Ny defintion av “Fredagsmys”!

Mitt “fredagsmys” (konstigt ord det där egentligen, finns det tisdagsmys också egentligen?) innebär de senaste två veckorna CYKLA! Vad annars? Fredagkväll är egentligen en ganska bra dag att cykla på, det är totalt öde ute och man behöver verkligen inte slåss om vägarna med vare sig andra cyklister, fotgängare eller bilar! Lugnt, stilla och superharmoniskt! Klockan 19 var mötestiden med parhästen Batman och det var inte direkt stor aktivitet ute vid Ängbyplan där vi möttes! OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tanken var att testa den omtalade Reflexbanan i Judarskogen! Det var alltså bara på med så mycket belysning som möjligt och sen ge sig ut på reflexjakt. Jag är glad att Batman körde före mig för då kunde jag fokusera på att följa honom och göra smarta spårval snarare än att höja blicken allt för mycket för att leta reflexer!

Banan visade sig ganska snabb vara både ganska jobbig och ganska svårcyklad. Bitvis fick vi världens flyt och kunde cykla ganska länge och bitvis fick man promenera mer än cykla! Det är väl läge att erkänna att ingen av oss är några MTB-proffs direkt, men vi jobbar på det. Stackars Batman kör dessutom omkring på en 15 kg tung hybrid! Inte för att det gick bättre för mig med en riktig MTB så jag vet inte om hybrid-argumentet funkar? Det var hur som helst helt öde i skogen, ingenting förutom två entusiastisk cyklister syntes till! OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag vet inte hur länge vi var där inne i skogen, men banan var 6 km och jag hade kanske tänkt att det skulle ta en halvtimme eller så, jag vet inte hur jag tänkte då för det var ju totalt fel. Det tog snarare över en timme innan vi hittade ut. Sista två km:erna lyckades jag dessutom vurpa inte mindre än 4 gånger! Jag som klarat hela rundan utan missöden körde på allt som gick att köra på och jag tror det var tröttheten som gjorde sig påmind. 3 gånger lyckades jag dessutom ramla på en sten, först var det armbågen som fick sig en smäll, sen nederdelen av låret och sista gången gick högerknät rätt ner i en sten. Fast blåmärkena är gigantiska idag så gjorde/gör det inte så ont! Men var ju totalt onödigt ändå! Stackars cykeln fick sig en rejäl smäll på styret och när jag kom hem såg jag att ena bromshandtaget tappat en rejäl flisa..

Mina tankar om att hinna 2-3 varv förbyttes ganska snabbt till 1 varv är enough och rundan avslutades med en så kallad “fulfika” på OKQ8a vid Brommaplan!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tycker det syns ganska tydligt på fikavalet vem som har fått för sig att hon ska cykla VR JÄÄÄÄTTEFORT (så fort så jag pratar inte ens om det) och sen klättra 20.000 höjdmeter i September och måste göra smarta näringsintagsval och vem som sk*ter i vilket och moffar vad som helst för glatta livet… fast vem väljer inte en kanelbulle framför en banan? Egentligen?

På vägen hemåt passade jag på att stanna och kika ut på stan från Tranebergsbron! Perfekt kväll för cykling, kanske vinterns sista tur i cykeltjocktröja och på bar mark så jag är mycket nöjd med att vi tog oss ut!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

MTB på Frisbeegolfbanan!

Äntligen var det dags att få lite välbehövlig utecykling igen, inte ens det faktum att det började regna 10 minuter efter jag stack iväg kunde förstöra glädjen över att få plaska omkring i skogen. Det gör det hela snarare ännu bättre, faktiskt. När Stockholm dessutom bjuder på tillräckligt mycket värme i januari för att enbart cykla iklädd cykeltjocktröja (årets nya ord) och vindväst så får det regna hur mycket det vill! Planen var att utforska Kärsön (där vi normalt har samlingsplats för Fredrikshof Brostugan men då cyklar vi ju landsväg ut mot Färingsö istället). Det första jag möts av är den här skylten….
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ehrm.. ok… tur att det inte är säsong! Det var ju bäcksvart och finns inga gatulysen på asfaltsvägen ut mot skogen där skylten satt så ingen borde vara ute i mörker och regn och kasta frisbees:ar! Förhoppningsvis…. annars hade jag ju hjälmen på….. .. .. .

Det är hur som en härlig känsla att lämna asfalt och gatubelysning och bara njuta av mörker och sina små egna ljuskällor!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Normalt är jag nog ett “flockdjur” och gillar att cykla i grupp eller med några kompisar, men i skogen när det är mörkt går minst lika bra ensam. Ibland kan det nästan vara härligare att pinna på ensam och inte behöva ta hänsyn till något annat än sig själv! Jag letade mig i alla fall ut i mörkret längst bilvägen och normalt är jag lite mörkrädd (mesigt, jag vet… men vilken tjej gillar att vara ensam i en mörk skog? På riktigt liksom?)! Men skogen känns ganska safe ändå, vem skulle vara där ute liksom?

Min rädsla blev ju dock inte bättre av att igår stöta på en parkerad bil med ljuset tänt INUIT och halv-immiga rutor(!) typ mitt ute i ingenstans. Ehrm…. med hjärtat i halsgropen så blev det att ta första bästa exit rakt in i skogen!! Helt rationell reaktion! Verkligen! Såhär i efterhand så var det ju säkert bara någon som a-la-titanic piffade upp äktenskapet lite i bilen. Hade jag bara stannat kvar några sekunder till hade jag säkert sett fingerdrag över bakrutan, helt säkert. Det hade varit värt att upptäcka och samtidigt slippa den där snåriga stigen som inte alls var en stig som jag tog när jag var tvungen att vika av in i skogen i halvpanik.

Ganska snabbt hittade jag dock en fin rundbana som underlagsmässigt var i elljusspårklass! Tyvärr var den ganska kort, men 3 varv hann jag med plus en liten avstickare ut på golfgreen:en (dålig idé, borde jag inte gjort). Överallt i skogen var det utslagsmattor och frisbeegolfhål (mål, nät, korgar, eller vad man nu säger?)… undra om min cykel gav några poäng?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ungefär samtidigt som jag plockade poäng med cykeln, precis innan hemfärd, så upptäckte jag att jag råkat slå bakskärmen sne någon gång under tiden (antagligen när jag begav mig ifrån stigen ut på golfgreen:en och fick slåss med lite träd och kvistar för att hitta tillbaka igen. Jo, jag cyklade vilse på golfgreen:en, så var det). Detta resulterade ju såklart i en rygg brunare än brunast. Men men… lika glad var jag för det…
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag skulle nog inte rekommendera Kärsön som ett MTB-ställe…. men vill man ha en kort slinga och lite frisbeegolf så why not! Däremot fick jag precis tips om en reflexbana på nästan 6 km i skogen vid Nockebybron och det får nog bli nästa testtur! Det är ett himla testande av slingor och rundor när man inte cyklat MTB så mycket. Ännu har jag inte funnit någon klockren tur, lagom långt och lagom svårt gärna! Antingen är det för mesigt eller bara livsfarligt! Men men…. skam den som ger sig och det är faktiskt kul med lite upptäcktsfärd också, man får se nya oupptäckta skogar och stråk!

Laddningskväll!

Jag laddar på många plan ikväll.. höhö (så mycket Göteborg över min humor nu så jag borde bara vara tyst och gå och lägga mig egentligen!). Efter 2 dagars träningsvila så är jag laddad till tänderna för lite cykling!

Idag har jag därför ägnat mig åt att vela kraftigt över om jag ska cykla MTB imorgon eller köra kräksfyror hemma i vardagsrummet på P2an!! Hela dagen har det varit ett problem! MEN efter mycket om och mycket men så blev vinnaren MTB! Kanske mest för att det fortfarande är 4-6 plusgrader på kvällarna och det känns skönt att passa på att komma ut innan minusgraderna slår till och snön kommer (om den nu gör det, jag börjar bli rejält Vasaloppsnervös men det är ju en annan historia). Leka i leran!! Det blir INTE bättre än så! Jag är redan taggad!! Överladdad kanske?

På laddning ligger alltså, förutom mig själv då, alla mina lampor! Att cykla i skogen i mörkret utan riktig belysning är bara att glömma, det funkar ju inte. Jag cyklar dessutom inte på elljusspår utan på stig i totalt bäckmörker och då är belysningen än viktigare.

Jag kör med dubbla MagicShine 808, en på styret och en på huvudet och det är väl typ så mycket styrka så man skulle kunna bränna ner en mindre tall om man så ville! Man ser vart man cyklar med andra ord!

För att inte blända alla stackars “normala” cyklister, fotgängare och övrigt folk så går det ju inte att cykla ut mot skogen med strålkastarna tända. Därför blev jag superglad när Cykeltomten levererade två små fina lampor till jul! En fram och en baklampa för transportcykling som dessutom laddas med USB! Ni anar inte vilken lycka när jag upptäckte just USB-featuren.. mycket användbart och skönt att slippa batteripillande!

Kanske bäst av allt så lyser lamporna rött när batteriet inte är fullt för att sen slå om till grönt när dom är färdigladdade! Mycket stiligt och ännu en liten genomtänkt detalj på mina nya TEC-prylar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är återigen mycket nöjd! TEC fortsätter att leverera kvalité och överraskningar. Tummen upp och stort tack! Men nu tycker jag verkligen att det är dags att vrida klockan sisådär 18-20 timmar framåt så jag får gå ut och cykla istället!! Det kliar rejält i cykelbenen!!!

Bortom all räddning?

Nog för att Crescent tillverkar cyklar av allra högsta kvalité, men en krock med Saltsjöbanan verkar ha blivit för mycket (fast det ser snarare ut som en krock med Saltsjöbanan OCH ett möte med havets botten i några år) för det här exemplaret.

Crescent

Men om det är någon som känner för ett vinterprojekt så finns det fina objektet för ynka 200 kr på Blocket! Det kanske till och med skulle gå att strosa runt med den där i Stockholm utan att behöva oroa sig för att få den snodd så fort man parkerar den?

Observationer från löpbandet

Det här med alternativträning är någonting som vi cyklister är ganska dåliga på, mig själv inräknat, det är nu jag försöker ändra på det. Än så länge går det bra, men som alla vet så är det ju i förlängningen som en förändring märks och inte första veckan. Vi får se om det håller i sig eller inte med andra ord, jag jobbar på det!

Förvirrad av alla helgdagar senaste veckan så fick jag in två löppass, fast tanken är att ett är mer än tillräckligt per vecka. Nu senast blev det 45 minuter i makligt tempo, egentligen bara 5 km ren löpning och sen 10 minuter gång för nedvarvning.

DSC_2818-1

Jag har ju som tidigare nämnt inte varit på gymmet så mycket på senaste tiden och jag verkar helt klart ha missat en del nya trender.

Som alltid så finns det ett gäng medelålders damer som står och går och går och går och går på löpbanden. Dom står där när man kommer och dom står där när man går, gärna med en tidning i högsta hugg. Jag skulle vilja ge tanterna varsin hund och säga åt dom att gå ut istället, men å andra sidan står ju jag där bredvid och “springer” på samma plats så jag är väl lika dålig som dom. Vi är för dåliga på att välja uteträning framför inneträning i dåligt väder! Jag känner själv hur bekväm man blir med åren… “men det är ju blött ute, det är ju kallt” och bla bla bla bla bla.. ursäkter ursäkter.

Men utöver promenerande tanter och annat som “är som det ska” så blev jag mest chockad av alla mansbröst jag fick se under mina 45 minuter på bandet. NÄR blev det mode för män att gå på gym i tank top´s med djuuuuup djuuuup urringning? Så djup att man utan att behöva anstränga sig ser deras bröstkorg. Mycket fascinerande tycker jag att man tycker det är trivsamt att gå på gymmet och visa bröstvårtorna. Well well… mer för mig att fundera på under mina 45 minuter på löpbandet och stirrande ut över gymgolvet!

Och avslutningsvis en kort påminnelse om att det jag skriver går att läsa både på min egen sida och på min Team Crescent blogg!