Helgen avrundades med en kort tur på ett spegelblankt Norrviken, lite skillnad från när vi var där sist för några veckor sedan och isen var alldeles vit och inte ett dugg blank. Jag tycker det är mycket roligare när man ser igenom isen, även om det bitvis kan vara lite läskigt. Är isen tjock så gör det inget att man ser igenom, då är det bara roligt. Skulle nog kännas mer läskigt om det var knappt bärande is som jag åkte omkring på, men Norrviken känns väldigt stenfrusen och tjock trots att det varit rätt varmt senaste tiden.
Planen var att vi skulle åka lilla varvet, 3.5km totalt, kanske två gånger. Det gick så lätt dock så vi bara gled på och efter 3 km så kom jag på att “oj, vi borde ha vänt för typ 1.5 km sen“. Då valde vi att vända och inte åka hela 7.5km-varvet. Problemet var bara att vi åkt med typ storm i ryggen, därav att det gick så lätt och snabbt framåt, så det blev desto jobbigare att glida de 3 km tillbaka till start. Vet inte vad det är med Norrviken, men det blåser alltid rejält med nordliga vindar så man får åka mot storm när man ska ta sig hem igen. Det var precis samma sak när vi var där sist och det var även därför vi hade som plan att åka lilla varvet så man får varierat med med och motvind och inte allt på en gång. Den planen gick det ju sådär med men men, man ska väl inte klaga.
Om 2 veckor blir det en tur med SSSK, så vi måste öva upp våra skills innan så vi inte är sopsist och totalt värdelösa. Det är förvisso en välkommentur vi ska åka med på och ingen monsterrunda i hög fart så det finns väl egentligen ingenting att oroa sig för. Men det är skönt att vänja fötterna vid skridskorna, det tar alltid några rundor innan dom vant sig.
