellan Gävle och Västerås med två depåer stod på dagens schema.

Det var varmt (hela dagen, äntligen) men desto sämre blåste det antingen motvind eller sidvind (HELA dagen). Dessutom körde vi alldeles för ryckigt så det var faktiskt helt värdelöst om jag får säga mitt. Dessvärre körde vi belgisk kedja nästan hela dagen också och det tillsammans med just ryckigheten dränerade all energi som försvann totalt någon mil innan Västerås. Energilös Karolina = sur och grinig Karolina.

Därför sammanfattar vi bara dagen med skit, imorgon är en ny dag och det kan bara bli bättre nu (förhoppningsvis, kanske blir totalhaveri imorgon nu bara för att jag skriver det här…). Nej, håll tummarna för att imorgon är en bättre dag i snabbgruppsvärlden.

Imorgon blir det Västerås – Uppsala och bara 94 km, ska bli lyxigt att cykla så kort. Dessutom är det fika efter bara 40 km (och sen har vi ju bara 54 km till mål). Nej, imorgon borde gå smärtfritt så länge man kommer igång. Väderprognosen säger att vi ska få MYCKET medvind också (äntligen, är väl första gången den här veckan).

Tråkigt inlägg.. men energin börjar ta slut! Skönt att snart vara i mål med detta och glöm inte att det går att lämna bidrag till Barncancerfonden här.