Nej, nej, nej.. inte nu!!

Imorse när jag vaknade så kände jag tyvärr en liten tagg i halsen, inte så farligt men den var ändå där. Som alltid så tänker man ju att det kommer gå över och att det inte är någonting. Jag hade redan planerat en stenplatt runda på 50 km och den rullade jag i väg på efter frukost. Robban var upptagen med ett Giant-promoevent så därför rullade jag solo. Tänkte att det kunde vara bra förberedelser för loppet och cykla helt platt och bara trampa ur benen, försökte hålla mig på lilla klingan hela turen och det kändes ok.
Framåt kvällen nu har tyvärr taggen i halsen känts lite mer, eller mycket mer. Jag håller tummarna för att det går över under natten så att jag kan starta imorgon. Jag har verkligen sett jättemycket fram emot Mallorca312, det kan vara årets höjdpunkt till och med så det skulle kännas hemskt bittert att inte kunna starta. Håll tummarna för att lite sömn hjälper och att det blir bra imorgon!!

Vad sägs om en tripp till Malllorca?

Känns helt sjukt att sitta nere på Mallorca igen, det var ju bara 2.5 vecka sedan vi lämnade ön, vad gör jag här IGEN? Jo, det är nämligen så att Mallorca312 stundar på lördag så det är därför vi är tillbaka så snabbt igen. Det ska bli så himla roligt att få köra loppet igen, jag ser verkligen fram emot det. Det var två år sen sist vi körde och då blev det bara 25 mil, denna gång ska det bli hela varvet runt och 312 km med andra ord.

Idag landade vi på förmiddagen redan och efter lite transfer, arbetande och fix med hyrcykel så blev det dags för en sen eftermiddagstur. Vädret var väl inte tipptopp, varmt men lite väl molnigt men det är väl synd att klaga när termometern ändå visar plus 20 grader. Vi körde en platt runda på 60 km och hann även med att äta lite på vägen.

På kvällen tog vi hyrbilen ut till Formentor och kollade på fyren i mörkret, riktigt häftigt faktiskt även om det var lite för mörkt för att riktigt se något. Hade varit lite häftigare att se solnedgången där ute men det var vi lite för sena för. Fyren gjorde sitt jobb och sken i alla fall, tror det är enda gången jag varit ute på Formentor och det varit helt folktomt.

Återkomst på Fredrikshof Brostugan

Under flera år var Fredrikshof Brostugan typ mitt andra hem, jag var där i ur och skur 1-2 ggr i veckan under hela säsongerna. Men sen tröttnade jag och började cykla i andra konstellationer och nu var det väl säkert 2-3 år sedan jag var där sist. Igår så bestämde jag och Robert att vi skulle göra ett litet återbesök och köra introduktionsträning. Vi tänkte egentligen mest hänga med som hjälpledare eller bara deltagare men det slutade med att vi fick en egen liten grupp på 8 cyklister + oss två.

Det blev premiär för shorts hemma och det var riktigt behagligt faktiskt. Äntligen är sommaren på väg och kort-kort kvällstid är snart genomförbart! Tack Hofvet för att vi fick gästspela, allting kändes precis som när vi var ordinarie ledare för några år sen. Samma ledare, samma cyklister, samma vägar, samma samma.. fantastiskt! 

Kort summering Mallorca

Jag brukar försöka undvika att räkna både km och annan data av alla möjliga olika skäl, men jag tänkte ändå att jag skulle summera Mallorca i lite siffror bara för att.

Totalt blev det: 1164,4 km
Höjdmeter: 13113 meter

För att vara ett gäng halvtjockisar och amatörer på träningsresa så får det väl ändå anses som ganska bra. Jag är som sagt oerhört nöjd med att jag höll mig frisk, orkade cykla varje dag, lyckades hitta en hyrcykel på mindre än 1h efter jag lyckats förstöra min egen ram och att jag helt enkelt cyklade så mycket som jag gjorde. Det var väldigt skönt att få ihop många mil och att få en bra start på racersäsongen. Sen jag kom hem så har jag varit väldigt trött, av förklarliga skäl, så jag har inte tränat något. Imorgon blir det dock ändring på det men jag tror faktiskt att det var bra för kroppen att få en längre sammanhängande vila. Jag har ju inga ambitioner att ta OS-guld så vila är aldrig fel!

Bjuder på lite favoritbilder från resan och om 2 veckor är jag tillbaka för nya äventyr!

Sista färden och 207 km

Den sista planerade riktiga turen ägde rum i lördags, vi hade planerat att cykla hela Ma10 från Port de Pollenca och sen ta oss ut på platten och rulla hemåt igen. Turen var på pappret i runda slängar 21 mil och vi tänkte att vi skulle starta tidigt, runt 07.00, för att kanske få en glimt av soluppgången också. Tyvärr var det molnigt så det gick bara från mörkt till ljust utan att någon sol syntes till, men det var väl inte hela världen.

Det var väldigt skönt att rulla upp för Col de Feminina hela ensamma, inga bilar och inga andra cyklister. Bara vi och några getter och får. Rundan skulle bli lite av ett genrep inför Mallorca312 som har samma sträckning inledningsvis. 



Inte varje dag man får äran att öppna apelsinkiosken, lagom tills vi kom upp dit så dök ägaren upp och vi lyckades både få använda toaletten och köpa oss något litet att äta/dricka. Jag passade på att punda i mig en Cola, på cykeln finns det inget bättre raketbränsle. Det kanske inte är så bra i längden eller något jag dricker till vardags men när jag cyklar så har jag ingenting emot att nära mig på Cola för det fungerar för mig!


Vi rullade vidare längst Ma10, i Soller kändes det som om det skulle bli regn men det kanske kom 2 droppar och sen sprack det snarare upp och började bli både soligt och blå himmel. Vi hade planerat lunch i Banyalbufar, vilket var strax över 90 km från start, så det blev ändå ett rejält pass innan vi äntligen fick sitta oss ner och äta.

Efter lunch fortsatte vi och jag tycker Ma10 är som vackrast i den här änden!

Någonstans i höjd med Andratx blev det jättevarmt, över 30 grader i solen och jag passade på att dra i mig en 8-litersdunk… eller inte..

Vi vände sen inåt bergen igen, fast på “insidan” och tog oss upp till Galilea där en öns bästa pizza enligt utsago skulle finnas. Måste erkänna att jag blev rätt spak av både värme och inte så mycket energi, tror lunch efter 90 km blev lite för sent för mig. Jag tog det därför väldigt lugnt uppför till Galilea för att inte riskera att ta slut. En pizza senare så var allt som vanligt igen. Eftersom vi stannat lite väl ofta (totalt 4(!) timmar rast på 21 mil) så började det skymma på vägen tillbaka igen. Jag valde att ta det lugnt för att rulla ur benen rejält efter 9 dagar på cykel och det var väldigt skönt att mysrulla hemåt, även om det hann bli mörkt innan vi nådde Port de Pollenca igen!

Ett bra dagsverk, en bra avslutning på resan och jag tror aldrig jag cyklat såhär mycket förut under en Mallorca-resa. Dessutom blev jag inte sjuk, bara en sån sak! Underbart!