Äntligen live: Jag joinar #teamcrescent

Så, nu är det äntligen dags att gå live sådär lite otippat mitt i natten vältajmat med mina tjugoåttonde födelsedag dessutom!

Jag säger alltså grattis till mig själv och samtidigt: Nu joinar jag Team Crescent! Det är vad hemlighetsmakeriet det senaste veckorna handlat om! Det kommer gå att följa mitt äventyr på två ställen, antingen via Team Crescent eller via min egen sida (samma inlägg postas på båda sidorna). Jag kommer att blogga under Crescents flagga fram till september då jag ska utföra mitt uppdrag, Haute Route Pyrenées, (HRP)! HRP är ett 7-dagars etapplopp som sträcker sig från Barcelona till Anglet (Frankrike). Totalt 790 km och 19 500 höjdmeter. Inga svenska kvinnor har ännu hunnit ställa upp i loppet, varpå jag förhoppningsvis kan bli den första att rulla i mål om jag överlever (och det gör jag väl? Vad kan gå fel?).

Jag är såklart jättestolt och ärad att ha blivit utvald till dessa galenskaper och är redan livrädd för det äventyr jag har framför mig. Det kommer bli ett minne för livet och verkligen någonting att se fram emot och träna mot de nästkommande nio månaderna! Samtidigt så vet jag ju att det kommer vara brutalt med alla klättringar och jag tror det är svårt att föreställas sig den smärta man kommer få uthärda. Men men, spinn to win.. eller hur säger man? No pain no gain är ju annars ett väl valt uttryck som passar in på temat! Tror detta precis är den motivations-boosten som behövs för att sträva mot nya höjder på cykeln! På tal om cykel, den nya Pärlan jag fått till förfogande för att använda under min resa är en Crescent Exa Di2!

DSC_2665-1_small

Jag tror att vi kommer ha det riktigt mysigt och smärtsamt under 2014…

Ett paket kommer lastat!

Med vaddå? Ja, jag vet då inte… eller jag vet på ett ungefär, men det är skillnad på att välja ut saker och på att faktiskt ha saker hemma i handen helt i sin ägo! Trots att det kliade rejält i fingrarna idag när paketet anlände så fick det bli en julklapp från “Cykeltomten” istället. Detta efter starka övertygelser från cykelkompis Robertino om att det kommer bli dubbelt så roligt imorgon om paketet är inslaget och ligger under granen istället. Sagt och gjort, så blev det!
Cykeljulklapp
Jag vet inte hur den här julaftonen någonsin kommer kunna toppas? Nog för att det varken är dyrast eller mest som vinner, men att få öppna en stor kartong med diverse cykelprylar på julafton är ju fantastiskt magiskt för en cykelnörd som mig! Det går ju inte att slå det liksom? Det skulle väl vara om någon gömt en cykelresa till varme bredgrader med typ avresa i övermorgon, det KANSKE skulle toppa.. men bara kanske!

Jag är evigt tacksam för att ha blivit utvald till det här spännande uppdraget och jag hoppas för guds skull att det kan få gå live SNART så jag kan sluta tala i tungor!! Men så mycket som gigantiskt TACK till Tec Components kan jag bjuda på utan att avslöja allt för mycket!

Smygtitt på nya pärlan…

Det är svårt att låta bli att smygfotografera nya cykeln… trots att allt är “klart” och avtalet är signat så hann inte lite annat övrigt bli färdigt innan julhelgen och därför så dröjer det tills efter nyår innan jag kan berätta varför jag t.ex. har en ny cykel helt plötsligt. Det var ju i maj senast som jag köpte en ny racer, behovet var ju inte sådär gigantiskt även om det ALLTID är välkommet med en till cykel… n+1, där n är antalet cyklar idag, gäller för vilket antal cyklar som är nödvändigt för en cyklist.

Hur som så får det väl bli lite “anonyma” smygbilder tills det är “ok” att slänga ur sig alla hemligheter. Jag tror förvisso att det inte är allt för svårt att räkna ut vilket märke det är på hojen, men det säger ju inte så mycket i sig.
Part_1

Jag har länge, eller i alla fall senaste året, tänkt att julförmiddagstraditionen ska bli att ta en liten skidtur, i fjol så misslyckades jag med det, då fanns det snö men jag var inte alls i julmode, i år så finns det ingen snö så även fast julmode infunnit sig så är förutsättningarna katastrofala. MEN, man kanske kan unna sig en liten liten liten liten landsvägstur? Det känns dumt att smutsa ner nya underverket förvisso, men en kort tur bara för att känna lite på den? Kanske? Jag får se… .. jag hade gärna tagit en skidtur, Vasaloppsångesten kommer komma snart annars, men men… det är väl bara vänta och njuta av att kunna cykla på bara vägar hela vägen in i slutet på december!
Part_2_small
Jag tror jag avslutar med att citera en god vän, Mr Sköld, #orangeisthenewblack… jag tror 2014, på den här, kommer bli grymt! Jag måste komma på ett namn på “den här” också, det är viktigt att döpa sina cyklar. Hur ska man annars hålla reda på dom?

Vardagsrumsträning – funkar det verkligen?

Jag har länge varit lätt skeptisk till det här med att träna hemma, jag tycker inte riktigt att det funkar, eller jag ska inte påstå att jag har försökt så hårt, men det är så mycket enklare att fokusera om man drar på sig träningskläderna och går iväg till gymmet eller kör ett utepass. Gör man det dessutom med ett gäng vänner så blir det ju ännu bättre. Varför ska man då sitta ensam i vardagsrummet och lida?

Jo, för att..  i slutet på förra “trainersäsongen” lyckades jag efter lite letande fynda en Tacx Flow Multiplayer för 2000 pix… den kostar typ dubbelt så mycket ny så jag var såklart mycket nöjd med mitt fynd. Jag har använt den lite sen dess, inte så överdrivet mycket för när det är sommar så cyklar man ju såklart utomhus alla dagar i veckan framför att cykla i vardagsrummet.

MEN, sommaren är slut… försäsongen är här! Nu på senare tid har jag alltså börjat hitta tjusningen med trainer. Mitt fynd är ju dessutom fantastiskt med alla sina små gadgets och funktioner! Vad jag INTE har lyckats med är att använda mig utav manuell styrning, den virtuella gubben kör bara in i bergväggar m.m. när jag försöker styra så den funktionen är OFF tills vidare… (jag vet inte hur utvecklarna tänkt här men minimalt utslag på styrningen borde inte betyda att man vill svänga 90 grader rakt in i en bergvägg och fastna där… tillbaks till ritbordet kanske? Eller så har vi ett SBS-problem).
DSC_2539_2541

För en siffror/statistik-nördar som mig själv så är läget “Free cycling” en dröm (skärmbilden till vänster här ovan). Det är bara välja att cykla efter distans, tid, watt, lutning, puls m.m. och sen paddla igång och så sprutar det siffror och grafer i fina färger. Har man ingenting annat att fundera på när man väl cyklar så funkar definitivt studera-grafer som tidsfördriv en ganska lång stund.

Jag körde ett ganska kort pass idag, 12 min uppvärmning —> en virtuell bana (skärmbilden till höger här ovan) på 15 minuter i ganska högt tempot och sen 10 minuter nedvarvning.

Därefter blev det en stunds krälande på golvet framför mute:ad Vinterstudion på SVT, med Darin dånande på högsta volym, utförandes massa bålstyrkeövningar. Thank god för liggunderlag, ekparkett funkar INTE som träningsunderlag, inte alls. DSC_2561_2564

Men jag tycker ändå vardagsrumsträning fungerar ganska hyfsat. Speciellt på vintern. Nog väljer jag träning med ett gäng kompisar eller gymmet framför det här, men är det inte väder och vill man ha kvalité så why not? Dessutom har jag ingen watt-mätare, ännu, så då är trainern snäppet bättre… bara en sån sak! Hur som, väl utfört arbete och jag gissar att kvällens julmiddag + tillhörande julbak med syster smakar tre gånger så bra med lite cykling i benen!

Ny artikel publicerad

Nu är senaste alstret på Cykla.se publicerat, “Cykla motionslopp i grupp“. Jag vet inte, jag är inte helt nöjd men det får väl duga. Jag är inte missnöjd i avseendet att jag inte står för vad jag skrivit, utan det känns lite hattigt mest. Men det funkar nog men hade kanske behövts analyserats och skrivits om några gånger.

Tråkigt att första kommentaren handlade om “subgrupps-hatet” dock… men men, vad ska man göra. Alla kan ju inte vara glada jämt!

Jag är glad i alla fall… och det är väl det som är viktigast? Nej, det är det ju faktiskt inte alls. Men anledningen till min ohämmade glädje rimmar med DETTA! Tyvärr verkar det som om helgdagar gör att “vi” inte kan gå live först efter jul. Vilket såklart är supertråkigt för nu tycker i alla fall jag att det börjar bli dags att berätta vad attans som händer… men ok, jag får väl hålla mig så länge. Bjuder på den här bilden så länge…
DSC_2503En av två kartonger som följde med mig hem, bara sådär, efter gårdagen. Står hemma i mitt kök och väntas på att packas upp. Jag är evigt tacksam och snart blir det en sorglig begravning för både en och två “gamlingar” som inte får plats i stallet längre. Men med tanke på vad som ligger i kartongerna så har jag absolut iiiiingenting att klaga, absolut ingenting någonstans! #detgårbranu är ett understatement! Undra vad jag har gjort för att förtjäna det här? Egentligen?