Det är ju svårt att vara på Mallorca och INTE cykla! Jag brukar normalt inte träna när jag är sjuk, det finns ju ingen mening, men det är som sagt svårt att låta bli när man befinner sig på Mallorca. Eftersom jag inte har feber och inte heller halsont längre utan mest bara är supersnuvig och trött så blev det ändå en kort sista tur igår innan dagens hemresa. Det var ändå skönt att rulla men det gick hemskt långsamt och var hemskt snorigt. Försökte låta bli att få minsta pulspåslag och då blir ju hastigheten därefter.

Nu är vi på väg hemåt till Sverige och det ska bli superskönt, det finns inget värre än att vara bortrest och vara sjuk. Ska bli skönt att få komma hem, sova i sin egen säng och försöka vila upp sig utan att behöva flänga omkring hit och dit hela tiden.

Fortfarande extremt sjukt bittert att ha missat loppet men vad ska man göra? Det kommer fler chanser och förhoppningsvis blir det revansch redan nästa år! Time fly´s!

Det blev inget j*vla lopp, %#%¤%# #”&¤¤#”¤#” … stenförkyld och halsont från h*lvetet så det var inte så mycket att göra. Bara acceptera och gilla läget, det är ingen mening att gräva ner sig för mycket i det. Himla surt, j*vla bittert och ledsamt men det kommer fler chanser. För något år sedan hade jag brutit ihop men jag har insett att det här är sånt som händer, det kommer fler chanser, livet går vidare ändå och så vidare. Tiden springer iväg och rätt var det är står vi där om ett år igen och jag får en ny chans. Skulle jag av någon anledning ändå inte få det så är det inte hela världen ändå, livet går vidare och det finns betydligt mer väsentligare saker i livet än ett motionslopp hit eller dit.

För att fira Robban som tog sig runt 312:an och Gerry som dog halvvägs runt 167an så tog vi igår turistbåten från Port de Soller till botten av Sa Calobra. Jag har länge velat göra det och det var himla roligt att vi äntligen fick till detta, så mysigt och vackert!

Tittar ni riktigt noga ser ni toppen av Puig Major här, den lilla radar-bollen.. 

Imorse när jag vaknade så kände jag tyvärr en liten tagg i halsen, inte så farligt men den var ändå där. Som alltid så tänker man ju att det kommer gå över och att det inte är någonting. Jag hade redan planerat en stenplatt runda på 50 km och den rullade jag i väg på efter frukost. Robban var upptagen med ett Giant-promoevent så därför rullade jag solo. Tänkte att det kunde vara bra förberedelser för loppet och cykla helt platt och bara trampa ur benen, försökte hålla mig på lilla klingan hela turen och det kändes ok.
Framåt kvällen nu har tyvärr taggen i halsen känts lite mer, eller mycket mer. Jag håller tummarna för att det går över under natten så att jag kan starta imorgon. Jag har verkligen sett jättemycket fram emot Mallorca312, det kan vara årets höjdpunkt till och med så det skulle kännas hemskt bittert att inte kunna starta. Håll tummarna för att lite sömn hjälper och att det blir bra imorgon!!

Känns helt sjukt att sitta nere på Mallorca igen, det var ju bara 2.5 vecka sedan vi lämnade ön, vad gör jag här IGEN? Jo, det är nämligen så att Mallorca312 stundar på lördag så det är därför vi är tillbaka så snabbt igen. Det ska bli så himla roligt att få köra loppet igen, jag ser verkligen fram emot det. Det var två år sen sist vi körde och då blev det bara 25 mil, denna gång ska det bli hela varvet runt och 312 km med andra ord.

Idag landade vi på förmiddagen redan och efter lite transfer, arbetande och fix med hyrcykel så blev det dags för en sen eftermiddagstur. Vädret var väl inte tipptopp, varmt men lite väl molnigt men det är väl synd att klaga när termometern ändå visar plus 20 grader. Vi körde en platt runda på 60 km och hann även med att äta lite på vägen.

På kvällen tog vi hyrbilen ut till Formentor och kollade på fyren i mörkret, riktigt häftigt faktiskt även om det var lite för mörkt för att riktigt se något. Hade varit lite häftigare att se solnedgången där ute men det var vi lite för sena för. Fyren gjorde sitt jobb och sken i alla fall, tror det är enda gången jag varit ute på Formentor och det varit helt folktomt.